Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
troll.
Det var så litet tal om troll. Det hörde jag sällan de talade om. Uttryck tydande på troll: "Ho ä som ett troll" (gammal kutig käring, elak, ful etc/. "Fali som ett troll, rik som ett troll, trôlsk /= förförisk/.
Trollen bortmanas.
I Vörå finnas tre förfaseligt höga berg. Ett heter Mylberget, och däri bodde bergtroll. De där trollen voro elaka: de togo kräk och folk och barn. De blevo bergtagna, så folket var obärgat med (illa utsatt för) dem. Så var det en prost i Vörå, som de kallade »gambel prosten», och han var så mäktig, att han fick utblåsta de där trollen, men de lära inte varit så bra att få dädan. Då hade de frågat, om de skulle få fara ut till sjöss till Mickelsörarna, och han lovade, så de fingo fara dit. Då hade de sagt, om de skulle få stänga dörren i Vörå, och det hade han lovat dem. Och det där berget där i Vörå det är sönderrämnat så djupt nere, och där är en öppning, som man får gå under, och en stor sten hänger å ände för den där sprickan, och där ha de dörren. Nog har man arbetat där och skulle spränga sig in i berget, men inte ha de kunnat komma dit.
Troll
Här uppe i Valberget - det är strax här borta, en 10 minutrers väg bara - där påstås skulle ha varit troll. Där har de hört dem förr i tiden. De har hänt det ropa där inne i berget. Men nu är väl sånt borta, var det har blivit av. Det var ett ställe bonden hade hjälp till att slå, och de var ute på gärdet. Hustrun stod inne i köket och koka välling. Då kom där en trollkäring in i köket till henne. "Vad heter du ?", sa trollkäringen till henne. "Jag heter Själv", sa käringen. Har du sett ett större glip?", sa trollkäringen, och så gapa hon det värsta hon orka. Då tog käringen en slev varm välling och slängde i halsen på´na. "Har du känt varmare glip?", sa hon. Trollkäringen ut och ropa. "Själver brände mej! Själver brände mej!" Det hördes till berget och trollgubben och allihopa kom ut och skulle göra hemsyn där. "Vem brände dej?" frågte trollgubben. "Själver brände mej! Själver brände mej!" "Har du själv bränt det, så får du själv ha´t", sa trollen då. - Det var borta i Skephult jag hörde den här "paschasa", jag var där några år. Det var en ryttare som var ute och red förbi ett berg. Där kom en trollgubbe ut med en bägare och bjöd honom att dricka. Men han tog bägaren och hyssa det upp i luften. Det slog ner en del på länden på hästen, och den blev uppbränd. Hade han druckit det själv, så hade han dött förståss. Om de hade nå´t barn hemma som inte va "kristnat", var de rädda trollen skulle byta bort det. Det var väl på ett ställe det skedde med, trollen hade varit och tagit deras barn och lämnat sitt istället. Det här barnet växte inte, bara endast huvet växte. Men så för att få tillbaka sitt eget skulle de elda upp ugnen, och så skulle kasta in barnet i elden, när det brann som bäst. Då var trollkäringen framme med detsamma och tog sitt och lämna deras istället. "Här har du ditt barn, låt mej få mitt", sa hon. Det var borta i Nittorp, där skulle vara en kvarn , som brände varenda julanatt. De bygde upp den igen, men år efter år höll den på och brände upp julanatt. Men så var det en bonde som inte var rädd av sej, han sa, att han skulle gå dit en julanatt och se vad det var. Han gick och la sej bakom säckarna och hade ett laddat gevär med sej. Frampå natten kom där troll och lyfte upp stenarna och ställde till med julafest på platsen under stenarna. De dansa och åt och drack och levde så förskräckligt. Gubben låg och såg på dem. Men när klockan var 3 - då gal alltid tuppen, då var deras makt slut. "Nu gal en näbb, nu tända vi eld på mjölnarvägg", sa de. Så skulle de till att kasta sina eldbränder i kvarnen, och då skulle den fatta eld. "Nej", svor bonden till. "I gör lat så heller". Och han sköt med sitt gevär, och trollen på dörren allihop. Så den gången blev kvarnen bevarad. - Det är också berättad borta i Skephult, när jag var där. Det är där jag har hört alla dessa "paschasera".
