Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Nu så är påsken här
Nu så är påsken här
Påsk.
På påskdagens morgon skulle man vara uppe tidigt och se solen gå upp, för då skulle hon dansa, det skulle vara en fröjdedag för Frälsarens uppståndel- se dag. Så hade de förstås påskeldar överallt, på varenda kulle, för med dem skulle de skrämma bort påska- kätrnger.
Påsk.
I "dömlsvega" var det svarte måndag, vite tisdag, askeonsdag, skärtorsdag, långfredag och påsklördag. På skärtorsdag var det farligt att vara ute för all påska käringer. Då sköt de för att de skulle bli borte. Påskakä- ringerna skulle upp genom skorsten och så skulle de sitta på en raka och ha smörjehorn med sej. På påskafton var det en del fattiga som gick omkring och sjungde för ägg. Påskägga åts först till frukost på påskdagen och då hade en färgat dem i mossa så de var alldeles bruna. Så tände de upp påskeldar påskafton på höjderna. Det skulle vara till minne av den elden de tände då Jesus blev dömd.
Påsk
Påskkäringarna reste om torsdag middag och kom tillbaka påskadags morgon. – Under dymmeldagarna skulle det sitta stål i alla dörrar, för att inte påskakäringarna skulle komma in till folk och fä. Hos bönderna satte de gamla knivar och liar i sädrösarna under de tre dagarna. Allt som gick runt var förbjudet då. Man fick inte köra eller spinna. – Om någon granne ville låna smör en av de dagarna, så var man säker på att han ville trolla, så att det blev något galet för en.
Påsk
När det blev långfredag fick en inte äta mjölk å gröt. Om en åt detta så fick en "knölar" på kroppen. Först om påskmorgonen skulle vi upp å ta kaser från vedbacken å kasta upp i skorsten. Då skul- le en få tur med allt.
Påsk.
Det var farligt att kasta ut ben t. ex. en ko- lägg el. dyl., för om ett kreatur kom å gick över det, så kunde det få ont i benen eller bryta ett ben. Å inte är det bra att tälja stickor om skärtorsdag, så att de bli liggande ute på backarna, för om nöta kommer å trampar på sådana så kryper märgen ur bena, så att di får ont i dem.
Påsken
Under natten till påskdagen skulle man ta nytta av andras får genom att klippa på visst sätt (se under rubriken: olika sätt att göra sig nytta!) Men det som mest kännetecknade påsken var, att de käringar (trollkäringar), som stodo i förbund med den onde, då voro i rörelse. Genom att smörja sig ur ett horn kunde de flyga. Till utrustningen hör- de även sopa och raka. Sedan smörjningen var gjord på kvasten, bar det iväg uppigenom skor- stenen, till den plats, där den onde hade stämt möte med samtliga. Han skulle på denna sammankomst ha betalt för hjälpen. Men han tycktes ej få lika av alla, ty vid ett tillfälle sade han: / "Mor Kersti hade dä störst å dä vänst (=vack- raste) smörslaga", säges det. På påsknatten var det rådligast att hål- la sig inne, ty trollkäringarna kunde ta folk och flyga med dem långa sträckor. Men man kunde skydda sig för det onda genom att skjuta på kvällen före nämnda natt. Den som blev tagen av en troll- käring måste lova att ej tala om, vem hon var, ty i annat fall flög hon över en sjö och släppte sitt offer där. En viss Bengt från Utterbyn tjänade i Bada och skulle under påskkvällen frakta bränvins- kärlen till ett visst ställe för försegling. Under vägen blev han tagen av en trollkäring och släppt på ett stort gärde tillika med kärlen. Det måste vara sant, ty kärlen stodo kvar på morgonen, men det fanns spår endast från stället, säges det. Efter denna händelse fick mannen heta "Trollkäring-Bengt", så länge han levde. / Först då han blev mycket gammal, tordes han tala om, att det var hans matmor vid det ifrågavarande tillfället, som flög med honom. Denna händelse timade under senare hälvten av förra århundra- det.
Påsk.
