Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skogsrå
Skogsråa har de nog talat om att de kunde få se i skogen ibland. Men hon var farlig för hon kunde förvilla folk så att de inte visste vart de skulle. Men en del tyckte hon om och de hade nytta av henne för dem hjälpte hon. De kunde bara behöva gå till skogen med bössan så var det alldeles om det skulle komma djur till dem. Skogsråa kunde förvandla sig så ibland var hon ung och vacker men ibland var hon som den styggaste käring. Hon hade svans också.
Juluppköp m.m. M 153
1. 2. Inga särskilda bruk vid adventstiden el. Tomasdagen i staden. 3. Man hade julskyltning i affärerna redan när jag var barn (omk. 1880) Men gatorna var inte dekorerade som nu utan bara skyltfönstren. Det började vid ett par tre veckor före jul. Sista söndagen före jul var affärerna öppna från kl. 6 på kvällen. Då skulle alla människor ut och göra sina juluppköp. Till jul gav alla handlare sina kunder julklapp in natura. Stora kunder fick mycket, små kunder mindre. Jag minns min mamma fick en jul kaffe, socker, gryn, tvål, ljus och ett halvstop vin i julklapp av sin handlare. Någon julmarknad har inte förekommit här i sta'n vad jag vet.
Julseder M 153
6. Kärvar till fåglarna satte vi alltid upp om jularna. Vi köpte dem på torget av bönderna. 7. Kring spiselkupan och spiselstången brukade vi vira med grönt, det var så vackert när spisen var nykritad. - Alla barn hade julbord. Det var vanligt också senare, när mina barn var små. Det var Frälsarens bild i mitten och så träd och djur och allt möjligt runt omrking. 8. På julbordet stod ljusekronan, en ljusstalke av trä virad med krusat papper i olika färger, ofta silver el. guldpapper. Den hade lika många armar med ljus i som familjen hade medlemmar.
Julgran M 153. 5
Så länge som jag minns har man haft julgran här. Man köpte julgranen på torget av bönderna. Den kläddes med äpplen, konfekt, stjärnor och flaggor. De fattiga hade mest bara pepparkaksfigurer (hästar, "mjölkepiger" o. dl.) och klippt papper (stjärnor korgar) att sätta i granen. Och så var där förstås ljus, mest "vaxstapel(?)" Den som inte hade ngn julgran hade åtminstone en "ljusekrona", av trä, virad med klippt papper. En och annan handlare hade en gran utanför sin affär men det var inte vanligt. Stora granar på torg och så, det har blivit på det sista nu.
Sv. städer och stadsbor M 143
"I Göteborg finns det knopar på vartenda torg", sjöng di förr. I Stockholm fick jag heta "sillefjärding." "En tjock och fet göteborgare spottar bara ister." Folk som inte var från Göteborg kallades förr "bönder" om de sen kom från landet eller från någon småstad i närheten.
Namn på stadsdelar
Området mellan Linnégatan och Vegagatan kalla- des förr "Kråkesta'n". I stället för första och fjärde Långgatorna fanns förr på ung. samma område "Breda vägen" och "Smala vägen". Bårhuset för självspillningar, drunknade o.s.v. kallade förr för "Kôrvekitteln".
Stadsdelar
Här var väldiga slagsmål förr mellan pojkarna i de olika stadsdelarna. Haga- och Annedalspojkarna t.ex. slogs om Skansen Kronan. Vi slogs med sten och det var underligt att vi inte slog ihjäl varann. En pojke vågade aldrig ensam gå till en "fientlig" stadsdel utan de gick alltid flera i säll- skap. För pojkarna från de olika stadsdelarna kände igen varandra. Det var också slagsmål mellan "Kiddarna" (bättre mans barn, mestadels läroverkspojkar) och de s.k. "bracke"pojkarna (d.v.s. de som fick hjälp på fattigvården, "Bracka".)
Stadsdelar
I Majorna bodde det mest sjömän och kaptener förr. Varje sjöman hade en liten stuga med trädgård. Där odlade de blommor mest och så fanns där en grön bänk där den gamle sjömannen och hans gumma kunde sitta och filosofera. Ibland hade de ett par höns men aldrig mer än till husbehov. Hönsen var inte så gärna sedda, därför att de gjorde ofog i trädgårdarna. I varje stuga fanns en vävstol och gum- morna vävde trasmattor och sålde. Det var deras in- komst när männen var på sjön. Karl Johansgatan hette förr Allmänna vägen. Majorna kallades för Hästhagen.
Stadsdelar
På själva Majberget bodde mest så'na som var från landet och hade blitt gifta hit. Många var från Halland, det var både pappa och mamma. Många var sjömän till yrket.
Tomtar
Det fanns allt folk som satte ut mat till tomtarna förr. Somma sa att tomtarna hade tur med sig, men andra sa att tomtarna drog ifrån dom. Det var la så'na som satte ut mat till dom som di hjälpte, men di som avskydde tomtarna, di fick ingen tur med dom. Jag har sett en tomte en gång, när jag var barn. Jag skulle ta fram bröd, som vi hade i en byrå- låda. När jag drog ut lådan så, var det något som hoppa opp och ner, opp och ner i lådan. Det var som en lite gubbe, han var svart och lång som min hand, med en röd luva. Jag blev så rädd, jag sprang därifrån. "Det var la tom- ten som ville ha en bit bröd" sa' far, "Men kanske han vill dra bröd ifrån oss."
Tomtar
Vi hade en piga en gång från Vadstena. Hon pratade om att i hennes hem där var en tomtegubbe på gården. De satte ut mat åt honom, men det var inte värt att reta honom för då hämnades han. I ett skjul hade de huggen ved. Där trivdes tomten gott, han satt på dessa här vedtravarna och tittade ut över gården. Min svärfar hade ett fartyg som hette Jupiter. Ombord där fanns en tomte, sa' han. "Jag har sett mycket av den tomtens arbete ombord på fartyget," sa' han.
Lyktgubbar
På "Prostens ängar" fanns så många lyktgubbar. De sprang i säden och tände och släckte och tände och släckte. Så höllt di på till långt fram på kvällen. Vi barn satt på berget och titta på det och det var lyktgubbar, det sa min pappa.
Lyktgubbar
Min mor berättade om lyktgubben. Han kunde föra folk vilse. Han bländade dom med ljuset, än var han här och än där.