Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårarbete
När en baka till jul, så baka en ett stort kors. Det skulle gömmas till påsk. Så gjorde bå- de mor och farmor. Om påsk skulle det ätas upp med dricka till. Eller också baka en ihop det med dricka och åt det som soppa.
påsk.
I min barndom fanns det tjärkors över fjusdörrar- na i gamla ladugården. Men det var tillagat då på den tiden att någon gjorde sådana kors. Dessa kors gjor- des om påsklördag. Folk var rädda för att kreaturen skulle bli fördärvade om påsknatten. "Trôllpackan" gick in i fjusen och ställde till ont. Det var farligast den kvällen och natten. Men min gamla farfar påstod att de var ute om dymmelonsdagen om kvällen, för då var di uppe i kyrktornet och skar malm av kyrkklockorna. Men de hade inte någon riktig makt att göra trollkonster och ont förrän om påskkvällen. Så höll de gamla på, att det skulle vara tyst den veckan. Troll och elände, "onda andar" var ute och kunde fördärva för en. Men om en hade kors på sådant som kunde förstöras, så var det inte så / farligt. Det var inte bra att ha spinnrocken inne. Skärtorsdag började det bli farligt. Då kunde en inte vara säker för påskkäringar. Men farligast blev det om påskkvällen. Då var folk ute och sköt i luf- ten, så att inte påskkäringarna skulle komma. Så tändes "påskeldar." Det var nästan en eld vid varje by. Om långfredagen skulle en ha "långfredagsstryk". En skulle vara påmind om Jesu lidande på kor- set. Påskafton gjorde en äggkalas. Det brukade nästan bli tävlan om vem som skulle kunna äta upp de mes- ta äggen. Målning eller andra ceremonier känner jag inte till. Äggen kokades, skalades och åts. Så fick en smörgås och kaffe till dem.
Påsk
Det var så farligt i påskveckan, för troll- packorna höll sig inte hemma. De gick och smög och ville låna allting, som de kunde komma över. För hade de luft en sak i låne, så blev det otur med den sedan. Och inte fick en tur i arbetet med en sådan sak som di hade haft i händer. Vid den tiden så skar en in kors i träkärlen och t.o.m. i ugnsrakan. För med den var det myc- ket noga. I "dömmelveckan" fick en inte göra någon "kringgärning," för det skadade kreaturen. Det gick inte an att spinna eller mala på kvarn eller göra sådana arbeten. Så skulle en inte få lägga något i kors. Skulle vara tyst och stilla, så att en inte bullrade eller ramlade något. / Om långfredagsmorgon så var det vanligt att en skul- le ge varandra "påskris". Det skedde med kvasten, en vidja ur kvasten eller en skuren vidja av ene, björk eller vide. Namn på dymmelveckans dagar /korvmåndan, fläsktisdan, dimmelonsdan, skärtorsdan, långfre- dan, påskelördan/. Om skärtorsdan skulle en akta sig att en inte la något kors eller att en högg, så att det blev stie- len eller skar stickor med kniv. Det blev olycka med kreaturen, om de kom och trampa på en sådan sticka. Om påskafton hade en "påskskjuting" för sig. Med den började en frampå aftonen, och höll på hal- va natten. Det skulle en skrämma bort påsk- käringarna med. Häxorna for till Blåkulla, och då skulle en passa på att skrämma på dem. Det rätta var ju, att de kom tillbaka om påsk- kvällen, för de for om Skärtorsdagsnatten. Så kasta en påskbrev. Brukade att skriva rim / på dem. Det var inte så mycken ritning utan mest skrivning. En skrev rim och nämnde so- pa, raka, smörjehorn, borst och sådana ting. Kun- de hända att man gjorde en liten sopa, raka och dyligt och lade in i brevet. Så satte man en fjä- der i varje hörn. Påskäggen målades inte. Om påskmorgonen så behövde en inte vara rädd för häxorna längre. Men om en kunde komma upp, och solen sken, så kunde en få se att so- len dansade. Om påskmorgonen skulle alla som hade tillfäl- le, till kyrkan. Di gamle påstod det atte häx- orna också skulle vara i kyrkan den morgonen. Men de kunde göra sig osynliga. Farmor sa, att en skulle skjuta påsksmällar, för att en skulle "ränse lufta frå onde ander å påsk- käringar." När en sköt så vändes muskedund- ret på sned uppåt luften.
