Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Förtrollningen häves, och personen återfår sin mänskliga gestalt.
Förr i världen kunde de trolla, och då hände sig ofta, att de blevo trollade till vargar, men om man kunde säga namnet på honom, som hade blivit trollad, blev han till folk åter. Så hände sig också en gång, att en käring såg en varg stå bredvid trappan sin och lura genom dörren. Käringen menade då: »Om jag sku veta, att du är Matte, så sku jag giva korven åt dig». Och när hon hade sagt det, blev vargen till folk, och så var det hennes egen son, som hade varit trollad till varg.
Det var en gång en sommar
Det var en gång en sommar- kväll. En jungfru nerifrån byn satt in i skogen och mjölkade korna. Strax ovanför henne reste sig ett berg med vilda klyfter och branta stup. In uti berget bodde trollen. När hon satt där och mjölka- de, kommo trollen, och togo henne in i berget. På hennes hem blev oro, när inte jungfrun kom igen. Man begav uti skogen att leta, men intet spår syntes av vart hon tagit vägen. Många år gingo och hon fick sitta bland trollen i berget. Så var det en julafton som / hon bad, att hon skulle få gå hem och hälsa på. Det lovade trollen henne på det villkoret, att hon inte fick säga ett ord till någon människa, och så skulle hon komma igen samma dag. Så fick hon gå. När hon kom hem till gården, var det just då på julaftonen, som halmen var utbredd över golvet, då lampan var tänd, och allt husets folk satt samlad kring bordet. När tösen kom in kände alla igen henne, men hon sade ingenting, utan hon gick bort till katten, som satt i den öppna spiseln, och började tala med honom. / ”Om du kisse lilla ville följa med mig till berget, där jag sitter fången, så skulle jag lägga halmstrån hela vägen, så du visste var jag gått. När hon varit hemma en stund gick hon. Då tog hon en halmbock på golvet, och strödde strån efter sig hela vägen. Men folket, som hört vad hon sagt till katt- en, följde efter henne, och när hon kom till berget, befriade de henne ur trollens våld.
Bortbytingen
Det var ett folk här på skogen inte långt från Åstebo som det skulle ha varit en bortbyting. Det minns jag gamle trodde på. Han var inte lik folk, för han kunde aldrig lära sig att gå. Han bara kröp på govet och backen. Han var rädd för folk. Och han kunde inte tala så att folk förstod honom. Det skulle vara ett troll som hade tagit det riktiga barnet och lämnat denna krymplingen. Det gick inte att få det riktiga barnet tillbaka, för det hade trollet tagit in i berget. Trollen bergtog barn. Om barnen lämnades hemma ute, så kunde de bli bytta. Det gick inte att se trollet. De gamla kallade en sådan för bortbyting. Och byting hörde jag också de sade. Det var samma sak. Mamma tala om att det var ett folk som hade fått en bortbyting. När han blev såpass stor att han kunde vara ute så fick han krypa omkring på [...]. Men en gång så fick de se att han satt och lekte med den stor orm. Då blev de rädda. Men nästa dag släppte de ut honom igen och han kröp till samma plats som förut, och ormen kom till honom. Då visste de att det var inte rätt ställt. Då började de piska barnet. Varje torsdags kväll, så tog de barnet med sej ut och piskade det länge så att det skrek. Tredje torsdagskvällen, så kom det ett troll springande med en unge, på ryggen. Det kom fram till henne, som slog. Här har du ditt barn, bara jag får mitt, så elak har jag inte varit mot ditt som du har varit mot mitt, sa' trollet. Så fick de sitt barn tillbaka och trollet tog sitt.
