Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Det skulle bo troll i ett berg ute i Tyngryd. Det var en gammal gubbe de kalte´n ändå för Vasen, han var utför trollen flera gånger. De ville ta in honom i berget. Han tog till att ropa så förskräckligt, och då sprang folk dit, och då låg han utanför berget. Var gång han hade varit utför trollen, skulle de köra honom med ett par oxar och så skulle han åka baklänges. Det var väl för att det skulle ta makten ifrån dem. Han blev sådär som hade varit svagsint när han varit utför trollen. Men så dessemellan kunde han vara bra långa tider. Trollen bytte barn för folk med. Det var väl folk så rädda för förr. De som trollen lämna, var så illavulna, de hade huvud så förskräckligt stora, och så växte de inte. Nu för tiden är väl trollen borta. De påstår, att åskan har slagit ihjäl dem.
Trollens uppkomst
Trollen ha uppkommit därigenom att några människor, förutom Noak och de som voro inneslutna med honom i arken, rädda- de sig undan syndafloden, och för att straf- fa dem, lät Gud dem bli troll och bo i bergen. (Sagesmannen hade möjligen läst detta någonstans, men ansåg det ej vara o- sannolikt.)
Påsk
Påskaftons eftermiddag fick man inte lov att elda i spisen. Då kunde trollen nämligen komma ner genom skorstenen. Somliga hänger en hästsko i dörren för att mota trollen. Andra hänger hår över dörrarna till manhus och ladugård.
Troll
Snygga-Johan i Åsa talade om att det skulle varit troll i Odegärdsskogen — nu är den avbärgad. Trollen skulle ha burit virke till att bygga med, men det var bara om söndagarna. Och var det då så, att det var tjänst i kyrkan klockan tio, då hann de inte arbeta länge, för efter det att de hade hört kyrkklockorna vågade de inte bära längre.
Troll
En ryttare hade träffat troll på vägen till julottan. Han hade blivit bjuden att dricka ur en bägare. När han fått bägaren i handen, så slog han ut det som var i. En droppe föll på hästen, å den droppen svedde av håret. Så red han fort därifrån, men trol- len sprang efter. De skulle till att hinna upp honom. Då hör- de han ropa: "Rid ej vägen den hårda utan vid tväråkern". Han red tvärs över fårorna och trollen kunde inte hinna fatt honom. När han kom till kyrkan, så gick han fram till altaret å ställde kalken där.
Troll
Det bodde bergatroll i Rammelsberget. Bönderna i Brunnsbyn fick lida så mycket ont av dem. De fick föda upp ett kreatur och offra till trollen vart år, påskafton skulle det bindas vid den stora björken intill Stoms källare. Men till slut hjälptes de åt och gödde upp en stor tjur, och den band de vid björken, och nästa morgon kom han hem, och då hade han tarmar på hornen, så han hade stångat ihjäl ett troll, när de skulle slakta honom. Sen brydde de sej aldrig om att offra något kreatur till trollen.
Troll
I Vaberget här i Mölltorps sn. bodde troll, det talade gamla om. De påstod, att trollen gick bland folket o lånade dricka av dem till julen. Trollen skulle baka till jul de också, o då kom de o ville låna "secke-decka", för de sikta sitt mjöl. Sen, när de lämna igen drickat, bad de folket att de skulle bränna opp drickesankaret, för "då kommer ingen frå ***Bôļum o känner igen ***kôļum." Trollen ville inte, att någon skulle känna igen deras ankare. De sa också, att trollen ville slå ner Mölltorps kyrka. De kasta stora / stenar mot den, men de föll ner på marken bredvid. Det var stora lösa stenar, o de är allt kvar där ännu, de kallas "jättingastenar."
Troll
Mamma (f. 1827) talte om att det fanns troll bort i Gunsered berg. Hon hade en kusin, som hette Anna- Katrina och som skulle gå ett ärende bort till Gunsered. När flickan kom där bortigenom; så mötte hon trollen, och de bjöd henne dricka ur en sölvkanna. Tösen blev så rädd, så hon sprang hem så fort hon nånsin kunde. Fadern gick nere på åkern och plöjde, när tösen kom farandes och tog ett skutt rätt över plogen, så han blev änna förskrämd han med. Och den här Anna-Katrina, hon blev litet vasig allt sen dess. De sa till och med att trollen lånte baketråg av folket där i Gunsered, och att de sen lånte igen av trollen. Det la de bara ute på något ställe, och så kom de och hämtade det där.
Jättar och troll
Det var verklighet, att det fanns grytmänniskor eller troll, som bodde i Höråsen och i Trollabjär och på andra ställen, men de har försvunnit, sen järnvägen kom till. Förr lånte folk titt kärl av trollen till brygd och slakt, och de la i drick eller korv, då de satte dem tillbaka vid berget. Några Fastarpsboar hade slaktat och kokat korv, och de hade fått låna kärl i Höråsen. Men drängen, som skulle sätta dem tillbaka, åt opp korven och orena kärlen. Då sprang LillaTotta i Höråsen till gården, men drängen kasta lut på henne, så hon ropte: "Hage i Höråsen och Val i Valabjär och Troll i Trollabjär, nu är Lilla-Totta skållad." Sen fick de aldrig mer låna kärl av trollen.
Troll
Bort i Kattunga höll de på och bryggade på ett ställe och då kom en trollkäring och glänta på dörra och sa att Vörtasnika skulle gå hem för hennes barn hade ramlat i elden och bränt sig. Och då korn det fram en käring som hade legat gömd under sänga och hon hade en stor spann som hon hade tatt vört i. För det var ju meningen att trolla också skulle brygga till jul. Det var ett fruntimmer som skulle spinna åt trollen, men hon fick inte spotta på fingret och väta på tråden. Gjorde hon det så kunde trollen inte använda garnet. Det var ett troll i ett berg här och det red en dit och fick drick. Det slog han ut och det kom på hästen så det gick hål. Så red han sin väg och då ropte det: "Ri inte vägen den håle utan ri åkern den båle". Då red han av vägen och så var han fredad.
Troll.
På ett ställe hade hustrun fått barn, och det för- sökte trollen ta. Det kom ett troll dit och hade ett barn med sig och skulle byta. Men mannen där på stället tog en yxa och högg till barnet, som han bar, och då var det bara en allebit. 1) 1) Allebit = ett stycke alver.
Kloka
Här strök i min barndom omkring en krämare- käring, som de kallade Smör-Olleska. Hon kunde både spå och trolla, sa hon. Och så minns jag en båtmanskäring, som hade skuld för, att hon kunde trolla. Men det var inte att undra på, för hon var född i Finland. Hon hade träffat sin blivande man en gång när svenskarna förlorade Finland. Då var ju en del av våra krigsskepp där- uppe.
Bergväsen
Det var troll och jättar som bodde i bergen. ”Bergfrua”, det var jättens fru. Hon kom till folk och lånade smörkärnan. In- nan det blev kyrkor på Kinnekulle, så var det fullt med troll och jättar i berget. När de fick höra kyrkklockor, så kunde de inte leva där längre.