Påsk
a. Förr var det brukligt, att man tidigt på lång fredagsmorgon steg upp och piskade de som ännu låg. Det var ungdomar som piskade varandra, och så barnen. Det var ett skämt. Men i de gamles barndom hade det varit allvar, för det skulle vara en påminnelse om Jesu lidande. Och det skedde om lång- fredag. b. Denna risning kallades för "långfredagsris." c. Björkris var vanligast. Eljest kunde man ta gran- ris eller enris. Björkriset var inte utslaget.
Påsk
Varje påskafton skulle vi ha påskagröt. Det var ris- grynsgröt. I det skulle vi ha bitar av fläsket, det bästa vi hade. Vi åt aldrig ägg på påskafton, som de gör här nu på St. Kornö. Här på Kornö ha de också påskbrudar och påskjakter, men det hade aldrig vi. Vi åt ägg på andag påsk. Och inte gick barnen och tiggde ägg heller. På långfredag skulle barnen vara så snälla att de inte behövde få stryk. För om man fick stryk då, skulle man få det hela året runt. Den dagen var vi riktigt änglar. - Dymmelveckans dagar kallade vi: Svarte måndag, vite tis- dag, askeonsdag, skäretorsdag, långfredag, påsklördag.
Påsk.
Svarta måndag, vita tisdag, dymmel onsdag - äggalördag. De åt ägg påskafton kväll, men en del socknar söder härom fick de aldrig ägg annat ån på påskdagens morgon. Ungdomen gick omkring, både pojkar och flickor, och tiggde ägg. De sjöng en visa (minns ej denna). Om de inte fick några ägg, var de inte snälla. Då kunde de kasta ägg med fula ord tillbaka. De fick fler än de kunde äta upp. De drack äggtoddy. De samlade sej i någon bondstuga på kvällen och hade kalas. Långfredagens morgon skulle de som låg på långfredagsris, det fick de äldre ge de unga. Intet förbud mot mjölk och mjölkmat långfredagen. Inte farligt att skära eller hugga skärtorsdagen.
Påsk.
Det förekom inte, att de sjöng för ägg i Varberg. Men när jag tjänstgjorde i Väröbacka 1988-89, såg jag äggtiggare. Det var pojkar, som kom två eller flera i sällskap. En hade en korg att ta äggen i och en hade en kutting, som han tog emot supar i. De fick slå brännvinet genom en tratt. De sjöng Staffansvi- san, ingeting annat.
Påsk
Skärtorsdag for trollpackorna till Blåkulla. Man korsade då alla dörrar till ladugård och stall med krita. Långfredagsris har förekommit i socknen. Påskdagens mor- gon åts ägg.
Påsk
Vid mitten av 1800-talet var det vanligt i Göteborg, att barnen tillverkade sopa, raka och smörjehorn och om påskafton sökte sätta dem fast vid förbigåendes kläder. Sopan var förfärdi- gad av tagel och en pinne, rakan av två pinnar. Smörjehornet bestod av en papperspåse med talg i.
påsk
Den första som kom påskdagsmorgon trodde de inte var någon bra människa. Då tog de äggvattnet och slog över den. Det skulle vara det att de inte skulle kunna komma och göra något ont sen.
Påsk
I fastan fick man inte ställe till dans eller spela under bar himmel. "Långfredags ris", någon som gick och lyfte på täcket och piskade de andra. Påskkäringarna gåvo sig iväg skärtorsdag och kom- mo igen påskdagen på morgonen. Man korsade på dörrarna dagarna före påsk, senast påsklördag. Påskäggen åts påskdagens morgon. Påskeldar är ett mycket nytt bruk. Solen dansade påskdagens morgon av glädje över kristi uppståndelse. Då skulle folk upp tidigt på något berg och se på solen, fick de tittat in i den en stund, så dansade den verkligen.
Påsk
På dömmelonsdag fick en inte väva eller spin- na. Arbeten som gick tyst tillväga fick man ut- föra. Skärtorsdag var det farligt. På kvällen kom påsk- käringarna. För att inte dessa skulle kunna göra kreaturen något ont, så kletades tjärkors på dörrarna. Det var så noga med det, så inte en enda dörr fick vara utan kors.
Påsk
Långfredagsris, det var något skojtyg. Det kom någon granne in, en främmande, och piskade dem på morgonen. Det skulle vara ett lidande till minne av Frälsaren. De utsatte sej inte för någonting, om de drack mjölk på långfredagen. Påskelördag på kvällen barka det iväg med påskkä- ringarna till Blåkulla. De skulle träffa den onde där. Det var sed att de skalle skjuta om påskkvällen för att skräm- ma bort allt trolltyg.