Om Trolldom
Det var en präst, som hade en fru som kunde trolla. En gång var prästen ock hans dotter ute ock gick. Då sa hon: 'Vill pappa tro, att jag kan trolla?" — "Vad kan du då?" sa prästen. "Jag kan mjölka kor ock .göra bläster1", sa hon. "Vem har lärt dig det?" sa prästen. "Det har mamma", sa tösen. "Gör bläster", sa prästen. Ock då började det blåsa. "Gör hårdare", sa prästen. Ock det blev så stark storm, så hatten blåste av prästen. "Nu skall du mjölka klockarns ko", sa prästen. Ock det gjorde hon, så länge hon hade mjölk. "Mjölka längre", sa prästen. "Nu mjölkar hon blod", sa hon. "Mjölka, till hon stupar", sa prästen. Ock kon dog för klockarn i båsen. När prästen kom hem, bad han frun, att hon skulle lära honom att trolla. "Ja det skall jag göra", sa hon. Så välvde hon en potta på golvet ock bad prästen, att han skulle gå omkring pottan ock säga: "Jag svär mig från min gud ock liter på denna potta." Men prästen sa: "Jag svär mig till min gud ock skiter i denna potta." Ock så gick prästen ock spjärnde2 till pottan, ock då låg skam som ett nystan under pottan. Frun ock dottern blev dömda till döden för sin trolldom.
Troll
Det var ett fruntimmer, som hade dragit upp kjo- len över huvudet, när det regnade. Så släppte hon ner den igen, och då rulla det ett nystan ut ur kjolen. Ber. av Sven Bengtsson i Högalt, f. 1883. Fruntimmerna skulle inte ha kjolarna över huvudet i åskväder, för då kom trollen och sökte skydd, och så slog åskan ner. Joh. Persson, Dottrabol, f. 1877.
Svartkonst
När kvinnfolken blev onda på varandra, så att det hotades att de skulle skämma något för varandra, så lyfte de upp klänningarna å visade det de ha- de. Endera togs klänningen upp baktill, så att den nak- na bakdelen vändes mot motparten, eller också lyftes klänningen upp framtill. Men bara kroppen skul- le visas. Så gjorde de för att inte den ene skulle kunna skämma eller trolla på något för den an- dre.
Medel mot troll o trolldom
Bästa medel mot troll och troll- dom är bitar av flygrönn, skurna midsommarafton, men skall det vara riktig kraft däri måste de skäras av en person, som är lika naken, som då han kom till världen. Han skall gå nio steg baklänges från trädet och då skall där komma fram små pysslingar och räcka honom flygrönnen.
Naturväsen i övrigt.
När min far en gång kom och ledde hästen på vägen, så fick han se ett eldklot stort som ett nyste komma rullande i ett hjulspår. Han ryckte hästen till kanten av vägen för att det inte skulle göra honom skada. Far sade att sådana där klot kom för att dräpa troll och andra sådana väsen. Det var stort som ett garnnyste.
Svartkonst
Från och med oktober månad och fram till jul skulle man kasta ut den sis- ta eldbranden om kvällen och säga: ”Gud bevare oss i natt.” Samtidigt med att man uttalade dessa ord skulle man spotta tre gånger. Efter jul slu- tade man med detta, ty därefter skul- le inte trollen kunna göra en något ont. – En eldbrand kastades ut var- je kväll.
Troll
Jag hörde de gamla helst använde hänker att laga gärdesgårdarna med. De hade varit i elden och inga un- derjordiska kunde lösa upp dem. Allt som hade varit i beröring med eld föraktades av trollen. De kunde in- te få makt med det. Somliga brukade hålla händerna ö- ver elden litet innan de hälsade på eller tog i hand, när de kom in på ett främmande ställe.
Djur
Öster gök är döde gök, söder gök är sädes gök väster gök är bäste gök nord gök är nöd gök. Finnarna kunde trolla bort vargarna. Dragorm var detsamma som dragmask. Den låg ute i en äng. Det håll huvudet visade åt, där blev det tur och lycka för dem som ägde de gårdarna och gärdena.
Bergväsen
”Bergtrôlla” ropade till varandra från berg till berg. I Bogen finns två berg – södra och norra Korpberget. Där stod ett troll på vart berg å ropade till varandra: ”Ä du hemme?” Eller och frågade den ene den andre om han ville komma å hälsa på. De skulle vara välkomna å bli så väl mottagna.
Påsk
Påskafton åt man påsk- ägg och påskgröt. Så sköt man för att skrämma bort trollen. Barn och ung- dom voro ute med påsk- brev och kastade in i andras förstugor. Min mor talade om att en gång när hon var med ute och kastade påskbrev så stod det på ett ställe en svart gubbe. De blev så rädda så att de gick aldrig med påskbrev mer.