Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomte, det var allt många som hade förr. De, som hade svartkonstboka, hade tomte. Det var en i skoggårla' i Hålan- da, som hade en tomte. Han drog till honom pengar; nej, inte spannemål. Jag vet inte, om någon hade sett tomten.
Arvsilver o. psalmbok i vagga och hos död (Födelse och dop)
Mi mormor va jordemor. Ho talte om att hu brukade lägga arvsilver eller en psalmbok i vagga hos den nyfödde. De va till skydd mot ont. Men Jakob på Tomta sa: "Ja tror inte på nå trollkäringar." Likadant när nån va död. Då skulle man lägga ett psalmbokebla på stål över huvet på den döe.
Tomtar
I stallet på Dagsholm var det tomtar. Det var en rotegubbe som såg till dem. Han gav dem tobak och bröd. Det lade han här och var. Ibland fick de lå- na pipan av honom. Han lade den i stallet om kväl- len, så att de skulle få röka på natten. Han var så rädd att vi skulle väsnas i stallet om kväl- larna, för då blev de ofredade och då kunde vi få ont av dem. Han brukade säga att vi hade nyt- ta av dem. Det var tur med kreaturen.
Tomtar
Min farmor tjänade i Hörnagården i Långareds socken. Hennes matmor hade lagat i ordning foder till nattmat åt korna, men farmor tyckte, att det var för lite. Hon gick åt ladan och skulle ta mer. Men just som hon kom in där, fick hon sej en ölännare (örfil), så hon tyckte att hela ladan stod i eld. Det var tomten.
Tomten enögd
I Korsnäs kyrkoby på Hovmans kom tomtegubben en natt in och satte sig på spisen. Det var en liten gubbe med ett öga. Så bäddade gumman med sin kjol på ugnen och sade: »Där ska du ligga och inte komma ner och skrämma folk». Och tomten vågade verkligen inte komma ner mera utan låg på ugnen.
Jättar
Det var en bergjätte som kom in på ett ställe å bad att husbonden skulle följa med, för han ha- de ett ärende att uträtta. Husbonden fick följa med under stallet. "Här ser du, sade bergjätten, vad det rinner på bordet mitt. Vill du inte flytta stal- let, för jämt när hästen stallar så rinner det ned på bordet." Stallet flyttades till en annan tomt.
Vårhalvåret
Intet slags verktyg el. redskap el.d. fick gå runt kyn- delsmässdagen. Det gick inta an att spinna å inte kö- ra med hjuldon. Det minns jag att far sade. Hästen skul- le vila å det skulle vara så lugnt som det stod till. Det fanns en gubbe på Tomta i mitt minne, som var så noga med det.
Kyrkor
De hade tomtat till Gestads kyrka i Myrängen, men det de byggde där om dagen ’rev de stygge’ ned om natten, så de fick leta upp en annan plats, å då satte de två oxar för en kälke å la ett par stenar på den, å så fick de gå till dess de stannade, å där byggdes kyrkan. Så är sagan.
Vittror
Om alla som varit tillsamman på vallen över sommaren for eller flyttade därifrån på en gång, kunde de få höra sällsamma klockor. Det var vittrorna, som kom för att flytta in. De tyckte om att alla lämnade vallen på en gång och i rätt tid. Det var ett gammalt bruk att alla som vistades på vallen for hem på samma dag. Ingen ville gärna dröja efter. Det blev så ensamt och tomt.
Tomtar (tomtepesar)
Min far talade om att de som kastade sitt vatten på hus- väggen fick en örfil så de blev lomhörda av tomtepesar- na. Lomhördheten varade sedan tills de gjort sig till vänner med dem igen och det kunde gå med god mat, att bjuda dem sprit var lönlöst för alla tomtar var nykterister. Tomtarna var Ingebrotomtens goda väktare, den ägare som höll sig väl med dem dog ej fattig
Spökeri
På Kristinedal var det både tomtar och spöken. Om nätterna kunde de få se två svartklädda fruntimmer, som gick i trädgården. När någon skulle gå och se efter, vad det kunde vara, så försvann de. Ibland slog det i dörrarna om nätterna, och på vinden var det aldrig fred. Det skrapade och gick. Det hördes alldeles tydliga fotsteg. Ingen av pigorna trodde sig att vara ensam om natten där.
Tomtar
Min farfar tjänade på ett ställe. Där fanns det tomte. Han drog till dem allting, så korna höll sig feta. När en ko kalvade, så behövde de aldrig se till henne. När de kom till ladugården, var hon ren och kalven stod torr ute på gården. Kon hade fått både mat och vatten. Det var en liten grå gubbe, som skötte om det.
Tomtar
En gång hittade bondens dräng en liten röd vante på logen. Han tog den ner i stallet och fyllde den med hästgödsel och så lade han den tillbaka, där han hittat den. Men när han på kvällen kom ner i stallet, fick han sig fyra kraftiga örfilar och så hörde han någon, som pep: "Där har du för du la dranten i vanten!" Då visste han, att det var tomten, som slagit honom.