Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Jag tror knappt att det har varit någon skill- nad på troll och jätte. Trollen bodde i berg och backar. De kunde vara i besittning av stora skat- ter. De kunde bergta både folk och "fä." och så kunde de byta bort barn. "Bortbytingarna" voro al- drig så till förståndet som andra barn. Och de voro klumpiga till växten. Talesätt som har avseende på trollen: "dum som ett troll,", "klumpig som ett troll", "led som ett troll", "han springer som trollen i skogen", Mot trollen skyddade man sig med stål eller genom att göra korstecken. Om man gjorde kors- tecknet över en sak, så skulle inte trollen kunna tillägna sig det.
Trolldom
Min farfar kom hit från Finland. Och så trodde folk, att han kunde trolla, eftersom han var finne. Men han bru- kade säga, när de kommo och ville han skulle trolla något: "Jag kan inte göra andra underverk än att skära av en tunna så att det blir två baljor."
Av rån hållna människor och djur lösas, då kyrkklockorna ringa.
Ett stycke in mot Esse skogen finns ett av stora flata stenhällar bestående berg, som kallas Blåberget. Här sägas trollen hålla möte midsommarkvällen. De roa sig därunder med vilda bullersamma danser, under det spelmännen sitta i grantopparna och blåsa flöjt. En gammal vallgumma hade en midsommarkväll gått vilse och kommit till Blåberget bland trollen. Hon kvarhölls där, tills man ringde helig på lördagskvällen. Då följde ett troll henne till skogskanten och lämnade henne där ensam. Här träffade hon på boskapen, som hon hade sökt, men sitt förstånd hade hon förlorat. Hon talade jämt och ständigt men oklart och utan sammanhang om sitt besök på trollens samlingsplats.
Häxor och trollkarlar
Det finns allt litet kvar av finnarna ännu på finnskogen, men de som nu är kvar kan inte trol- la något. Den värsta av dem var Mattes i Glavs- näs. Han kunde trolla. Annars så hölls de allt för att kunna trolla litet till mans av dem som bodde på skogen. Så var det inte åt byg- den här. Det var farligt, om en blev av med mjölkstolen ur ladugården. Om den som kunde med å trol- la fick fatt på den å tog den in till sig å tog ett av sina strumpeband å knöt i ett av benen på stolen å drog i det, så fick han mjölk ur det. Men det skulle vara en trebenestol. På detta viset kunde de trol- la till sig mjölken från de andra. / Om det kom "tokere däre värkuler som kunde ###" så skulle en hålla sig ur vägen. Det fick en lära sig, när en var liten å var med far å mor ute på järdena. Det skulle vara knivar å allt farligt i en sådan. En kunde bli forstörd om en kom in i en token. Det var bäst å pas- se säj. Det var ett slags "skydrag" så en kun- de åka med upp i skya.
Troll.
Det var i Vege. Trollen hade tagit en brud och hade henne hos sej i berget. Men fästemannen red dit och tog bruden ifrån dem. Då var det ett troll, som ropade: "Rid inte vägen den hårde utan agern den våde!" (=våte) Då red han över åkrarna och över kyrkemuren och där var han räd- dad; trollen var hack i häl efter honom dit. I Vege var det en basta, som brände var julafton. Men en jul- afton gick en karl till bastan och satte sej till att koka tjära, men bäst han kokade kom ett troll in och ställde sej ijämte honom och värmde sej. "Vad heter du?" frågade trollet. "Själver", svarade karlen. Sedan tog han tjära och slängde i räva på trollet. Då sprang trollet ut och ropade: "Själver har bränt mej." Då svarade / de andra trollen: "Har du själver bränt sej, får du själver ha´t." Men sen brände den bastan aldrig mer.
