Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Det skulle bo troll i ett berg ute i Tyngryd. Det var en gammal gubbe de kalte´n ändå för Vasen, han var utför trollen flera gånger. De ville ta in honom i berget. Han tog till att ropa så förskräckligt, och då sprang folk dit, och då låg han utanför berget. Var gång han hade varit utför trollen, skulle de köra honom med ett par oxar och så skulle han åka baklänges. Det var väl för att det skulle ta makten ifrån dem. Han blev sådär som hade varit svagsint när han varit utför trollen. Men så dessemellan kunde han vara bra långa tider. Trollen bytte barn för folk med. Det var väl folk så rädda för förr. De som trollen lämna, var så illavulna, de hade huvud så förskräckligt stora, och så växte de inte. Nu för tiden är väl trollen borta. De påstår, att åskan har slagit ihjäl dem.
Troll
I Bälinge var det ett torpställe, och där kom alltid trollen från Bälaberget in var julafton om natten och förde sådant liv, så folket kunde inte bli inne. En julafton kom en björnförare med en björn och frågade, om han kunde få bli där med natten. Men de talte om som sanningen var, att det var omöjligt att bo där om natten, för trollena skulle komma. Men björnföraren sa att han nog skulle reda sej med dem, och så blev han kvar där. — Så fram på natten kom trollena, en helan mängd. Björnföraren hade stuckit in björnen i ommen och nu öppnade han luckan och ropade: "Kisse, kisse!" Trollena hade redan börjat spela och dansa, men när de fick se björnen, blev de så rädda, så de gav sej i väg hals över huvud. Den andra julnatten — d. v. s. julen följande år — hörde folket, att det knackade så försiktigt på dörren och att någon frågade, om kissen lever. "Ja, dä gör han", svarade de. Sen fick de vara i fred för trollen, så länge de levde.
Troll
I Lekvad i Berghems socken är ett berg de kallte Boberget. Där talte de alltid om att där fanns bergatroll. Det var en åker uppe på berget de kallte Gullpengen. Alltid när de skulle skörda där, var där skördat natten förut. Så var det en gång de brygga nere i byn. Vörten kom bort. Då kom det någon in och sa, att det ropa borta i berget: Lelle Vipen bränner upp sej. Det är min, det är min, roptet under sängen. Och så sprang trollet från vörtakitteln hon hade under sängen. En gång kom det ett troll in på ett ställe - käringen stod vid spisen och kokte gröt - och frågte om hon har sett så stort gap. Då tog mora en slev och slängde i halsen på n'a och sa: Har du känt så heter välling? Det var i Lekvad by det skulle ha hänt. De var alltid rädda att trollen skulle byta barn. Därför vaka de över dem tills de var kristnade. Innan här fanns kyrkeklocker var här väl bergatroll, men sen kom di bort.
En bonde från Risagård körde en gång till kvarnen ...
En bonde från Risagård körde en gång till kvarnen med sin julamäld och hade då vägen förbi berget. Han stannade och hörde huru trollen samtalade sins emellan. "Julafton skola vi gå till Risagård och stjäla julamaten från dem". När mor bär in julagröten skola vi fälla ikull henne och så lägger far i en ed och så taga vi gröten." Samma eder sade de om alla de andre rätterna. – Tack skall I ha, tänkte bonden. När julafton kom bar mor in grötafatet, men snavade omkull och slog ut gröten på golvet. "Gud välsigne gröten." sade far. Trollen förlorade nu makten att stjäla gröten. För varje rätt husmodern sedan bar in var far färdig att säga: "Gud välsigne var smula!" Husmodern lyckades bära fram varje rätt till stor välsignelse för knut; men så hade det ej alltid varit, ty varje jul hade maten brukat försvinna på obekant sätt.
