Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Häxor och trollkarlar
De sa' att det var en gumma från Sinnerud här som blev nedskjuten en påsk, hon var påskkäring. En påsk minns jag, att alla gamla kvastar skulle samlas hop å brännas opp.
Vårhalvåret. Påsk.
Om en ville vara säker på att inte någon elak människa skulle göra något ont med trolldom, så skulle en ta en eldbrand ur spisen om skärtors- dagskvällen å springa runt stugan å husen med tre gånger motsols. Detta minns jag att farmor ville att min mor skulle göra.
(Korsritning) Påsk
Förr hadde man ett finrum som ledde ut te köket genom två dörrar på samma vägg. Mellan dom va de ett stycke som kallades posten å på den ritade man fullt me kors me vit krita vid påsk- tiden. De skyddade mot allt ont.
Påsk med fastlagen
Fettisdag kände fru Johansson ej till. Askan skulle inte bäras ut på skärtorsdag. Långfredag var en lidandets dag, då skulle man utföra tunga arbeten, skura tak e. d., och då skulle man ha sand i skorna. Man skulle helst inte alls lämna ut mjölk påskveckan, gjorde man det, skulle man korsa med en kniv (stål) över flaskan och sticka ned en tändsticka i den. Påskafton på kvällen skulle man i elden lägga skosula eller annat, som gav stinkande lukt, då det brann, var ett skydd mot häxorna. Om det regnade långfredag, blev det ett nöd- år. "Langefredas väda ska få mange barn te å kvida." Påskkäringarna resa påsklördag, komma åter påskdagens morgon. / Det var en präst som påskdagen skulle rida från Myckleby till Torps kyrka, då kom det något liknande en fågel och satte sig på sadelknappen, han fick den inte att ge sig iväg förrän man slagit till den med tyg- larna. Annandagen blev han kallad till en sjukbädd, det var ett fruntimmer, en påskkäring, som varit fågel, men hon hade blivit skadad, då prästen slog till henne. Nu hade hon ångrat sig och erkände. Där det rök ur skorsten tidigt på påsk- dagens morgon, där fanns en påskkäring. Skärtorsdag skulle man inte spinna, då skulle spinnrocken bäras ut. Solen dansade alldeles efter uppgången påskdagen av glädje över kristi uppståndelse.
Dans vid påsk
Min morfar var spelman, och annandag påsk gick han ut och spelade. Då dansade ungdomen ute på bara marken, och han fick ägg för att han spelade.
Dymmel och påsk
Min mor tala om att i en gård intill var husmodern så skrockfull att hon gick upp å kärna på gödselhögen på dimmelonsdag. Det var tidigt på morron som hon jorde det. Man jorde "dymmelknippen" på dymmelonsdag, å så försökte man sätta dem på varann. Det var grissla å raka å ugnskvast som sattes tillsammans, de jordes av trä, å så skulle man smita dem på varann. På dymmelonsdag skulle ingenting lånas bort, de som lånade kunde ta bort turen för året. På påskmorron skulle man hoppa över rinnande vatten innan solen gick upp, då blev man så duktig sen under året.
Vårfrudag och påsk
På vårfrudagen gick de och lade sig tidigt och efter den dagen brukade de aldrig ha ljus tänt, eller vårfrudagsafton var det ju egentligen. De kallade den dagen för ”trankvällen” för de sade att tranan kom då, men det gör hon inte utan hon kommer mycket senare. Det var vanligt förr att de var ute och sprang barfota den kvällen runt gården vilket snön var borta eller ej. Det ville vi göra också när vi var små. Men det fick vi inte för mor, för hon sade att ”tranan kunde komma och bita fötterna av oss”. Själva vårfrudagen var ungdomshelg här i Ekshärad och då skulle all ungdom som kunde komma ifrån fara till kyrkan och det kom allt utsocknes folk också. Då var det karamellmarknad ute på Kyrkheden. Det där håller de förresten på med än. På påskkvällen var trollpackorna ute och för det så var de ute och sköt på dem och så såg de efter så att tjärkorserna, som de alltid brukade ha på lagårdsdörrarna var hela för de trodde att trollpackorna gärna ville in i ladugårdarna. Om påskkvällen brukade de äta ägg.