Troll
De torde aldrig utan sitta vid ett nyfött barn och vaka över det och bränna ljus ända tills det var döpt, för annars kom trollen och förbytte barn. Det kalla de en bortbyting, om trollen hade bytt bort något barn. Det var, om det var någon som blev krympling, som blev usel och dålig, då trodde de det var en bortbyting. Men det fanns en led botemedel mot det. De hade stora ugnar förr och baka i. När de då elda upp ugnen och skulle baka, skulle de ta det bortbytta barnet och sätta på grisslan och låtsa de skulle sätta in det i ugnen. Då fick de sitt barn igen, för se trollen ville inte ha stekt sin unge, och då kom de och bytte igen, så de fick sin unge tillbaka. Då kom moderskärleken hos trollen fram. – De hade flera språk för sig också. De sa de skulle stöpa bly över huvet på dem, det skulle hjälpa med. Då blev trollen rädda, att de brände upp trollungen, och då kom de också och bytte.
häxor och trollkarlar
Det var så säkert att finnarna kunde mer än andra. Det fanns finnar i grannsocknarna, och de kunde både trolla och bota. I Glavsnäs bodde en gubbe som hette Mats. Han kunde trolla. Så var det en annan som hette Per som inte var stort bätter. Folk trodde inte finnarna om gott. Men andra fick lära trolla och skämma av finnarna. Häxorna tog mjölken från andra, när de knöt av sig strumpebandet och mjölkade det. Då kunde de ta mjölken från vem de ville.
Troll
Det var troll i ett berg, och så låg det en stuga neranför. Varje julafton på kvällen kom trolla' och åt upp julmaten för folket. De kom in genom fönstret och åt upp alltihop på jula- bordet. Men så hittade gubben på hur han skulle bota dem. Han kokte tjära och satte i en kittel på bordet närmast fönstret. Trolla kom och tog till att äta ur kitteln. För var sked de tog gjorde de ett illvrôlane, men de åt ur allihop tjä- ran likaväl; de trodde det var julgröten.
Svartkonst
Det skulle vara fyra band på en kvast. Det var farligt att ha en kvast med tre band in- ne i stugan. Om trollen ville komma in, så ropa- de de på kvasten, att han skulle släppa in dem. Kvasten hade makt till det. "Trebannekvast, låt upp!" skrek trollen.
Troll
Det vart en vallkulla i en säter som vart ”bergtagen”. Hon blev skickad till sätern, men för att hon inte skulle behöva att vara ensam så skicka di hunden med henne. Hon var förlovad. De som var förlovade var trollen värst med. En dag kom trollen och klädde henne till brud. Det var så många vackra pärlor och smycken och fin guldkrona. När trollen kom så sprang hunden hem efter folk. De skyndade till hjälp och sköt över henne. I detsamma som de sköt över henne så slog hon handen över kronan. Trollen sprang sin väg och tog alla grannlåter med sig, men kronan hade de inte makt att ta. Det ena trollet sade: ”Det var värst för guldkronan som jag köpte i Västerås i fjol”. Den kronan skall finnas i Äppelbo kyrka än i dag. Det var en annan vallkulla som kom ut för troll i en säter, men hon tog hornet till hjälp å blåste. Förr i världen hade vallkullan ett horn med sig. Hon meddelade sig med andra ”jätare” med det. Så blåste hon för att skrämma vargarna och för att samla ihop korna. Så var det en gång som trollen kom och omringade henne. Då tog hon hornet och blåste: Tilli, tillililogen, tolv man i skogen, bjällkoa binner dôm, storoxen stinner dôm, fähund – hängde dôm, fäpilten sprängde dôm, mig vill de ha med sig långt nol under Dåverfjäll. Där gal göken där växer löken, där sjunger trana, där kvettrer svala, där är så gott att vara, den långa sommardagen. Detta spelt hon på bockhornet. Så kom de och fick reda på henne, för de förstod att trollen hade tagit fatt henne.
Troll.
På Skoga i Idala bodde ett gammalt par. De hade um- gänge med trollen i Texleberget. Dessa lånade av bondfolket det de behövde av husgeråd. När trollen skulle brygga, satte bond- hustrun ut bryggkärl på gården. Strax var de borta, men på utsatt dag stod de där åter.
troll i Hässleberget
I Hässleberget bodde det troll Emellan stora och lilla Hässleberget finns en svacka i åsen, och där är ingången till trollens håla, fast det är nog inte många, som sett den. Ifrån denna gick en hårt trampad stig rakt ned till Stockakällan. Det var trollens nattenväg.
Troll
"Trôlla" bodde under stora stenar i skogen. Om det var grön fin mossa på stenen så bodde det troll under den. Så fick jag lära mig när jag var liten. De ville ta småbarn. När jag var liten, så talade mor om att trollen hade tagit sådana som mig.