Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
troll.
Det var så litet tal om troll. Det hörde jag sällan de talade om. Uttryck tydande på troll: "Ho ä som ett troll" (gammal kutig käring, elak, ful etc/. "Fali som ett troll, rik som ett troll, trôlsk /= förförisk/.
Vårseder. Påsk
All grädde skulle kärnas till smör på skärtorsdag. Därige- nom gick det lättare att få smör hela året. Långfredagen fick man ej förtära någon mjölkmat, ty då fick man bölder. Medan man åt skulle man sitta stilla, annars skulle man slå sönder fötterna under året. Påskafton tände man påskeldar på alla höga kullar, / och avlossade skott, för att skrämma bort påskkäringarna och andra troll.
"odens jakt".
Min far brukade tala på att han hade hört "odens jakt." Den gick såpass högt över marken, som oket på axen. Fick man höra den, så skulle man skynda att kasta sig på marken, ty körde man ihop med den så blev man sjuk. Denna jakt gick med en väl- dig fart. Det var hundar som skällde men man fick inte se skymten av dem. Den skulle jaga bort alla spö- ken och troll, sades det.
Sägen. Troll.
Vid Prästetorp skulle det bo troll. En kväll skrek troll- barna för de var hungriga. Då sade trollmora till dem: "Skrik inte !" I morgon skall de baka på Ryckingen. Då slår käringen ut mjölet, och så svär karlen, och då får vi det." Det hände sig också så, att käringen slog ut mjölet. Men karlen svor inte. I stället sade han: "Gud välsigne mjölet, vi sopar väl upp det !" Så fick inte trollbarnen något.
Troll
Det var en gång ett follk höll på att läg- ga hö på en äng. När det led inne- mot kvällen började åskan gå. De mås- te ta skydd i en lada. Rätt som de stod där slog åskan till ett slag och ett runt klot dansade under la- dan. De tyckte att de hörde något jämra sig under ladan. de skyndade därifrån medan de trodde att åskan slagit ihjäl ett troll.
Troll
Troll och vittror höllo sig med smör. Det berättades, att man hade funnit trollsmör i källrarna ute i fäbodar- na. Det stod på hyllorna, alldeles såsom "bostintorna" bru- kade ställa ned sitt smör där. Det gick inte an att äta sådant smör för människor. Träffade man på sådant smör skulle man ta det på en sticka och kasta ut det. (Undrar om det kunde bildas någon slags svamp på hyllorna?) Uppt. anm.
Naturfenomen
När åskan gick, minns jag, att mor var så rädd. Hon påstod att det var Tor som var ute och körde. Han skulle vara stor å stark, sade hon. När han fick se jättar, troll och sådant, så kastade han ham- maren, så att elden lyste omkring den. Å när han föll ned, så small det. Han ville inte folk något illa, men hammaren kunde komma fel å slå ned där han inte skulle skada.
Naturföremål
Det stod ett bergatroll på Kyrkestena vid Landa Lilla och kasta en sten mot kyrkan, men han slängde fel. Det är Rycke- sten, och det bodde troll under den sedan. Jättesten vid Sofis stuga, det är en annan sten. Där så´s märke som en människa setat efter rumpa å bena. Ljusekullen är en liten kulle nära Sofis. Där såg de det brän- de ljus, särskilt om Lusse. Där trodde de att det var något nergravet.
Naturväsen i övrigt.
Om en kom på en berghäll eller flackt berg, som det lät som det skulle vara hål i, trodde en att berg- smen, bergråa eller jättar och troll bodde där. ”Dä sang i berget, när jag for över.” - ”Berget är ihôlit.” Om det var ett ställe på en myr eller mosse, som det gungade under en, när en gick, så var det ”môsekäringa” som bodde under där. Det var taket en gick på. Det var farligt att gå på sådana gungfly, för hon kun- de dra ned en. Kom kreaturen på ett sådant, så blev de borta.
Naturföremål
Utanför Hällungen var en gruva inne i skogen, och det var vatten i den. Dit gick en del och kastade nålar och knap- par. De kastade, för det var troll(!). Nej, jag har inte hört att de drack eller badade eller tvättade sig där. På Buas mark. En Vårtekälla fanns ock. Det var vatten i den ibland men inte alltid. Dit gick de och räknade vårtorna och la en knapp- nål för var vårta.
Bergtagen
En änka på Kälkerön hade förlorat ett får. Hon gick till en klok och frågade, hur hon skulle bära sig åt för att få igen det. "Troligen har trollen tagit det", sa den kloke. "Du skall gå tre torsdagskvällar å rad och locka på ditt får." Det gjorde han och tredje torsdags- kvällen fick han se det stod på en bergpall. Han gick upp och tog fåret med sig hem. Då hade det brännmärke på insidan av bägge låren.
Bergtagning
En flicka vaktade får vid Vike Tjärn. Men i berget bodde troll, och de tog henne och ett lamm in i berget. Man hörde bjällerklang därinifrån, men till sist kom en präst dit och läste, och då löstes förtrollningen, och flickan slapp ut ur berget. Sedan restes ett kors av trä där utanför, och det stod länge, innan det ruttnade ner.
Trollkreatur
I Borgeln, ett högt berg midt emot gården Linden i Jör- landa, bodde troll som hade många kreatur. En dag sågs en tjur komma ut inifrån berget och betäckte en ko, Linds- bondens, och gick derefter in i berget. Afkomman blef bran- dig och goda mjölkdjur, å denna brandiga ras hade de länge å gården Linden.