Spjället skulle var skjutet innan solen gått ned påsk- afton, annars troddes att påskkärringarna kom ned den vägen. Dymmelonsdag skulle det sopas i alla rum, på vinden, i alla vrår i ladugården och i magasin, och under det de sopade skulle de säga: ut ur mina hus, låppor och löss, råttor och möss, till alla dem som brygger, lakar, och bakar, medan dymmeln är. Långfredag skulle inte ätas någon sorts mjölkmat, för då växte detta ut på kroppen i form av bölder under året. Det skrevs alltid påskkort mellan ungdommarna som hadde följande lydelse. Ett påskabrev jag skriva vill, som hörer dig och namnet till. Sopa, raka, smörjehorn, är alltid vanligt på denna resan. Res fort, smörj bra, för kl.11 reser jag. Glöm ej att taga staken och stumpen. Fort, fort, till blåkulla port. Innan brevet var igen- lagt hadde de gjort en liten strut med lite smörja uti, och en pinne var instucken i kanten med en garntofs i änden. Små taggar i / kanten föreställande raka. På påskafton sprang man till stället med detta, gläntade på dörren och kastade in brevet. Detta tyckte vi barn var välldigt roligt. Påskeldar eldades av allt möjligt skräp som vi kunde ### ihop, och det sköts kraftigt för att hålla påskärringarna från omgivningen.
påsk
Namnen på dymmelveckans dagar: fläskmån- dagen, korvtisdagen, askonsdagen, skärtorsdagen, långfredagen och påsklördagen. I min uppväxt så gjorde far tjärkors på uthusdörrarna, för att inte häxorna skulle kom- ma åt kreaturen. Så smordes ett kors med tjära i huvudet på getterna. Det var om skär- torsdag. Om skärtorsdag så skulle en se efter så att en inte hade någon kvast liggande ute. En fick inte ha en kvast som det var tre band på. Om det kom en häxa och bad att den kvasten skulle slänga upp dörren så gjorde han det. Om skärtorsdagskvällen så kom häxorna och skulle ha något av varje. Di skulle ha full förning med sig till den lede - ost och smör, / Det var farligt att häxorna kunde ta mindre djur med sig också. Om långfredagen så åt vi fläsk och "motia". Mjölk fick vi inte äta på långfredagen, för om en åt mjölk blev det mask i henne, och så kunde en få mask i kroppen. Tidigt på morgonen blev en piskad med enris. Om långfredag hade en stor helgdag, så då var alla hemma hos sig. Om skärtorsdag, så var en ute och sköt med bössan. En skulle skjuta bort "troll- häxorna". Påsklördagen åt vi ägg.
Påsk
Påskeldar brändes på Leksberget. I byn eldades på Karlumma backe. Där var skramling till tjärtunnan. Den ställdes upp på fyra långa stänger. Det sköts och hussades. De skulle inte baka i påskveckan, men kärna smör på skärtorsdag var tur med.
Påsk
Namn på dymmelveckans dagar: "kôrvmåndan, fläsketisdan, dimmelonsdan, skärtorsdan, långfredan, påskelördan el. påsk- afton." Långfredagen skulle en inte få använda sax. Klippte en naglarna den dagen, så gav en sig djävulen i våld. Skärtorsdagen skulle en inte hugga ved eller be- gagna eggjärn så att det blev "kaser" (stickor) efter. När korna kom ut så kunde de trampa på sådana stickor, och då fick de ont i be- nen och blev halta. Skärtorsdagskväll och påsklördagskväll var far- ligaste kvällarna. När solen hade gått upp om påskmorgonen så hade påskkäringarna / ingen makt. Di fick ställa så att di var på backen till den tiden. Om skärtorsdagsnatten så for di opp i kyrk- tornet och skavde i klockorna, så att det gnislade. Här hang di i stapeln. Men i Karl- stad var di uppe i domkyrkotornet och tog metall ur klockorna. Ingen vågade upp i tor- net att köra bort dem. Di fick husera som de ville. När de hade varit i tornet, så for di till Blåkulla. Se'n kom de tillbaka om påsknatten.
Påsk
Dymmelveckans dagar kallades: svarte måndag, vite tisdag, dymle onsdag, skär torsdag, lång fredag, tyste lördag eller påskeafta. Ungdomen gick omkring och sjöng för ägg. Om de fick några, sjöng de en visa, som handlade om, att tuppen skulle få granna fjär. Men om de ingenting fick, lät det så här: "Tuppen ska vi skjuta, och höna slå ihjäl."
Påsk
Dymmelveckans dagar: Bulla måndag, pannekake tisdag, dymmel onsdag, –, –, påskafta. De fick inte spinna – rockarna skulle ut om middan när dymmeln gick in på dymmelonsdag. Ingen dans fick förekomma i den veckan. De fick äta vad mat som helst långfredagen. Påskabloss hade de ofta – tjärtunnor och julgranar hade de samlat ihop till de största högarna.