Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Festeldar
Här har de eldat om påsk och Valborgsmässoafton. Nej, inte Kristi himmelfärdsafton eller midsommarafton.
Påsk.
Svarte måndag, vita tisdag, dömle onsdag, - , - , ägga lorda. De gamle ritade kors med knivar över dörrarna i dömleveckan och sopa och raka fick inte stå ute, för då tog påskkäringarna dem och red på till Blåkulla. De red på påskafton och kom igen påskdagen. Skar man tre rönnkäppar och la det vid dörren skulle de inte orka över, de som varit i Blåkulla. De blev stående och hoppade på den fläcken och kunde inte gå in i kyrkan. På så sätt blev det uppenbart, vilka som varit i Blåkulla. En piga ville följa med sin matmor till Blåkulla, men det fick hon inte. Men hon smörjade sej med smörja ur matmoras kom och sa: "Här upp å här ut, te Blåkulla far!" Och hon kom dit och fick se att de satt och åt ormar; det trodde det var fisk. Och den onde var med dem. Golvet skulle vara sopat innan dömla gick in klockan 12. / De skulle inte låna ut något i dömleveckan och kom någon och ville lämna igen sådant, som han lånat, tog de inte emot det. De fick inte förtära mjölk långfredagen, för då blev de fulla med klåe och skabb. De åt julbröd och drack juladrick om långfredagens morgon. Den, som inte kom upp i tide långfredagens morgon, fick kän- na på långfredagsriset. De´ sunge för ägg. " Jag minns lite av visan: ^dä vôre gott era höner ville värpa, bå´den gula å den grå, å tuppen lika så."
Påsk.
Påskeld hade vi alltid på Bôrstaråsen nära kyrkan; den lig- ger så högt, så den syns vida omkring. Hele byns ungdom samlade löng (ljung) till den högen och en tjärtunna. Inga eldar vid Valborg, Mid- sommar o.s.v. Svarta måndag, vita tisdag, dömle onsdag, - , - , ägga lorda! De har gått t.o.m. i år och sjungit för ägg flere stycken ungdo- mar. (Seden återupplivad av J.U.F. sedan den glömts av så gott som alla i socknen med undantag av de allra äldsta. c.m. B -d.)
Påsk.
De fick inte spinna, sedan dömla gått in, för då "sked" hon i det, som de spann. De skulle inte ställa ut sopa och ra- ka påskafton, för då tog påskkäringarna det. "Här opp och här an te Blåulla fram", sa påskkäringarna, då de gav sig i väg. Dagarnas namn: Svarte måndag, vite tis- dag, dömle onsdag, skärtorsdag, långfredag, påsk- afton. Regn långfredag var bra. Påskdagens morgon dansade solen i glädje över fesen uppståndelse.
Påsk
På dimmelonsdan fick ingen hugga eller föra väsen. Gjorde de det, blev det både sjukdomar o ont sen under året. På påskedagsmorron skulle man få se solen niga tre gånger, hon gick upp och ner tre gånger för Kristus. Från dimmelonsdag före påsk var det ej säkert.
Påsk
Man skulle inte få tvätta sig i ansiktet på långfredagen, då "åt myggorna opp 'en" sen under sommaren.
Påsk
Första veckan i fastan kallades "matveka". "Köttsöndan" började "veka", då skulle det vara kött. De kokte då gärna "sô", soppa, också. De slaktade alltid ett "kräk" på hösten, och det var detta de tog av och kokade både då och under vintern i övrigt. På måndag var "kôrvmåndan", de hade gjort grynkorv i ett magskinn till jul, och denna skulle ätas opp då. Sen kom "fläsketisdan", då skulle de ha stekt fläsk. Onsdag sen var "askonsdan", då kokte de risgryns- / välling. Och så var det "motta- torsdan", då koktes "motta" (nävgröt) av skrämjöl. Till denna stektes fläsk, och då ställde de pannan mitt på bordet och doppade i den. Därefter kom "pannkak- fredan", då gjordes pannkaka av skrämjöl, och så åt de "bärmos" (lingonmos) till denna. Det var tunna pannkakor som de gjorde. Sen kom "smörlördan", då skulle det vara smörgås. De hade de här rätterna till middags- eller kvällmål de här dagarna. "Motta" åt de allt mest om kvällen.
Påsk
Påskkäringar var de rädda för och gjorde tjärkors för att skydda sig mot dem. Sådana satt länge kvar på ett stall vid en gård i närheten här.
Påsk
Veckan före skärtorsdag fick man inte hugga ved, dessa dim- meldagarna var så farliga, om korna trampade på kaser som man högg då, så blev de halta för sommaren.
Påsk
Om påskafton - somliga gjorde det redan på skärtorsdagen - tog man tjärbyttan å gick till fug- ges å strök ett kors med tjära på dörrarna. Ingen påskkäring skulle då ha makt att komma in å skämma kreaturen. Jag har hört talas om de som vakade över fårhuset om påsknatten, för att inte påskkäringar skulle komma in å ta ullen från fåren. De gamle påstod att de gick in i fårhuset å klippte fåren vid öronen. Det var inte annat än till ont di skull ha den ullen. Om påskkvällen laddade man bössan, å när det började mörkna, så gick en ut å sköt. Det var allmänt att en skulle skjuta den kväl- len. Det blev som tryggare, när en hade gjort / det. Påskkäringarna skulle till Blåkulla. Di tog föl- je med varandra på vägen. Moster hade hört en hel käringskock en påskkväll. Di smatt- ra å prat, så kunde höra dem lång väg. Påskbrev har en brukat kasta till varandra. Då skulle en vara utklädd å springa till stu- gorna med käringar som en hade ritat ut på papper. Jag mins en vers som en bru- kade skriva på papperet: Sopa, raka jag dig sänder samt ett litet smörjehorn. Smörjer du väl, så rider du fort till dess du kommer till Blåkullas port."
Påsk.
Dagarna i dymmelveckan var svarte måndag, vite tisdag, askonsdag, skärtorsdag o.s.v. Man skulle då inte äta något som var salt och inte bröd, som var jäst.
Påsk.
på påskäftan tok ho mor e tjärebötte å en borste å smeta tjärekors på budöra lodöra å fjusdöra på kväl nä ho jort i frå sej i fjuset, högg ho fast yxa i tröskal innom fjusdôra för att påskekäringerne inte skulle ta säg inn å järe kröttra nöe, sanna feck inte nöen gå inn i fjuse om kväl
Påsk
Vid påskbrasorna gjordes lekar och dansades det. Alla, som voro närvarande vid påskbrasan, skulle kasta in en band i elden - det var tur med det. Vi brukade dra' till påskbrasan så fort julen var slut. Det var att få ta' allt en enebuske med sig från skogen, när man körde hem på kvällen.