Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsken ska vi stanna
Påsken vi ska stanna för vi inga pengar har
Påsk
Dymmelveckans dagar: Svarte måndag, vita tisdag, dymle onsdag - - påskelördag. Långfredagsstryk talte de om. Hörde inte att det skulle vara farligt att gå barfota på golvet den da- gen. Inget förbud mot mjölk då. Inget förbud att låna ut något. Långfredagen innan solen gick upp skulle de gå till en nordrinnande källa och dricka och ge kreaturen av det vattnet - det skulle vara så hälsosamt.
Påsk
Från dymmelonsdag fick inget lingarn vara framme, man fick inte spinna eller varpa eller göra något med verktyg som gick runt. Om man hade oblekt lingarn framme, så blev manfolken tvära hela året. Husa skulle sopas före kl. tolv på dymmelonsda' Så skulle man slå i vägga med kvasten o. säga: "Teväx lopper o. löss, råtter o. möss här har i inte å göra." Påskafton skulle spjället stängas vid solnedgång- en, då skulle maten vara färdig så man slapp att elda. Alla sopkvastar skulle sättas undan
Påsk
Jag minns inte, att någon tog in palmer före påsk. Namn på dymmelveckans dagar: Kôrvemåndag, fettisdag, askonsdag, Skärtorsdag, långfredag, påsklördag. Långfredagsregn skadade årsväxten. Långfredag var en stor helgdag. Det passade inte att gå bort då. Vi skulle vara hemma hela dagen. Om skärtorsdagskvällen kastades soporna i spisen för att påskkäringarna skulle hålla sig borta från gården. / Skärtorsdagskvällen var farlig. Vi barn var så rädda att någon påskkäring skulle komma och ta oss med till Blåkulla. Så var det också om påsklördag på kvällen. Ungdomen gick inte i bygden och tiggde ägg. Om påskkvällen och skärtorsdagskvällen var påsk- käringarna ute och klippte fåren, där de kunde komma åt.
påsk
På långfredag skulle de stiga tidigt upp, för eljest fick de lång- fredagsstryk, men vad de menade med det vet jag inte.
påsk
Långefredag ville de allt först upp, för eljest gav de dem ris. Den var frackast, som var först uppe och gav de andra ris.
Påsk
På långefredag skulle tjänarna göra det värsta arbete de kunde hitta på. Drängarna fick gå i svinstian och häva ur och pigorna fick skura och stå i. Långfredag hade de brått upp och ta ett ris och risa varandra. Påskedan om morron var fruntimmerna rädda att stå upp och tän- da eld, för där det rök först, där trodde de att det var en påskkäring. Det var en präst i Romelanda som sa att han skulle predika för påskekäringarna så att det blev slut med det här. När han skulle göra predikan på kvällen föll den ifrån honom gång på gång, och när han skulle till kyrkan i ottan så bar det i väg till Aleklätten i stället. Långfredags väda kommer månge barn till å gröda.
Påsk
Påskafton tändes "påskevager" uppe på bergen. "Mess- summersvager" förekommo också förr i tiden, men ha nu upphört. Mest användes tjärtunnor, enris och långhalm. På senare tid har det hänt, att man doppat trasnys- tan i fotogen, och satt upp dem på stänger och så tänt på tjärtunnorna förses med dem för att de skola lysa längre. Efter det elden slocknat, brukade ungdo- men dansa på någon loge. Det var vanligt, att man spelade kort om påskägg under påsken. Påskbrev skrevos. Bilden, som ritades, föreställde i regel en häxa på väg till Blåkul- la. Hon var utrustad med smörjhorn, raka och kvast. Texten utgjordes av en versifierad inbjudan att följa med till Blåkulla. Det berättas om sådana, som sett / häxor stå och kärna smör i vägkorsen. Mögelsvamps- bildningar på bräder o.d. ansågs vara häxsmör. Mot häxornas besök och trolldomskonster skyddade man sig genom att rita kors över dörrar, på stenar o.d. Skärtorsdag och påskafton skulle man inte gå ut om kvällen, det skulle inte vara bra.
Påsk.
