Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten utför jordbruksarbeten och gårdssysslor.
En dräng, hade ätit upp julgröten och druckit ut brännvinet för tomten och lagt spillning i stället. Det sades, att tomten flyttade till granngården, där han bor på vinden. I den gården har folket stor nytta av honom, ty han spinner åt dem varje dag. Men om någon går upp på vinden för att se på honom, sätter han spinnrocken på sin plats, så att ingen kan se, att någon varit där och spunnit. Tomten själv försvinner också. Här måste folket också giva tomten julgröt och brännvin. Tomtar tycka i allmänhet om brännvin och julgröt. Den här tomten vistas väl på sin nuvarande plats, tills även här någon elak dräng kommer och gör honom illa, så att han måste flytta. Det säges, att i stugor, som blivit flyttade, inga tomtar trivas.
Tomtar
'Tomtegôbbar' fanns det gott om i gårdarna förr i världen. De hade så mycket med hästarna att göra. De flätade manen å 'talkade' ihop taglet på svansen. Det var en präst, som kom från Eda å skulle fara till Älgå. Detta var på juldagsafton, för han skulle predika i Älgå på annandagen. När han kom körande i Klockarstug- backen härnere, så föll hästen omkull mitt på landsvä- gen. Det var mitt för gamla uthus. Det var 'tomtane' som hade kastat omkull hästen. 'Säckeskrôvčarra' for av vä- gen, å det var ingen annan än de som drog den. I Norstuga i Olebyn (på den gamle Rikens tid) fanns det 'tomtegôbber' i stallet. En häst var som mer omsedd än de andra. Det gjorde detsamma om de gav honom eller inte så hade han full krubban att äta ändå. En av hästarna gick alltid lös om natten. Om de band honom aldrig / så väl om kvällen så var han lös på morgonen i alla fall. Så hade bonden en dräng, som brukade sköta häs- tarna. Han kom sent hem en kväll och fick höra att häs- ten var lös på natten. Han gick till stallet å svor på hästen å jagade honom in i spiltan. 'Sju tusan om inte du kan vara bônnen e eneste natt', sa drängen. Men då fick han en örfil som han hade känning av så länge han levde. Jag hörde talas om att tomten skulle ha grå kläder å röd 'toppluva' eller hatt. I Tannerud hade de gamle sett honom. Men han skulle vara så trasig den tomten. De tyckte det var synd om honom å moran i huset sydde nya kläder åt honom. När det blev kväll, så lade de kläderna i lagården. På morgonen stod han å höll i kläderna å skrattade å sade att han inte ville 'môke' lagården mera. På julkvällen skulle han ha mat för att han skulle vara till pass under året. Han var osynlig, för ingen annan än den som kunde 'se mer än andra' fick se honom. Om det var så / att någon fick syn på honom så skulle han låtsas som om han inte såg honom. Den som såg honom, kunde bli sjuk om han gjorde något tecken på att tomten var sedd. Där tomten trivdes blev det inte fattigt, för han drog till huset allt vad han förmådde. Jag hörde historier om att somliga fick flytta ur stu- gan el. riva ned stall å lagård, för att de inte fick fred för tomtar.
