Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomte, det var allt många som hade förr. De, som hade svartkonstboka, hade tomte. Det var en i skoggårla' i Hålan- da, som hade en tomte. Han drog till honom pengar; nej, inte spannemål. Jag vet inte, om någon hade sett tomten.
Jordgods
Men morfar har sett. Det var så grant med silver kring a ock små gubbar, en halv aln långa. Det var tomtar som hade yx uppe ock skulle lysa med. Men han fick inget av det. Han ramlade , ock då svor han till se, ock då försvann det.
Tomtar.
I Kårud finns "tômter" ännu i dag. Jag vet det, för det är inte fritt än det knackar å blir ofrid om nätter- na, om en arbetar sent på kvällen. Det har alltid varit god tomtjord här. Det bultar å knackar om nätterna ibland. "Tômtane" är bra om en kan sköta sig med dem. När korna skall kalva så väcker de. De kom alltid å väckte min hustru, om en ko kalvade på natten. Då ropade de namnet hennes. Det är inte länge sedan en "tômte" väckte en grannmora här en natt när kon kalvade. – Om en arbetar efter mörker så gör de ef- ter precis. – Det kan bli olycka om en håller för hårt på dem. – En gång kom jag sent från skogen å då högg jag några vedträ. Så höll det på att hugga som jag huggit. En kväll svarvade jag på vinden. Då höll det på att svarva ett par timmar efter det jag lagt / mig. Vid Romossen höll de till. De bodde i bergen å i jorden, var det passade, men ute på slätten bodde de inte utan intill skog å berg. För det så hade vi dem här i dessa gårdar. Å här trivdes de bra. Där tomtar- na kommer sams med husbondfolket är det alltid lyc- ka. Det gick att komma sams med dem, bara det var ro och fred om kvällarna på gården. Fick de tobak å mat ibland, så tyckte de om det. Det inträffar sällan någ- ra olyckor på en sådan gård. Tomtarna har gömt sig långt inne i bergen, för nu för tiden är det ingen som bryr sig om dem. På en gård uppe i Berg var inte tom- ten nådig. Där blev "kröttra" piskade om nätterna. Han gick an värre med dem. Hästarna slog ned spiltbal- karna var natt. Å de stod dy svetta på morgonen. Husfadern gick åt stallet å lade sig en natt för att se hur det gick till. Fram på natten kom tomten med en piska (snarten var så lång att den tog i taket) å tog till att slå så mycket han orkade. Husbonden steg fram å frågade vad det var fatt att han slog djuren på det viset. "Jo", svarade tomten, "hästen stallar på / mitt matbord å orenar det värsta han kan. Men om du vill flytta stallet, så skall det bli din vinst". Bon- den flyttade stallet å efter den dagen fick hästen fullt med hö att äta. Det blev så drygt i ladorna. Så hände också på Gammelheden. Där stod en liten gubbe å slog hästen med piskan på natten. Men när stallet flyttats, så blev allt gott å väl. Detta hände, när jag var pojk. – Tomten var liten med röd mössa på hu- vudet. Kvick var han som "själve satan". Det var inte många som fick se honom. (Tomten som kom med axet och pustade, berättades. Uppt. anm.)
Tomten
Det var en bonde nere i Givarp, som såg en tomte i skogen. Han var ute i kvällningen och körde "gärdsle", och då såg han tomten. Men sen krånglade det för honom, så han höll aldrig på att komma hem. Han välte, och han fick binda om flera gånger, så det var väl ingen hustomte.
Tomtar
När det var fel med milorna vid kolning, så kasta tomtgubbar- na bränder på kojdörren. Vid en kolbotten, som kallades "Finnas botten", vid Påland i Kroppa var en sten under vilken tom- tarna speta becksömsskorna om nätterna ifall inte kolarna sluta arbetet i tid om kvällarna. De speta o packa då under stenen där.
Tomtar
På Göksäters gård i Röra på Orust hade man en tomte som var något över en halv meter eller knappt en aln, som man sade. Han visade sig aldrig, men det var många, som sett honom i månskenet, då han gick och arbetade på går- den. Han var alltid gråklädd. Ännu på 1850- 60-talet fanns han kvar vid gården.
Husligt arbete
När gamla gummor skulle till att baka och hade tagit opp degen på bordet, så att tråget var tomt, så tog de en liten nypa mjöl o kasta tillbaka i tråget. Det var för att det inte skulle tryta där sedan. Jag såg på en gammal gumma när hon gjorde så, hon var så "skälven" på handen, men tillbaka skulle det.
Tomtar
Mamma hade sett en tomte. Det kommer jag ihåg nu. Det var en liten gubbe med en stor grå hatt. Han hade ett stort öge och det satt mitt i skallen. Han var på logen. Han skulle häm- ta säd åt hönsen och då stod han mitt på logen. Det var i kvällningen. Hon blev så rädd att hon måste gå in och lägga sig.
Tomtar
Det var ett slåttöl. En del av folket gick åt ladan och la sej. Där höll de väsen. Så kom en liten tomte. "En lång å en stackete (kort), men ska jag efter min öx lacka, så ska jag av den långe hacka", sa han. Han skulle göra dem lika långa.
Tomten höres utföra bullrande arbeten.
I den gamla smedjan på Keld-Oll Smidibackan fanns också en tomte. En kväll hörde de på Böusas, huru det likasom slog på kallt järn där i smedjan. Husbonden trodde, att det skulle båda eldsvåda, varför han gick i rian och vaktade, men ingen olycka inträffade ändå.
Tomte, bjära, skratte släpar förnödenheter till gården.
Så var det en tomte, som alltid bar åt bonden i rian. Och han fick tre tunnor säd, hur han tröskade. Fast huru mycket han hade inne, fick han inte mer heller. Till sist så lade han, bonden, bara tre bondon, och så fick han också tre tunnor.
Tomtar.
De som var i skogen å kolade förr i världen hade besvär- ligt ibland. De råkade ut för "tômter" å "bergfôlk". Nu är des- sa gamla kolargubbar döda, men de påstod bestämt, att om milan "slog" å blev krånglig, så hade de satt henne på fel plats. Då bodde tomter under milan. Då fick kolaren "offra" både tobak, pipa och allt möjligt, för att han skulle komma i land med milan. Om tomter bodde en bit från milan så var det bra, för då höll de vakt vid milan om natten å väckte kola- ren om han somnade från milan. Far min såg att en hel hop små gubbar dansade kring milan å hade roligt. Inte hugga ved eller packa vid milan på kvällen. Tomtarna tyckte inte om det. De blev onda å höll inte fred.
Tomtar
Jag hörde berättas om ett folk, som brukade ge tomten ett fat gröt varje lördagskväll. Mitt i grötfatet lade man smör, så att det blev som man kallar det "e smörhôle". Men så en gång föll det någon i familjen in att driva med tomten. Man hade lagt smöret i botten av fatet och gröten där ovanpå. När han fick se, att man inte hade givit honom något smör, så blev han så ond att han gick till ladugården och slog ihjäl den bästa kon, som fanns där. Så gick han tillbaka och började äta. När han kom till botten, så upptäckte han smöret. Och denna gången hade man till och med lagt i ännu mer smör än vanligt. Då blev han god igen och ångrade, vad han hade gjort. Det berättas att han for till en gård i Norge, som heter Rönnskogen, och stal en ko och satte in i det tomma båset.