Långfredagens morgon innan man ännu stigit upp vankades långfredagsstryk av husfadern. Påskdagens morgon skall solen dansa. Den går runt som ett hjul. Det har skett alltsen Jesu uppståndelse. - Påsk- brev förekom ej. Annandagens kväll samlade man till påskesåte på Bräckeberget. Härvid eldades påskefyr. Denna bestod i en tjärtunna uppsatt på en påle. Kunde man ej åstadkomma detta, samlades en hög med enar och ljung. Mitt i denna res- tes en påle med en eneruska i toppen. Man tände på med halm. Ungdomarna hade tagit med sig smörgås och ägg att kalasa på vid elden. Det var sed, att flickorna gav ägg åt den pojken de tyckte bäst om. - Höga rop och skrål höjdes, då elden tog fart. Samma påskfirande förekommer i Svenneby.
Påsk
Den som var först uppe långfredagens morgon gav de övriga stryk. - Man skulle inte sälja smör i påskveckan, för då sades att man hade med trollpackor att göra. Skärtorsdag voro dessa ute och kärnade i bäckarna. Om påskafton foro de till Blåkulla. Man samlade denna dag ihop sopor och rakor och låste in dem samt korsade dörrarna till ladugård och stall, för att de inte skulle taga djuren att rida på. Korsen gjordes med krita eller tjära. - Om påskafton eldades fyrar här och där i bergen. Man satte en tjärtunna på en stenfot samt tände på. Ungdomarna hoppade omkring elden samt sköt, hurrade och skränade. Efteråt var det dans på någon loge. - Påskdagens morgon skulle man se efter, om det var spår efter något kreatur eller efter folk i askan. I så fall skulle något dödsfall inträffa under året. Denna dags morgon skulle solen dansa. - Annandagen åt man ägg. Seden att bygga påskhyddor är ej känd. Viss mat- / ordning förekom ej i påskveckan.
Påsk.
Den som kom först upp långfredags morgon gav de övriga i huset stryk. Påskaftons kväll eldade ungdomar- na förr påskafyr. De satte en tjärtunna på en bergknalle och tände på. Flickorna hade med ägg åt de gossar de tyckte om. Påskbrev utväxlades även. De hurrade, dansade, sjöng och gal- nade sig. - Trollpackorna åkte till Blåkulla på en sopa om skärtorsdag. Framför sig hade de kaffekitteln. - Solen dansade påskdagens morgon. - Påskfyrar tändes allmänt även nu.
Påsk.
Påskafton skulle man noga se till att inte rakan låg utför väggarna. Den skulle gömmas väl undan så att inte någon påskkäring fick tag i den. Dessa var nämligen ute och for påsknatten. Kaffekitteln hade de med sig och de tutade i sitt horn. Lösen för att kunna flyga var: "Hör upp och hör an och till Häcklefjäll fram!" När de mumlat detta bar det iväg med dem. Pojkarna brukade gå på besök påskdagen. De passade härvid på att gömma kaffekitteln. Därefter bad de flickor- na sätta på kaffe. När de så inte kunde finna den retades de: "Jasså du har vart till Blåkullen!" - Man sprang förr allmänt kring med påskebrev. De kastades utanför väggarna. Utanpå dem kunde exempel- vis stå: Till häxor och trollpackan Anna Olson, Stene. Inuti stod en uppmaning att möta på Blåkulla / vid en viss tidpunkt. Det hela var ett skämt. Det var ett talesätt att den som varit elak under året måste fara dit påsknatten. Då skulle gamle Erik leka med dem. Påskeldar tändes än på vilka kullar som helst. Man samlar högen av ris och mossa på ett stenrös samt slåtter tunnan i mitten. Påle användes ej. Enligt uppgift av sagesman från annan del av socknen uppges att tjärtunnan sättes på en 2-3 cm hög påle för att synas på långt håll. Detta är fallet vid kusten och på öarna. Sagesman: Amalia Karlson, Bojar Strömstad 1850
Påsk
I A-s barndom hade man fåren ute vid påsktiden om endast snön var borta. Barnen som vallade gjorde sig då påskehus av ener. Dessa hade en riktig takresning. Man satte in bord och kalasade där inne på kaffe och ägg. Var inte vädret blitt nog kom ungdomen samman på någon loge och festade. - När kalaset var slut tände de sin påskefyr på någon kulle. Eldningen sker i Skee på påskdagen. Oftast har man inte tillgång på någon tjär- tunna utan eldar ris och kvistar. - Påskehusen har inte förekommit på länge.