Tomtar
Tomtar har det funnits sedan länge tillbaka. En gång kom jag att sitta å prata om kvällen å glömde bort att ge hästarna nattfoder i rätt tid. När jag kom in i stallet, så fick jag en smäll med flata handen så det spel för öronen. ”Jag skall nog ställa så att hästarna får mat”, sade jag, ”så du skall inte bry dig om detta”. I stallet var det slika tomtgubbar. Hästarna trivdes så bra. De var tjocka och feta, å det led aldrig någon nöd på dem. Men så hittade de på att de vilja ha stalldörren öppen på en glänt om natten. Detta tyckte jag inte om. Jag knöt fast dörren, men på morgonen var den uppe som vanligt. Nästa kväll knöt jag igen säkert med många knutar, men om morgonen, när jag kom dit, så stod dörren öppen. Då hittade jag på att ställa henne på en glänt om kvällen, men då var hon stängd på morgonen. Vi hade långt timotejhö till hästarna. Jag gick å lade tre stenar på höet, så att inte hästarna skulle dra ned höet under benen på sig. Men på morgonen var stenarna ur krubban. De låg i en hög ijämter krubban. Det var ingen annan än tomten, som hade tagit dem ur krubban. Jag fick aldrig se honom, men det var många av de gamle, som hade sett honom. Han var liten å gammal. Klädd var han som en människa med grå kläder, kolt å knäbyxor å en röd luva på huvudet. Han hade stora händer å fötter. Huvudet var stort som på en gammal människa. Hår å skägg växte vilt. Om en ville ha nytta av honom, så fick en inte väsnas med honom. Om en skulle vara i husen så fick en hålla sig tyst. Om en sköt över stallet, så flyttade han. Det tålde han inte. Men tomten ville allt folk ha, om de såg att de hade honom. De drog till det stället där de var. Jag vet inte om en kunde skaffa tomtar till nybyggen, det var nog så att en råkade att bygga där de bodde, å se’n hade en dem för all tid om en ville. Om julkvällen skulle tomten ha av julmaten. På Brattmon hade de tomtgubbar. Den ene hästen var så fet så att det sken av den, men den andre var skrin å utfallen. Han gav den ena hästen å inte den andra.
Tomtar
Det fanns tomtar i Västra Hung- vik här i Högerud på 1800-talet. I en lagård där var ett bås där ingen ko kunde leva, de blev sjuka, och tog de inte bort dem, så dog de. En kväll, när husmodern där kom åt lagårn, var en liten gumma oppe och sa' till, att det båset låg rätt över deras matbord, så där fick inget djur finnas, "de spiller på vårt matbord," sa hon. I slutet av 1800-talet blev en religiös väckelse, och i detta hemman uppträdde en predikant / o sa att domen var nära, o han bestämde en viss månad till detta år 1882. De höll på med mötena till sent på kvällarna o vänta på detta, men det blev inget annorlunda när dagen kom. Men när de då höll på till sent, så tålde ej tomtarna detta, utan de flytta därifrån natten till nyårs- dagen 1883. De körde med vagnar, o det var gråt o skrik, o folket trodde, att detta var förebud till domen. De samlades därför i lokaler varje natt en längre tid och skulle överge allt. Folket hörde när tomtarna flytta, men de såg ingenting. Sen undra de vart de kunde ha flyttat. På vintern var det tim- merkörare ute i skogen nära Lång- / tjärn i Högerud. De hade märkt nåt vid ett berg där, o då la de ner smörgåsar på den platsen. Nästa natt blev det hopdraget till lass åt dem för två slädar, så de bara behövde lassa på detta där på stället. På det sättet fick de lösen på vart tomtarna flyt- tat. Dessa körare tog en skogs- trakt till på samma ställe året därpå, och de fick samma hjälp, de bara la' ner några smör- gåsar. År 1881 eller 82 var jag med min far till Arvika vintermark- nad, denna var första lördagen i februari. Far köpte en unghäst av en man i Ö. Berge i Arvika församling. Så fick vi sällskap med den mannen på hemvägen / c:a en halv mil, o då blev vi in- bjudna där på kaffe. När mannen kommit in, frågade han sin hustru hur det var med Kalle, drängen. Hon svarade, att det var lite bättre, men att han fortfarande låg till sängs. Far fråga efter sjukdomen, men han fick just inget svar, o just då kom kaffet. Så gick mannen där efter brännvin till kaffegökar åt sig och far, och då började han tala om hur drängen blev sjuk. De hade en tomte i stallet, han var mycket präktig, bara de ej gjorde honom ont, han gav häs- tarna om morron, så de var vackra. En gång skulle drängen Kalle gå fram till en häst med nattfoder, och då kom tomten också fram till hästen där med foder. / Men då tog Kalle gaffeln o skulle göra slut på tomten. Han hade sett honom många gånger, men han fick detta för sig just då. Tomten spratt opp o tog mitt om drängen o klämde honom så han blev liggande. När han dröjde borta så länge, gick husbonden dit o titta, o då låg han sanslös. De fick bära in honom två styc- ken o skicka efter doktorn. Detta hade hänt 14 dar innan vi var där, men då var han på bätt- ringsvägen. För fyra år sen skodde jag en "masse" (sto) i Ingersbyn här i Högerud. Hon var fin, med lång man, o den var flätad. "Kan du ta opp dessa flättera ska du få massa å mäj," sa / ägaren. Jag fråga, om hans pojkar flätat detta. "Nej, de kan ej flätta o ej ens ta opp," sa han. Det var så sinnrikt flätat, det var ingen början där man kunde börja att ta opp. Det var flätat så där i tre dygn, o sen blev det opptaget av sig själv, o då var manen så krusig o grann. Så länge den var krusig fick den vara, men sen blev den flätad igen. Det var en tomte, som gjorde detta, men ägaren där sa att "han hade bara gott å tomten." Vid Taseboda kvarn här i Högerud var en tomte som höll hjulet ibland. Men en dag i juli en sommar slog åskan ihjäl tomten. Det var en, som hette Johannes Andersson, från Fjäll / här som talade om detta, men det är länge sen det hände.
