Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Två tomtar slåss.
På varje gård fanns det en tomte, och han skulle rikligen förplägas till högtiderna. Om kvällarna gick tomten omkring med eld och lykta och såg efter, att allt var på sin plats, och ställde till rätta sådant, som husfolket glömt att ordna. De olika gårdarnas tomtar lågo ofta i fejd med varandra. Så berättas det exempelvis om striden mellan Tyris tomten och tomten på Esbå gård, Tyris tomten avgick i allmänhet med segern. Däri talar kanske avunden mellan socknarna, i esbåhistorierna lät man väl städse tomten på Tyris dra det kortaste strået.
Tomtar
I Millomgården bodde tomten som bonden där hade nytta utav, men så blev bonden rik och tyckte inte han behövde krusa honom längre utan sade en gång han mötte honom, det var en faselig dålig börda du har. Vänta du sade Tomten, för jag dratt bort från dig så mycket som jag dratt hit är du lagom styver och bonden dog fat- tig som en kyrkråtta. detta talade far om en gång för mig när vi gick därförbi
Husbygge och flyttning
På ett ställe som hette Trägåsen satte de upp en la- gård. Omöjligt att några djur fick leva i lagården. Så kom en tatterska dit och de satte om det för henne, för få- ren hade dött. "I ska flytta lagårn", sa tatterskan, "eljest får i aldrig tur till kreatur, Tomtar bor inunder och djuren orenar för dom." Ja, de måtte flytta lagårn.
Tomtar
De är tjänstevarelser och vill vara överallt, där de kan få inträde. Barn har lättare att se dem än äldre. De såg ut som ettåra barnungar men var gamla i ansiktet och hade röda luvor. De ville aldrig vara annat än i hyggliga hus, där det rådde sämja. Alla arbeten gick bra på de ställena, där de hade tomtar. Det såg ut som om de hade ryktat djuren, för de var alltid fina. Men nu har åskan och sådant slagit ihjäl dem.
Tomten ger till känna, då en ko kalvat.
En natt var tomtegubben på Hovmans i Korsnäs kyrkoby och rullade skjulan (mjölkstävan) fram och tillbaka på snickarbänken, så att folket vaknade och trodde, att allt banden skulle lossna. Då husbonden vaknade och hörde det där, sade han, att de skulle stiga upp, och gå i nötset (fähuset) för att se, om kon hade kalvat. Och det var så som husbonden trodde Se han visste, vad tomten menade. Stävan hade inte fel alls.
Tomten höres utföra bullrande arbeten.
Aftnarna och nätterna hörs tomten spinna på vinden. Inne i stugan stökar och bullrar han så, att folket ej får sova, river ned spisen, men murar upp den igen. I stallet flätar han manen på hästarna, drager hö från den ena hästen och giver åt den andra, så att denna blir fet och trind, medan den förra måste säljas för att ej svälta ihjäl.
Tomte, bjära, skratte släpar förnödenheter till gården.
I Korkkulla var det en gång ett bröllop, och kocken gruvade sig, att inte hon hade något smör. Men andradags morgon fanns det smör gudi nog. Si tomten lär ha skaffat det åt henne. Och folket pratar, om det sen är sant, så vet jag inte, att han skulle ha varit ända till Åbo län efter. Han skulle ha mött en gumma, som skulle fara till torgs med smöret, och han tog det av henne och hämtade det till Korkkulla. De säger, att han lär ha slagit henne så illa.
Tomtar
Vid Lemuntjärn i Edebäck ligger det ett ställe, som de trodde var byggt över något ställe där det bodde tomtar, för de hörde och såg tomte- gubbar i oändlighet. Men de var bra om inte de blev retade genom att de var uppe och arbetade för länge eller så. Gubben där han brukade tala om, att det hade hänt någon gång, att han hade glömt lägga täcket på hästen, när han hade kvällsfodrat honom på vintern och då hade han fått en förfärlig örfil just som han skulle till att gå.
