Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårhalvåret
Kyndelsmäss kallades "lilla jula", då var det lite högtidligt. Det bakades ett särskilt bak då, men inte så mycket som till jul. Men sedan sa' de: "Nu ha lilla jula vart, nu ä dä slut på dä granna bröet." Och vid "lilla jula" satte man också opp en ny julkärve åt fåglarna.
Julseder M 153
12. Bruket att "blåsa in julen" är ej känt. Det var sed att man gick till julbön i kyrkan, då skulle julgranen vara tänd och lysa ut på gatan. På sina håll läste man Julevan- geliet men vanligt var det inte. Det var bland di stränga läsarna, eller vad jag ska säga. Man gav varandra julklappar förr som nu. Antingen köpte man en sak i stan eller också gjorde man något själv. Vi barn brukade göra strumpe- band, nåldynor, klockdynor till julklapp. Man skrev också verser på. Någon som var utklädd till gubbe eller så kom och delade ut julklapparna. Det var många som gick omkring utklädda på jul- afton, mest var det väl pojkar som skulle gå / till sina fästemöar med julklappar. De kunde ha allmogedräkter och somma var gubbar med stort skägg och alla hade masker för ansiktet. På julafton brukade man inte dra ner rullgardinerna. Det var så vackert att se hur det lyste ut från alla fönster. 13. På juldagen gick man allmänt till julottan. Då skulle det brinna ljus i alla fönster för att vägleda den som gick till kyrkan. Kyrkorna var upplysta med levande ljus men granar eller någon annan dekoration förekom inte. På annandagen först började man dansa kring granen. "Undan med mattor och fram med granen", sa man. Sen var det kalaser och bjudningar hela vintern igenom. 14. "Sammanskottsgillen" på annandagen är ej känt.
Julbön, julotta
12. På julaftons eftermiddag gick man på julbön förr i världen som man gör nu. Folk som aldrig gick 13. annars så nog skulle de gå på julbön. Till julottan på juldagsmorgon var också sed att alla skulle gå. Kyrkan var dekorerad med granar och levande ljus. Men några tända ljus, fönstren utåt gatorna förekom inte.
Död och begravning.
Mellan Skrapered och Ingeshult påstår de att de skulle vara gravet ner en gubbe. Han skulle setat i spisen i Skrapered och dött, och så foga' di'n åt Skrapereds mosse och grävde ner honom. Det skulle varit så, att antingen han tatt in något eller de gett honom något, så att det blev ände på'n. Vet inte hur länge sedan detta skedde. Tror att folket burit li- ket till mossen; har ej hört talas om kvarlämnad vagn där.
Julen M 153
1. Det förekom ibland att man tände ljus i advent, ett första söndagen, två andra o.s.v. 3. Söndagen före jul var som en riktig handelsdag; då skulle alla människor ut och handla till jul. Handlarna gav alltid sina kunder en julklapp in natura: risgryn, kaffe, socker, döfvelkatter (lussekatter) vin etc. 4. Till jul baktes limpor med sirap av både råg och vete, vörtbröd, och vetebullar med russin i. Pepparkakor bakades inte till jul, men klenäter brukade di göra i finare hus. 7. Det var många som hade pappersgirlanger i taket och sydda julbonader, som di har än i dag; någon halm på golvet hade inte vi. 8. Till jul stöpte man ljus själv. Inte alla gjorde / det men många. Min mamma stöpte t.o.m. grenljus det minns jag, men ho var kommen ifrån Östergyllen och det hade ho väl lärt sig där. 10. Vi hade alltid julbord. Det var garnerat med räv- romper runt ikring. På julbordet låg barnens julhögar. De skulle ligga där över hela julen. Det var bullar, en kringla, en rund kaka, både grovt och vetebröd och så någon pepparkaksgubbe. 11. På julafton åt man lutfisk, alltid lutad på lusse, och så gröt med mandel i. Den som fick mandeln skulle bli gift under året. Till gröten skulle alla rimma, och husfadern och husmodern skulle börja. På juldagen skulle man ha surkål, och på annandagen kunde man bjuda på sagosoppa om det var riktigt fint. 12. I vårt hem läste vi alltid evangeliet när vi hade ätit kväll, men det var nog inte på alla ställen di gjorde så. / Julklapparna kastades in i rummet genom köksdörren utå ngn julgubbe. I finare hem var ngn utklädd till jultomte, men i vanliga fall var det väl mamma som var julgubbe. Förr dansade de kring julgranen; det var så roligt för barna. Rullgardinerna skulle inte dras ner på julafton, man skulle väl visa alla grannarna hur mycket ljus och fint man hade. 15. Stjärngossar gick om jul, men vi bruka' aldrig släppa in dom, för di var mestadels fulla och ställde ofta till ofog, särskilt om di inte fick traktat.