Tomtar
Här i Äsketorps berg var fullt med tomtar förr. De har berättat, att de bakade på ett ställe, och då gjorde de sönder en bakgressla. De gick uppåt berget och la' den där, och efteråt, när de kom dit, var bakegresslan lagad. Då la de en bakekaka till dem i stället.
Tomtar
Det var tomtar i Lerbro här borta som tröskade på logen hela nätterna. En gumma där la ut garnnystan o brödstycken på logen, o detta skulle tomten ha. En skomakare hörde hur det tröskade där, men när han skulle gå o se efter ordentligt, så såg eller hörde han ingenting.
Domare och rättsväsende.
I Råglanda fanns det gamla tingstället för Näs härad. Där höll man ting ända till 1902. Vid tingsstället fanns en s.k. "galgbacke". Där fick brottslingarna "spö". Det var även avrättningsplats. "Galg- backen skall ha varit belägen på tomten till gården "Lars-Pettersbru- ket".
Husbygge
När de byggde lagårn i Skrivaregår'n, hörde de att det högg om natten, och de hörde så väl, hur stickerna tril- lade. Det skulle betyda, att det skulle gå lyckeligt. "Det är bara en vålnad," sa' byggmästaren, "det är tomtar, som hål- ler på mens jag sover, sa' han. Han var från Flundre härad.
En som fick tag i tomten av misstag
De lekte gömme och den som leta kom upp på rännet. Där stod ett kar och han leta i det. Så leta han mellan karet och väggen och där fick han tag i en liten luden tomte, som slet sig ifrån honom och for ut genom gluggen. De var ludna över hela kroppen, se.
Underjordiska. Vättar.
Det har funnits "jolvetter". Det var ett slags smått folk som bodde under stora stenar. De skulle vara som tomtar. Jag mins att man inte var säker än det fanns. Det var en gubbe på Eriksheden som hade vältat på en sten. Han blev sjuk å var aldrig frisk efter den dagen. De bar av hans kläder till stenen. Men det hjälpte inte.
Tomtar
På Tiberg här var det tomtar. Det var en, som tjänte dräng där, o han o en till var på logen en kväll. Då "braska" det i en hög rötter där, o de tog en rot o kasta ditåt, men då kom det fullt med rötter mot dem, så att de fick ta till benen.
Tomtar
Greta i Ögårn var i föxe (fähuset). Hon skulle ge kreaturen foder, men hon fick inte reda på kroken, som hon skulle dra ut höet med. Hon blev ond och skulle till att kliva över lobalken och se efter den, men då kom kroken susande tätt förbi ena örat på henne. Tomten hade haft den.
Tomtar
För att få en tomte skulle de gå till en korsväg, där fyra vägar går ihop. De skulle gå dit tre torsdagskvällar och begära leja dräng. Tredje torsdagskvällen kom där en mansperson och hade ett papper, och på det skulle de skriva sitt namn, så fick de tomtegubben.