Påsk - trollpackor
På långsfredagsmorgonen var de uppe tidigt och försökte piska varandra med ris. D.v.s. de liksom tävlade om att komma först upp så att de kunde väcka de andra med att piska dem. På påskafton tände de upp eldar och sköt för att skrämma troll- packorna, för de var på väg till Blåkulla då. De trodde fullt och fast på dem. Det var en knekt här borti, som var borta hos en i Bäck på påskafton och fick några supar och så sa' den här, som bestod, till honom, att han inte skulle bli rädd för trollkäringarna. "Ja ä alldri rädd", sa knekten. Men när han skulle gå hem så hade den andre sprungit före en bit. Och knekten han sprang för bara livet hem och talade om för gumman sin att han hade råkjat ut för trollpackor och att de hade tagit honom och att han inte visste ordet av, förrän de släppte ner honom på vedbacken hans. Gumman hans trodde att han ljög, men han bedyrade, att det var sanning. Då ville hon gå ut och se om hon såg till något, men då ställde han sig i vägen för henne och skrek. "Gå inte, gå inte för de tar dig med detsamma." Så hon blev allt / tvungen att stanna inne. Sedan tog knekten och laddade bössan och lade den bredvid sig i sängen över natten. Så rädd var han. De trodde att trollpackorna ville in i ladugårdarna också, och för det så brukade de stryka kors på dörrarna och lägga psalm- boksblad i fönstrena. Men det var allt före min tid, så det har jag aldrig sett, utan det är bara sådant jag har hört talas om.
Långfredag och påsk
På långfredagen brukade de tävla om att komma upp först. Den som vaknade först gick omkring och gav de andra ris i sängarna. På påskafton tände de upp eldar och sköt för att skrämma bort trollpackorna, för de trodde att de var ute då. Både påskeldar och påsksmällar håller de på med här än. Om påskkvällen åt de alltid ägg, då som nu.
Wårfrudag. Påsk
På vårfrudagen gick de och lade sig tidigt, och efter den dagen brukade de aldrig ha ljus tänt. Eller vårfrudagsafton var det ju egentligen. De kallade den dagen för "trankvällen" för de sade att tranan kom då, men det gör hon inte, utan hon kommer mycket senare. Det var vanligt förr att de var ute och sprang barfota den kvällen runt gården vilket snön var borta eller ej. Det ville vi göra också, när vi var små, men det fick vi inte för mor, för hon sade att: "tranan kunde komma och slita fötterna av oss. Själva vårfrudagen var ungdomshelg här i Ekshärad, och då skulle all ungdom, som kunde komma ifrån, fara till kyrkan, och det kom allt utsocknes folk också. Då var det karamellmarknad ute på kyrkbacken. Det där håller förresten på med än. Om påskkvällen var trollpackorna ute och för det så var de ute och sköt på dem, och så såg de efter så att tjärkorsena, som de alltid brukade ha på lagårdsdörrarna, var hela, för de trodde, att de gärna ville in i ladugårdarna. Om påskkvällen brukade de alltid äta ägg.
Skrock. Påsk.
Om påskdagen gick ej an att gå bar- fotad på golvet, ty då fick man "bârder" (bölder) på fötterna. På långfredagsmorgon före "sol", skulle man ta en fjäder av en "mörk" höna, med denna fjädern skulle man stryka smörja på "onna" ställen. Denna morgon skulle man även hälla vatten på fåren, för att ej något får skulle bli borta under sommaren. Om "kresti hemmelsfârsda" skulle korna ut och ha namn (körde i medda). En flicka skulle ta en sticka, sätta denna på ända, lägga ett kol på denna, sedan tända eld på stickan, åt det väderstreck stickan föll, därifrån kom flickans blivande man.
Påsk med fastlagen
På långfredagens morgon, brukade man gå till varandra, och je varandra sa kallad langfrädasstryk för att påminna varandra om frälsarens pina. Detta hadde för det mesta karaktären av skämt, men kunde stundom övergå till handgripligheter, som mången gång fick äfterräkningar vid tinget.
Tjärbränning - Påsk
Om man brände tjära om natten eller kväl- len, så skulle man hålla sig tyst, så att inte tjäran antändes och brann upp. Om påskafton målade man ett kors på la- dugårdsdörren och visthusboden, så att inte påskkäringarna skulle kunna taga sig in och göra skada.