Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
En bonde hade stulet ett "dryckeshorn" från trol- len. Han red vägen fram och trollen var nära att hinna fatt honom. Då fick han höra en jätte skrika från ett berg "rid tväråkers du arme man så hinner du i rättan tid fram." Då red han av vägen och tvärs över en plögsel. Nu kunde inte trollen springa över fårorna utan bara längs efter dem. Så kom han undan trollen med dryckeshornet.
Svartkonst
Det var mor som talade om att en gång så hade en jänta kommit bort, när hon var på en myr och ploc- kade ”môlter” (hjortron). Då gick de som hörde till jän- tan till en som kunde trolla. Hon bad att hon skul- le få ett silvermynt å när hon hade fått det så ville hon ha den brudklänning som jäntans mor hade haft. Då lade hon myntet i klänningen å svingade runt först åt det ena hållet sedan åt det andra å läste på finska.
Läkekonst
Det var en gumma här, som koka hop plåster av vax och kåda, o om man högg sig eller skar sig, skulle man klena på av detta o binda om. Om det var någon, som gick ut ett ärende o kom igen o var sjuk, så påstod de, att han eller hon kommit mot troll. De tog då värme runt om dem "avigt" tre gånger, eller också släppte de eld mellan kroppen o kläderna tre gång- er. De släppte ett eldkol emellan där.
Odens jakt
En del påstår att Odens jakt består däri, att husbonde- lösa hundar nattetid jaga villebråd, andra åter säga, att vissa fåglar samla sig i flockar om nätterna och flyga hit och dit och åstadkomma sådana läten, som liknar jakt. En del gamla sagor förmäla att Oden hade ryttare ute om nätterna för att upphinna och förgöra barn efter jättar och troll.
Jakt
Det går inte an att skjuta en orm eller en skata med bössan. Hundar skulle heller inte vara bra att skju- ta. Hon skulle inte duga något till sedan. Inte gick det an för en främmande å gå å titta i mynning- en på en annans bössa. Hon träffade inte mål se- dan. Somliga kunde 'ta bort varmen' på bössan, så att det inte gick att få skottet att gå av. Men det var sådana, som kunde trolla, som gjorde så för andra, för att de inte skulle kunna skjuta något villebråd.
Bergtagen
En flicka hade blivit trolltagen. Så hade hon fått i uppdrag att tvätta en vit härva, tills den blev svart, och en svart tills den blev vit. Som hon stod där och tvättade, kom kom där ett troll, som hon inte sett förut. Det sade: "Vill I kalla mig hjärtligt kär, så skall jag hjälpa er med det här arbe- tet." "Hjärtlig kär i Jesu namn", sade flickan. Då försvann strax trollet. Och flickan slapp också ur berget.
Troll
Om barnen ej ville gå och lägga sig om kvällarna, brukade man skrämma dem med orden: "Gå i int å lägger er ongar, kom- mer Kvällvekken å ta er!" Kvällvekken var ett fult troll som var i rörelse om kväl- larna och spanade efter småbarn, som han tog. ____ Bu'sen bodde på övervind, d.v.s. högst upp under taket, och han tog alla barn, som ej voro snälla. ____ (Bägge namnen förekommo i hennes bandom.)
Nyfödda barn
Om barnen "sjunger" när de döpes, så få de god sångröst sedan. Den som bär barnen till dopet får inte stå över en skarv i golvet utan hon skall stå på en tilja, står hon över en skarv komma barnen att pinka ner sig. Man fick vaka över barnen i åtta dar annars bytte trollen bort dem, och då fick de "uhamplinger" i stället. Om de slog ut barnens "lögevatten" (tvättvatten) / över en groda så blev barnen sjuka.
Troll som stjäl vört.
På ett ställe, där man bryggde julöl, kom ett troll och ville smaka på vörten sent en kväll. Man anade ingenting på gården, men så fingo de höra någon ropa: "Dånefod, spring, Dånefjord, spring! Slaska Ringfoda ramla i elden!" Sen blev det tyst. Nästa morgon hittade man två stora kopparkittlar, som trollet tänkt hämta julöl i, men som det i hastigheten ej hann medtaga, och dessa kommo att stanna på gården.
Fiske
Har inte hört att någon kunde "sätta ner" eller trolla bort fisken ur en sjö. Men de kunde lägga dynamit i småsjöarna och skjuta, och då gick all fisken skråen i våll. När rallarna var här och byggde järnvägarna, sköt de på det viset i Bosjön eller Horsåsasjön (samma sjö). Det var bara mört i den sjön. Sen tog de upp så mycket de ville; den flöt upp. Den var bara bedövad -. Och likadant i Svartesjön åt Älmeåsahållet, där sköt rallarna och dödade all fisken.
Jättar
En gång när mormors, mor (Marit) var ute i skogen tillsammans med några barn och lekte och stojade, fick de framför sig se en stor käring. Hon var så jätte- stor som bara troll kan vara. Käringen, som satt intill en bergkant, satt och stickade på en jättestor strumpstick- ning. Barnen såg, hur den stora spetgången gick. Då sade hon till dem: "Hôtt håscher de etter?" Barnen blevo förskräckta och sprang hem.
Bergväsen
På Hövden bodde en sorts troll som de kallade Hövdagubben. En bonde red förbi där en kväll, och då hörde han buller. Då ropade han: " Äst du en karl, så kom, äst du något annat, så vänd om !" Då hörde han något kom, det brakade i trätop- parna. Bonden red det fortaste han kunde och kom fram till Myntkullen och stängde dörren efter sej och sköt spjället. Strax därefter slog Hövdagubben till i väggen så illa.
Svartkonst
Mammas farmor såg mer än andra. Hon kunde se solstånda- re. Det är andar, som visar sig mitt på dagen. De var utan huvud. Men hon ville ha bort det, att hon var i syne. Hon träffade en finn- käring en gång och bad henne, att hennes förmåga skulle trollas bort. "Men gör det inte så att jag ser det, för jag mår så illa av det!" Efter den dagen såg hon heller ingenting som inte andra kan se. (Mammas farmor: Maja Jansson född 1833; död 1903)