Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten, skratten får traktering.
Tomten är emellanåt beskedlig, emellanåt ovänlig mot sitt folk, beroende på huru de bemöta honom. På somliga ställen giva de mat åt tomten, och t. o. m. har det hänt, att man spillt ut brännvin åt honom i stuguknuten. Den tacksamme tomten ryktar t. ex. som väntjänst hästarna, då drängarna äro försumliga. Sedan då dessa slarvar infinna sig . i stallet, ger tomten dem först ett gott kok stryk och kastar sedan ut dem. Även om man svär, så att tomten hör det, ute i rian, stallet eller något sådant ställe, händer det lätt, att man blir utkastad. Om man önskar bli väckt en viss timme, så väcker tomten upp, och även då fara hotar, väcker han folket. För att göra tomten sig bevågen har man alltid, då man flyttar, med sig till det nya stället salt och bröd åt tomten, och då man stöper, skall tomten ha första stöpet.
Annandag jul
Annandag jul red de staffanssked. Man vov en lite tyg till en, som skulle ut och rida. Det var röd flanell. De skulle vara klädda som tomtar - röda pickelmössor och röda kläder. Så red de på häs- tar in i stugorna. Hästarna var klädda också. Det var vackert, sa man. De sjöng väl någon sorts julasång. Det var i min mors ung- domsår, så det är många år sen.
Tomtar
Petter i Källebergsängen tjänade på ett ställe. Han fick höra att det tröskade på logen, när han kom ut en kväll. Han gick in och talade om det för husbonden. Denne låtsade inte om något, men när Petter kom in i stallet, så fick han en bastant örfil, så att han reste ut genom dörren. Sen blev han sjuk på natten. Det gick inte an att skvallra på tomtarna eller nämna dem, för då blev de onda.
Tomtar
Det var före min tid på ett ställe. Drängen skötte oxarna. En gång blev han arg på en oxe och slog till honom. Då fick han en bra örfil av tomten. Tomten bodde uppe på rännet eller i lagårn. En gång var drängen på rännet och skulle kasta ner hö och då ramlade han ner. Då skrattade de; det var väl två, kan jag tro. De sa alltid tomte, aldrig nisse.
Tomten
En tomte var inackorderad på ett stort bondställe. En gång hade man glömt bort att ge honom mat. Då blev han förfärligt arg och tog livet av den största kon. Men när han åter kom in fick han se grötfatet stå på skänken. Nu fick han fara över sju kyrksocknar innan han fick tag i en ko som var precis lik den som han tagit livet av.
Tomten varslar flyttning.
I Linnusperä by i Gamlakarleby finnes ett torp, Valles torp, som har namn efter en rotsoldat Vall, som även var med i 1808-års krig. Då torpet togs av dess innehavare för att inrättas till torp åt byns rotsoldat, så hörde man, att tomten var i ivrig verksamhet. Han bullrade på vinden, smällde om aftnarna än i ett hörn av rummet och än i ett annat. Man tyckte, att man hörde honom hugga på fägården.
Tomtar
På Jörn, ett torp unner Ör, dä finns ett ett åvare ō ett neare Jörn, där slogs tomtarna. Mellan bägge stugorna läg dä en stor sten. På den va två tomtar oppe. De hade rö mösser. Å så va de nere ve foten tå sten å borstas ō slogs. Nils på Jörn såg dom.
Intervju med Karin Turesson (f. 1865)
Intervju med Karin Turesson (f. 1865) i Gunnarskog. Intervjun är gjord 1958 av Richard Broberg.
Tomten
Där kom en liten karl och bar ett halmstrå och la i laa och så blåste han ut, för han tyckte det var tungt. Då sa bonden: "Men var det en jatt att blåsa för!" Då svarade den här lille: "Om jag ska bära så mycket ifrån, som jag har burit till dig, så blir du fattig." - "Ja, det kan du gärna få," sa bonden. Men bonden blev fattig, för tomten tog väl te att bära ifrån. Var det här har hänt, vet jag inte.
Husbygge och flyttning
Man ville inte ha vindfälle att bygga hus med för det kunde fallit på sommaren och träna skall fällas om vintern. – En som skulle bygga hus på en tomt där ett hus stått förut våga’ inte bygga på precis samma ställe för han var rädd, att Emanuel, han som bott där förut, skulle spöka. Så byggde han bredvid. – Huset skulle stå i öster- väster eller söder-norr. – Om svalorna byggde vid åsarna (tak-) blev det trevnad och lycka i huset.
Häxor
Det satt käringar i dikena och kärnade smör å tog musten ur andras kor. Det skulle vara "tomtar" och tomtekäringar, som gick i lagårdarna och mjölkade korna. De drog från en del gårdar och till de husbönder, som de likade. Det gick inte att passa på dem, för de kunde göra sig osyn- liga. Och gjorde man dem något förnär, så ble- vo de onda och gjorde illa vid kreaturen. Det var allt att vara tacksam, att en fick ha kreaturen i behåll.
Tomten
Farmor talade om att hennes mor hade sett en ”tômte” en gång. Hon skulle gå ned till en skogsbacke, å på en dikeskant satt det en liten gubbe. När hon gick förbi honom tittade han så stort. Hon tyckte in- te att han hade mer än ett öga, men det var kanske för att hon var rädd som hon tyckte så. När hon vände sig om, så var han försvunnen. Om en fick se tomter eller sådana väsen, så var det bäst att hålla sig alldeles tyst. Det gick inte an att ofreda dem något.
Tomtar
Min far talade en gång om att han som yngre, då han bodde inne i skogen vid Lomtjärn, såg han en gång en hel mängd små tomtar och små feer, som hade små kor, som de ledde. En ko hade en bjälla om halsen. De kommo över gamla landsvä- gen söderifrån och kröpa in under en sten- hall, som låg vid vägen, väster om ett di- ke och intill en grind i en backsluttning. Detta hände på 1860-talet.