Julen M. 153. 13
På juldagen var det sed att man var hemma. Riktigt folk lät inte sina barn vara ute och leka då och inte gick man bort heller. Men på annandagen var det julkalas, då gick alla människor bort och sen fortsatte festandet ända till tjugonde Knut.
Stjärngossar. M 153. 15
På annandag skulle vi pojkar gå som som stjärngossar. Vi hade vita skjortor (och kalsonger) vita pappershattar på huvudet △ och så var vi sotade i ansiktet. En föreställde Judas han var alldeles svart i ansiktet och hade en pung el. pôse med sig. Så var det Herodes, de tre vise männen och så en som bar stjärnan. Stjärnan var gjord av vitt papper och papp. Inuti den var ett ljus som brann. På stjärnan var det urklippt små stjärnor med tunnt papper över. Det var unge- fär som en transparang. Vi sjöng: "Goder afton, goder afton både herre och fru etc." och sedan: "Judas stiger dristelig fram, och får han några pengar uti sin pung, så gånge han / golvet tre gånger ikring." Vi fick i allmänhet pengar. För dem gick vi sedan ut och roade oss. Jag minns att vi ofta gick till cirkus.
Stjärngossar. M. 153. 15
Stjärnpojkarna ville ha pengar. Fick de inte det blev de misslynta. Då sjöng de: "Hår på en höna och fjär på en katt Nu säger alla hederliga pojkar godnatt."
Matbröd
Förr bakte de alltid stora rågbrödskakor. De hade ett hål i mitten och hängdes på en stång i taket. [Illustration] Först åt man det färskt, sedan hårt och torkat. Man tog ner en kaka från stången när man behövde, så bröt man sönder den och åt. En del bakte bara höst och vår, andra varannan månad eller så, det berodde på hur många de var i hushållet.
Slädpartier
Herrskaperna här i Majorna som umgicks med varandra brukade ha slädpartier om vintern när det var före. Det var en 20 à 30 slädar målade i olika färger, röda, gula etc. Över hästarna hade man vackra virkade slädnät med stora stjärnor. Slädnä- ten kunde vara vita, gula el. röda och i kanten på den satt små bjällror. Hästarna hade också bjällror på manken och en stor bjällra mellan öronen. Man körde genom stan och ut Danske vägen till 21:an på Stampen. Där satt di sedan i sina pälsar och drack varm punsch. Sedan for di hem och hade bal antingen i något hem eller på kustens hotell.
Lucia. M. 152
Man lussade tidigare förr än nu, redan kl. 2. el. 3. på morgon. Det var sånt liv på gatorna förr om lussemorgon när de kom i stora hopar med sina kaffekorgar. Ungdomen gick och lussade sina bekanta; de hade med sig kaffe och lussekatter och brännvin till karlarna. Det var både pojkar och flickor, och vitklädda var di allihop. En var luciabrud och hade krans med ljus i håret. Så sjöng di "Sancta Lucia". Barnen lussade sina lärare förr också. De la tillsammans och köpte en kaka och gick hem med, eller också gav di läraren den i skolan.
Lucia M 152
Om lussemorgon kom Lucia med ljud och kaffebricka. Ho bruka sjunga så här när ho kom: "Lucia ren en nattens drottning går, hon gärna veta vill hur hennes vänner mår. Så sätt er upp och tag en bit och drick utav Lucias traktamente." När ho gick så sa' ho: "Nu reser jag bort från eder i främmande land. Förvara evigt mitt minne!"
Julförberedelser M. 153. 4
Till julen skulle man alltid göra korv. På den tiden fanns ingen köttkvarn, utan man använde hackyxa och "rulta", en anordning med tre knivar. Bekanta brukade då gå till varandra och hacka kött till korv. Så lagade man till medvurst, köttkorv, fläskkorv, pölsa med risgryn och lever, leverkaka, risgrynskorv m.m. Man gav varandra smakbitar, en hel korv om det så var. Stortvätt till jul förekom inte. Två gånger om året bykte man: i april och i oktober. Något särskilt jul- bord är heller inte känt i staden.