Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
Gasten skrek utåt sjön somliga kvällar. Vi brukade säga, att det skulle bli någon olycka på sjön, när han skrek. Så länge som ett lik låg i vattnet och inte hade blivit jord-kastat, så var det gast. Gasten skrek som när en människa håller på och skall drunkna. Utåt Vänsbergsviken fick en allt höra gasten ibland, men nu har det tagit slut på den också.
Myling
Gastar, det var sådana små barn, som hade blivit döda- de av sina mödrar och nedgrävda ute i markerna. Det blev gastar av dem, och de skrek om kvällar och nätter. Har aldrig hört benämningen myling och kan ingen my- lingsägen.
Gastar
Gastarna äro inte mycket kända här. Jag har kanske hört någon historia om en gast som brukade hänga sig på lasset då någon var ute och körde nattetid. Han gjorde lasset så tungt att hästarna knappt orkade med det.
Myling
Det var en "gast" som skrek om en fick höra skrik om kvällen. För om det var någon som fick dö innan tiden hans var ute, så blev han "gast". Han kom inte bort förrän den stunden han skulle ha dött.
Gast
Andreas-Kalle gick genom Olese gärde i Hyssna en natt, och då kom en gast och rök på'n. Kalle sprang in i en åker, och där kunde gasten inte komma åt honom, men till slut försökte Kalle smita undan, men då var gasten framme och kastade honom i Kroksjön, som ligger där intill. Bara han hade stannat kvar i åkern, hade han varit fredad, där var ju plöjda fåror.
Gasten
Det var ett par gamla käringar som bodde i Åsunda torp som påstod att de hade hört ”gasten” på sjön en kväll som de rodde över från Gruvön. Det var alldeles som när en människa skriker och håller sig illa. De trodde att det var många som hade drunknat. Det troddes så att ”gasten” var ett spöke efter sådana som omkommit i sjön och inte hade flutit i land och blivit begravda. Det var många som hade hört ”gasten” utåt sjön om kvällar- na.
gastar.
Om någon hade avlivat ett litet barn, så blev det en "gast". På sådana ställen där spädbarnet grävts ned, förekom "gastar". Det skulle bli så när inte barnet blivit döpt eller fått vigd jord att ligga i. Gasten skrek som ett barn. Om man tog kniven å kastade över "gasten", så att en fick honom att stanna å kom till tals med honom, så att en fick reda på var han låg och vem hans mor var, så skulle han sluta att skrika sedan. Detta var nu ett tal efter de gamla.
Gastar
En hörde "gastskrik" från sjön ibland. Di kalla att "gasten" skrek. Det skulle bli annat väder, när en fick höra den. Det skrek som när en människa skriker och jämrar sig. Det var vis- sa ställen, som han höll till på. Om "gasten" kom över en så blev en sjuk. Det var för länge sedan, så gick en seglare under bortef- ter Bärön. Det var en som drunknade. Di sa länge efteråt, att di hörde denna skrika. Det var "gasten" som skrek.
Gasten
En soldat mötte en gast på e smal spång över e å. Soldaten sa åt gasten, att han skulle gå tebaks, för di kunne inte komme förbi varandre på spånga. Men den sâm inte vek unna, dä va allt gasten. Då vart soldaten rasande förstås å rände värja i gasten, för en krigere lätter ju inte hindre sej. Då sa gasten: "Dra ut, å stick bättre!" "Nej", svarte soldaten "den sitter bra, där den sitter". "Dra ut, å stick bättre" sa gasten igen. Soldaten svare på samme sätt sâm föråt, å värja ho fick allt sitte kvar i gastaset. Då hände på natta, å där stog di å käxe mä varare änna te sola gick âpp. Men då såg soldaten, att han bare hade e lita benkote på värjspetsen".
Gastar.
Gasten - det var på sjön. Det var ett par sjömän som hade lagt sej och brett ett segel på sej. "Det" kom och drog av dem det. "Båten är vår och seglet är vårt, så det har I inte lov att ta", sa de. - Gasten, det var la en ond ande.
Gasten
Gasten var som en fågel. Det var ett spöke. Han kunde göra en sjuk, om en kom nära ho- nom. Di sa att ”gasten kramma” en. Det kunde bli på kvällen. När solen var uppe, så hade han ingen makt med en. Det var styggt när han skrek. Det var som när ungarna gast- skriker.
gastar
65. Gastar hojar ibland i skogarna, det har jag hört, men vad det är för nånting vet jag inte. 66. De hade för sig, att det inte skulle vara bra att höra en gast. Det blev man sjuk av, man gick gast- sjuka. Jag tror bestämt, att man skulle röka sig med svavel då.
Gastar
Om gasten kom över huvudet på en, så skulle en skynda sej hem, för en blev sjuk. Det var rene den onde. Han skickade gasten, när han ville plåga folk. Men om en höll en kniv med eggen upp över huvudet, så hade han ingen makt med en.