Naturföremål
På fjället vid Ögården en sten. Han ligger ytterst på berget. När jätten fick höra kyrkkloc- korna, så kastade han den. På Upprandsholmen i Stora Lee ligger tre mindre ste- nar. Dessa stenar vänder på sig när de hör kyrk- klockorna. Det hörde jag talas om, när jag var guttonge. Om dessa hade med jättar och troll att göra vet jag inte.
Bergtagen.
I det berget invid prästgården där Johan (arrendator J. Eliasson) har sitt brygghus nu bodde troll. De hade tagit in en liten tös till sej i klippan och varje jul när solen skinte hade de ute henne en stund. Det var de som såg henne på avstånd, men så fort någon kom i närheten av klippan, blev hon borte.
Troll
Det bodde troll i ett berg som kallas Bratta- bjer. En kvinna hade fått ett barn och fått det bort- bytt. Så rådfråga’ hon en klok, som sa’ att hon skulle tända en duktig eldbrasa i ugnen och lägga barnet på gresslan för då skulle trollet komma och byta tillbaka sitt barn. Hon gjorde så och fick igen barnet.
Trollen i Byarsås.
I närheten av kyrkobyn ligger Byarsås. Det är ett högst märk- värdigt berg, ty det finns en skröplig lång gång i det. Tre Grimmareds bönder mätte den en gång och uppgåvo bestämt att han minst var etthundra meter. De ha talt om, att där bodde troll i Byarsås. De smidde vassa liar åt folket.
Husdjurens sjukdomar
'Finnskôtt' var sådant som kreaturen fick i sig. Det var runt som en boll å var fullt med all möjlig slags 'skit'. Det var finnarna som kasta sådant med i blåsten. När det träffade en kreatur, så gick det in i kroppen å stannade. Det var inte annat än att slak- ta ett sådant djur. Finnarna kunde trolla å det var trolldom med i det skottet.
Svartkonst
Det var mycket tal på att sådana som inte var så säkra än att de kunde trolla gick till kyrkan å skov av klockorna, tog av jorden på kyrkogården för att de skulle ha å blanda i åt kreaturen. Om de orkade få litet filspon av något järn eller någon spik som hörde till kyrkan å blandade det i haglen eller kulan så skulle inte skottet gå utan att döda.
Djur
När göken gol på bar kvist blev det dåligt år, men gol han på lövad kvist, blev det bra år. När kornknarren skriker mycket om våren, blir det bra årsväxt. (L. Johansson, 77 årig) En finsk trollkäring trollade bort vargarna. (Claes An- dersson, 77 årig)
Troll
”Trôll” fanns det både i skogen å i bergen här efter som en blev skrämd av gammalt folk. Men vad det var för skillnad på dessa å andra konstiga varelser vet jag inte. Åskan har slagit ihjäl trollen. De ville hålla sig un- der stenar å i bergen å där ”damp ho ner”.
Troll
Min mor hade fått trollen i garnet. Det gjorde detsamma hur mycket hon spann, så var det ingen drygsel i det. Gar- net gick av i småändar. Men det gjorde hon över med. En torsdagskväll så tog hon spinnrocken och satte sig på backen utanför stugan och spann varme. Hon tände eld på garn och lät det gå genom tenen.
Kyrkor och kyrkklockor
När de skulle bygga Lekbergs kyrka, hade de börjat bygga på ett ställe vid ån Tidan, men det de byggt un- der dagen, det drog trollen bort om natten. Då lät de ett par tvillingoxar dra iväg med en stock eller sten och där de stannade, byggde de yrkan. Det var länge en dopfunt stod på den gamla platsen.