Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Åskan var trollens värsta fiende. Trollen ansågos även här på trakten ha varit fula, gamla och rika. "Rik som ett troll," säger man.
Byggmästare Per
När Per gick och läste, var han åt far sin och ville lära sig trolla. Fadern ville inte. "Det gör ingenting," sade Per, jag går fôll och talar vid mor." Modern hade redan länge varit död då. ∵ De säger, att de döda manas fram, om man blott säger deras namn vid graven.
Bot för tandvärk
Vi sjömän bruka alltid när vi ha tandvärk ta en bit stål och en silverpenning. Då tog vi med silvret i tanden och satte in stålet intill silvret, det skall ovillkorligen hjälpa. Jag botade med detta en flicka på Lindön, där fanns en gumma som hette Snära, hon kunde trolla, och hon trodde då att jag också kunde trolla, så hon bugade sig för mig.
Tydor
Gamla gummor var farliga att möta. Min gårdbo skulle köra till Värö och hämta en skräddare, och han mötte ett troll (= en käring). Det blev så galet, ahn körde i vält och symaskin´ blev fördärvad. - Horamöte var bra. En del personer var gohälliga att möta, andra var ohälliga. Mötte de en ohällig person, vände de sej om och spottade.
Jättar och troll
Det var ett fruntimmer i Sandhultet i Okome, som skulle till kyrkan en söndag, hon rodde över Kvarnasjön och så gick hon genom Okome skog förbi Lyrhalls klippor, och där var en stor hall. Det var utbrett guld på hallen; det var trollen, som solade sina pengar. Då la hon sin psalmbok där, och så kunde hon ta alla pengarna. Men när hon bredde ut dem hemma, så blev det bara hyvelstickor av alltihop.
Rädsla för lappar
Dom var gör-rädd för lappan förr. Det var så många som kunde trolla. Det var en som dom kalla för Lapp-Klas i Berg, och han visa en gång på ett ställe här att han hade som en liten gubbe i en dosa. Och han hade små påsar, som hängde ner från bältet. — Vad var det för en liten gubbe han visade? Ja det var väl själve onman (djävulen) han hade i dosan. (Tror verkligen detta.)
Troll
Mor min talade om, att det var en far och en mor, som red med sitt barn åt kyrkan i Romelanda för att få det döpt, Då de kom mitt för Aleklätt, kom ett troll ut och sade: "Vart ska lelle Kristian hän?" och ungen svarade: "Di ska rida mej till kristna körka, så ska ja kristen bli."
Människor, djur, redskap förtrollas.
Gustaf Lindholm kunde trolla bort fisklyckan för andra. En sommar sade han till kapten Ekblom, att det var detsamma, hur än Wiklund och smeden fiskade, de skulle i alla fall blott få någon fjärding. De höllo på till hösten och kunde mäta sin fisk med ämbaren. Så skildes de slutligen, och då fick Wiklund under första natten fjorton fjärdingar.
Vissa växter skydda mot förtrollning.
Gustaf Lindholm kunde trolla bort fisklyckan för andra. En sommar sade han till kapten Ekblom, att det var detsamma, hur än Wiklund och smeden fiskade, de skulle i alla fall blott få någon fjärding. De höllo på till hösten och kunde mäta sin fisk med ämbaren. Så skildes de slutligen, och då fick Wiklund under första natten fjorton fjärdingar.
Festeldar
Påskafton brukade tändas eldar, dessa kallades Påskvaka, bålet uppstaplades på någon högt belägen plats, att det skulle synas vida omkring. I mitten sattes en stor halmkärve, däromkring och ovanpå lades enris, tills man fick ett stort bål. Det skjöts även vid bålen. Eldarna och skotten skulle vara att skrämma bort häxor och troll med.
Odens jakt
Odens jakt har ja' hört talas om. Han jaga' troll å skogs- rå. Å dä va' en ute en kväll, å han mötte Odens jakt. Då hade han ett skogsrå på var sida om sadelknappen. Di va' skjutna. Bonnen ble' vettskrämd, men han försto', att dä va' Odens jakt.
Bjäran
Här väst i Koppom fanns en käring som de påstod kun- de trolla. En gång hade hon släppt ut en 'trollhare'. De fick skjuta på den så mycket de ville, men inget skott bet. Men så var det en som lade silver i bössan å då 'dâtt an'. Men i detsamma som han sköt haren, så stöp en ko i lagården hans å var död. Av haren fanns inte annat än en skräphög kvar.
Troll
Det var en gång en bostinta, som hade kommit i lag med ett troll. Trollet hade givit sig i sällskap med henne. Och hon såg trollet vissa gånger. En morgon fick stintan höra trollet säga: "Mina kor går i gröna bet, men dina står om lort om fot". Stintan hade näm- ligen försummat att släppa ut sina kor i rätt tid på morgonen.