Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Mor såg trollen när de sprang i bergen på Här- stafjället. Det var när hon var barn. Det var små gubbar. Det var en hel rad. När mormor fick höra, att hon hade sett trollen, så släppte hon henne inte från sig. Hon hade ögonen på henne. Trollen var far- liga. De tog barn.
Sägner om kloka
En gång hade Gösta Metander klättrat i ett träd och därige- nom hade han fått stora bölder på halsen. Man gick då till Anna-Maja på Morshag, som kunde trolla, och hon sade till honom, att han skulle gå till samma träd, som han klättrat i, och där skulle de skära tre kors i trädet, så skulle bölderna gå bort. Man gjorde så, och han blev bra.
Jättar
De gamle berättade om en bonde eller dräng, som var gift med en jättedotter. Då han en dag skodde hästen, var en sko för liten, jättedottern "töjde" ut den med handen, då frågade drängen: "Varför tar du, som är så stark, stryk av mig?" Jättar och troll förblandas i Bokenäs med bergagubben, man anser denne samtidigt vara jätte.
Jättar och troll
I Store klitt bodde det troll, och de umgicks med folket i Hakestad och lånade ut kittlar till dem, då de skulle brygga till jul, men då skulle de alltid ha något i stället, kakor eller blodkorv av julslaktet eller så. Emellertid så åt drängen upp korven en jul, när han skulle lämna tillbaka kitteln, och så gjorde han något annat i stället, och sedan fick de aldrig låna något mera.
Häxor
Det var på ett ställe det var bröllop, och det kom en gammal gumma in. Det var en sån som kunde trolla. Hon fick bara sill och bröd. De aktade inte på't, bara de blev av med henne. Sen skulle bruden dansa på eftermiddan, och då ropade hon i ett: "Sill å brö men ingen dricka, sill å brö men ingen dricka." Hon hade inte vetat om det, men hon fick allt veta om det.
Kyrkklockor
Jag tjänade på Karlsfors i Berg i tre år. Där talade de om att den första kyrkklockan de hade i Bergs kyrka var inte döpt. Rätt som det var hade trollen tatt den och släppt ner den i Lången, där den är som djupast. De fick reda på, var det var och skulle ta upp henne, men när de hade henne i vattenbrynet, sa en: "Nu tar vi allt upp'a." Men då försvann hon. Sen hittade de på att döpa de nya.
Häxor
En bonde mötte en dag en finnkäring. Han ville ha henne att trolla. "Kan du göra något åt de tre makterna som går på åkern?" frågade han. Och hon stannade den andre. Men den tredje fortsatte. "Varför kan du inget göra åt den?" sade bonden. "Förstfödd häst och förstfödd karl och al till selepinne, det kan inte den onde rå på!" sade finnkäringen.
Troll
Det var en som satt i en kolarkoja i skogen, satt framför härden och lusade sin skjorta. Då kom ett bergatroll och sträckte ner armarna genom korssten och skulle ta honom. Men det gick inte. Då var det ett annat troll, som ropa: "Fick du'n?" "Nej, för han hade halsduken på sej." Se, de hade ingen makt att ta andra än dem som var nakna.
Troll
Nära ett bondställe fanns ett berg som trollen bodde i. Samma dag som bonden på det stället gifte sig, kom trolltösen gående förbi gården. Hon sade: "Byta ko å getter". Bonden började att säga efter henne. Nästa morgon stod en get i varje bås i stället för en ko.
Jättarna fördrevos
Förr var det mycket jättar bortigenom. Men kyrkklockorna har väl jagat bort dem. Sola och kyrkklockorna ska vara döden för sådana. På Sand, ett torp under Sannerud i Håbol, fanns det fullt med jättar och troll, och de ställde till mycket. Men så gick det dit folk och sköt och väsnades och då fick de ge sej i väg.
Bergtagning
Det var ett barn som kom bort, modern stod och stekte pannkaka, och barnet ville ha en av henne. Då sa' hon: "Gå bort och kom aldrig mer tillbaka!" Barnet gick, och sen sa' de att de såg benrangel efter det i berget. Det var allt trol- len som tog 'et, för de hörde en sån susning i bergen.
Trollkärring
För omkring hundra år sedan fanns i trakten en kärring som kunde trolla. (Namnet på trollkärring- en ville icke berättarinnan tala om. Uppt. anm.) Det var då sed att tösorna skulle ha ägg med sig att giva prästen, när de gått och läst för honom. Kär- ringen hade en läsegrebba där och denna skulle även ha ägg att giva prästen. Men kärringen hade inga ägg då att giva henne. Kärringen gick då ut efter en höna och bar in och lade i sängen och på en liten stund trollade hon där fram tjog- vis med ägg, som grebban skulle ha med sig och giva prästen. Kärringen hade även mjölkhare med vilken hon tog grannarnas mjölk. När hon sände iväg sin mjölkhare, satte hon en kniv i fönstret för att ingen / skulle kunna skjuta den. En granne hade en gång sett mjölkharen när den klättrade över fähusdörren in i fähuset. Mjölkharen var alldeles kritvit. Skjöt man en mjölkhare blev det bara en hög brända stickor av den.
Troll
På Kärrebergs gård, där de gamla husen stod på Gläffseberg, är en skråma i berget. Där såg man ofta ljus brinna. Det troddes, att en skatt låg gömd där, som bevakades av trollen. En man skulle gå dit och ta skat- ten. Han gick rakt på ljuset och stirrade på det utan att blinka, men han kom rakt på en gärdsgård och i detsamma slack ljuset. Ingen tvivlade på att där bodde troll. Till mor Inger på Kärreberg kom en gång en kvinna, som mor Inger inte kände eller hade sett förr. "Vill du vara snäll och låna mig eld?" frågade denna. Inger såg att kvinnan var trasigt och dåligt klädd och hon gav henne en kjortel. Kvinnan blev myc- ket glad för gåvan. Som belöning fick mor Inger strax därefter ett svart får. Av det fåret blev det en svart fårras, som de haft länge på Kärre- berg, och alltid har det varit god tur med de fåren.