Tomtar
Det bodde en gammal gumma här i gården, som trodde att det fanns tomtgubbar. En kväll stod drängen på vedbacken och högg ved efter skymningen. Gumman kom och fick se detta. Hon blev ond och talade om för drängen, att man inte fick uträtta nå- got sådant arbete efter det solen gått ned. När han kom till stallet så fick han en smäll i ansiktet. Det var tomten som hade hämnats.
Julen
Det var allt dan före julafton som kallades doppare- dan. På julafton skulle de vara extra utfordring till dju- ren. Det skulle stå dukat julnatten, för att tomtarna skulle få äta. Man låg på halm på golvet julnatten för att Jesus låg på strå. De bakade dyvelkatter, fyrahjulingar och broar (tre eller flera flätor i bredd). Folket och hästarna skulle ha av julbrödet till vårringen för att få styrka.
Hevner seg
Hu bestemor fårtærte atte Lærber å Ask hadde nisse. - - - - - - - - - - - - - - - - - - -. Å så fårtærte a atte dom brukte å koke rømmegraut te nissa sine åsså bæra bort på låven søm han sku spise da, ser u. Å så fårtælte a om en, de sku væra enten på Ask eller Lærber, ei tenesjente der som var nokså spissburakti, ho hadde eti opp grauten får'n. Mæn de hadde bekåmmi a ille, får 'n hadde tii a å danse me a heile natta, så ho lå bevisstløs om mårrån. Å da hadde n søngi heile tia: "Håffer åt du opp grauten for tomten du? Håffer - - for tomten du!" Ja hu kåm sæ jenta ijen kven (?) ho var.
Husbygge och flyttning
Det fanns ett slags trä som de inte ville ha med i väggar eller tak, när de byggde, och det var så- dana träd, som fallit omkull. De kallades för vinn- fälle. Det blev aldrig tyst i sådana hus. Det pep å vren så snart det blåste hårt. Nej, inget levande grävdes ner under huset. Un- der svilla lades pengar för att de skulle bli välmående som skulle flytta in i huset. Med tomten hörde jag inte annat än att de inte ville bygga över en källåder eller på en sumpig tomt. Det skulle vara torrt. Hu- sen lades gärna på en backe. Det var gammalt att stugan skulle stå för öst och väst. Det brukade bli så att inte de mäktade att göra / huset färdigt. Och så fick det stå där som det var. Det kanske aldrig blev något av att göra det färdigt. Det skulle inte vara bra heller att göra det färdigt. När det blev färdigt, så bör- jade motgångarna. Jag vet på ett ställe, som de hade gjort stugan färdig och det var så bra på alla vis. I höst så ramlade bonden ner av lasset och bröt nacken av sig. ### skulle slängas in först innan någon flyt- tade in i huset.
Tomten. Kaga sn. Österg.
Tomten. Kaga sn. Österg. Berättad av Anne Marie Magnus- dotter. Då farmors morfar en ljuv vacker sommarkväll gått till vila, hade han liksom en förnimmelse av att någon såg på honom. Då han visste, att ingen fanns i rummet mer än hans hustru, som redan sov, förundrade detta honom mycket. Han ser sig spör- jande omkring för att möjligen utforska vem som ser på honom. Han upptäckte då på fönsterbrädet en liten man med vänligt utseende. Han var klädd i grå kläder och röd toppluva och från hans haka flöt ett långt vitt skägg. "Vad kan väl denna lilla go vän villja?" sporde då farmors morfar. "Jo, jag ville endast, att du skulle låsa din förstu- dörr, vilket du i kväll har glömt", ljöd den lille mannens svar. Strax därpå försvann han. Farmors morfar gick då upp och stängde sin dörr, och glömde efter detta ej någon kväll att stänga den. Med trygghet lade han sig sedan att somna både denna kväll och sedan alltjämt. Han visste ju att den lilla tomten ville hjälpa honom, att ha omvård- nad om hemmet. Upptecknad av Eva Österberg