Troll
Det var på ett ställe före jul och så bryggade de, men det blev ingen vört. Gubben var till kvarn och när han kom förbi Bobjär så ropte det i berget: "Be Singela Sangela gå hem för hennes barn föll i elden och brände upp sig." Detta sa gubben då han kom hem och då sprang det ett troll fram och slängde något över sig och for ut genom dörren. Och när de då tittade under sängen så stod där två spänner fulla med vört. Det var en pojk ute och vaktade kor vid ett berg och så satt han på en stubbe. Så kom ett troll och ville ha lagat en bakegressla. Och när han hade lagat den så kom det en stor brödkaka rullande till honom. Det var en gumma som hade ett trollbarn och så var det en som lärde henne att när hon bakade så skulle hon ta ett äggskal och koka gröt i. Ungen satt bredvid och såg på och då sa han att så gammal han var så hade han aldrig sett att de hade kokat gröt i ett äggskal. Han var långt över hundra år. "Jasså," sa gumman, "är du så gammal så ska jag hiva dig i ugnen." Men då kom trollungens mor med deras barn och ville byta till rätt igen.
Troll
Trollerna var framme och tog dom. De bodde i bergena. Och då kunde de tala om hur de kunde komma fram och stå utan- för och ropa på dom. När de ringde i kyrkklockera efter dom kunde inte trollera hålla dem längre utan då fick de gå. De tala’ om att det var en som de tog in och de hade ringt efter ’na och så kom hon ut och så stog trollet utanför och ropa och ville ha henne tillbaka: ”Kom Bitta, kom Bitta!”
Troll
Mor min talade om att en gubbe skulle rida till kyr- kan, å när han kom på vägen, råkade han ett troll, som vil- le att han skulle dricka ur en bägare. Gubben tog bägaren å kastade ut det som var i den, å så red han sin väg. Trollet fick inte tillbaka bägaren. När han kom hem så fick han se att håret hade lossnat på en fläck på hästen. Det hade fallit vätska ur bägaren på häs- ten.
Åskan
Gammalt folk kallade åskan för "dunderguden". Å när åskan slog ned, så slungade Thor en vigge. Det var meningen att han skulle träffa troll å jättar med den, men den kunde gå fel å träffa människor å det som tillhörde dem. Många gamla hörde jag säga att 'Thor var ute och körde med sina bockar'. "Åskviggar" skulle vara brända stenar.
Husdjur
Det var omöjligt att mor kunde gå in med mjölken från ladugården med mindre än att hon hade något över byttan. Var mjölken bar så kunde illasinnade trolla på den, så att både kreaturen och mjölken blev skämd. En gång hade hon fått som blod i smöret, när hon skar med en kniv i det. Hon påstod att någon ha- de trollat på kreaturen, så att de mjölkade blod i mjölken, för att hon inte skulle bli matnyt- tig. Hon hade en gammal ullsax sittande i ta- ket i ladugården för att ingen skulle kunna skäm- ma kreaturen.
Läkekonst
"Fallandesot" gick inte att bota annat än om nå- gon kunde trolla bort det. Det skulle gå om en smög sig till att ta kläderna den sjukes en torsdagskväll å brän- na upp å ta askan å gå å gräva ned under ett träd. Men en skulle passa på att ta kläderna genast när de hade kommit av den sjukes kropp. Det var något som skulle läsas också, men det fick jag aldrig någon reda på.
Ont öga och ond tunga
Finngubbar och sådana som drog vägen kring hade "one öge". Om di ville, så kunde di trolla med ögonen. Om di titta på en ko, så kunde kon bli sjuk. Di "tog koa mä öga". En var nästan rädd för att ställa sig att titta på andras kor el. kreatur, för om di fick se det, så kunde en bli skylld för att en ville ont. När en hecker är det någon som talar ont om en.
Djävulen
I Åsle lid har de sett allting med nätterna. Det var en präst, som hade varit på Kavlås och skulle fara hem till Åsle på kvällen. Han hade två hästar för vagnen. Han mötte en svart hund, och elden glässte ur halsen på hun- den. Det var Skråen. Baron Rudbeck på Tidaholm hade med den onde att göra. Han hade en finsk kusk, som kunde trolla. När han var ute och körde, gagnade han inga tömmar.
Kyrkegårdsjord
Det var en gubbe, som hette Abra'ams Igel. Far var dräng på stället. Gubben var känd för att kunna trolla. Han gick till kyrkegården och tog kyrkegårdsjord. När han tagit jorden gick han baklänges ut, baklänges in tillbaka och baklänges ut igen. Då sade han:"Det här får I igen när sola går upp i väster och ner i öster." Vad han sade mer, det hörde inte far