Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten utför jordbruksarbeten och gårdssysslor.
En dräng, hade ätit upp julgröten och druckit ut brännvinet för tomten och lagt spillning i stället. Det sades, att tomten flyttade till granngården, där han bor på vinden. I den gården har folket stor nytta av honom, ty han spinner åt dem varje dag. Men om någon går upp på vinden för att se på honom, sätter han spinnrocken på sin plats, så att ingen kan se, att någon varit där och spunnit. Tomten själv försvinner också. Här måste folket också giva tomten julgröt och brännvin. Tomtar tycka i allmänhet om brännvin och julgröt. Den här tomten vistas väl på sin nuvarande plats, tills även här någon elak dräng kommer och gör honom illa, så att han måste flytta. Det säges, att i stugor, som blivit flyttade, inga tomtar trivas.
Stadstraditioner: Spökeri.
På en del gårdar i staden var det så vart, så en skulle inte våga att packa eller slå om kväl- larna efter solen gått ned. Så var det på en tomt in- om kvarteret Örnen. En gång höll jag på att hugga ved om kvällen. Då kom en kvinna och sade till mig: Undrar allt om detta går bra, för det är en liten gubbe som springer i pappas kopparslagarverkstad. Om en pac- ker om kvällarna här, så blir det avigt. Det skulle vara tyst i skjul och vedbod. Jag fortsatte någon kväll till, men till sist gav jag mig, för en kväll höll jag på att hugga mig i benet.
Tomtar
Det var på ett ställe här, det var nog vid Trångstad, som en mora skulle hjälpa tomtarna vid en barn- säng. Hon kom genom en lång gång och in där, och när hon kom ut där igen, hängde där en brun kjortel, hon tog opp saxen och klippte ett hack i den för att se sedan hur det var. Men nästa dag var det ett likadant hack på hennes helgdags- kjortel. Det var gångar och trappor där, så hon kände inte igen sig. Hon fick kaser (spånor) också som hon tyckte, hon kasta dem i spisen, men / nästa dag skulle det vara guld- kaser där.
Husbygge och flyttning
Min far bodde i Brevik, o då åkte han förbi Mölltorp här en natt. Då såg han tre ljus, som brann här på en sten, det var bara skog här på den tiden. När han kom hem, sa' han: "Där ska vi bygga ett hus, du mor!" Hon skratta, men det här huset byggdes sedan just på den platsen, stenen, där ljusen syntes, finns ännu kvar på tomten här. När ett folk flytta till en ny plats, skulle de ta med sig katten o släppa den först in i huset.
Tomten
Det är en sägen att di satte ut gröt till tomtarna var- je kväll. Det är en gammal sägen att det var på ett ställe det var ett par drängar som såg att matmodern bar mat till tomten. Drängarna stod på logen och tröskade, och hur mycket di tröskade var det lika mycket igen. Då gick di och åt upp maten och sen gjorde di sina behov i skålen. Då sa tomten: "Sju år ha vi burit hit och sju år ska vi bära hän", och sen blev det fattigt där på stället.
Kloka.
Sipp körde till kvarnen en gång. Och det oväder och kallt, och han var borta ett par dagar. Han måste därvid sälja lite av säden för att skaffa sig mat. När han kom tillbaka till husbondens, stod denne ute på gården. Han sade strax han fick se Sipp: "Du har sålt något av säden !" Sipp, han nekade inte heller, för han hade ju behövt maten, men han undrade över att husbonden kunde se det, så snart han kom in på tomten och utan att behöva väga säden.
Tomtar
I Rök fanns det tomtar. Där lade de en bibel vid sängen en natt. Å det blädrade i bladen hela natten. "Dä va nö rart där". Där skulle en ko kalva en gång. När det led på kvällen å alla hade lagt sig, så skrek det "öpp öpp Kajsa koa ha böre" (kalvat), När hon kom till lagården så var allt klart. Kon hade kalvat å kalven var i "ketten", å hon stod å åt hö. "Tomtegöbben" hade skött om alltihop.
Julafton.
Julaftons kvällsvard. Julafton på kvällen, när de satt och åt, skulle den, som gick ut och såg in genom fönstret kunna se, vem som skulle dö under året. Det skulle vara något märke på den mänskan. Julbordet fick aldrig dukas av, det skulle alltid finnas något på borden. Det skulle tomten ha. - Julljuset skulle visst brinna natten igenom. Julnattens andeväsen. En del hade för sig, att de döda skulle komma igen till sina hem på julnatten. Det var därför julljusen skulle brinna, de trodde att de döda tyckte om det. - Det var väl troligt, att de skulle ha med av maten.
Hemmet
Första målet kallades "frukost". I min barn- dom fick di inte annat än en sup och en tugga bröd till det målet. Andra målet kl. 8 kallades "daggelmål". Då fick vi vanligen välling och bröd. "Mödda" /middag/ klockan 12. Vanligen potatis med sill el. fläsk till. "Äfteval" vid 5-tiden. Smörgås och kaffe till det målet. Sista målet heter "kvällsval". Välling el. gröt till mat. Barnen skrämdes för tomten i spisen.
Tomten.
Min mor tjänade piga, å där fanns det "tômte- gôbber". På stugan var det inte riktigt tätt upp i- kring skorstenen. På vinden så yrade det snö på vinden, å både hon å flera till såg att tomtgub- barna hade sprungit i snön på vinden. Det var en hop "fôlkefät" - små som "ongefät." Tomtar- na hade varit barfotade - så det var "barfota- fät" efter dem. På ett annat ställe glömde pigan bort att sopa vid spisen en kväll. Då höll inte tomtarna fred på hela natten för det.
farsoter.
Om "digerdön" minns jag far tala om att det skulle finnas en person kvar här på Dal, å en i Västergötland. Det skulle vara en där han blev kvar på Dal. Pojken från Västergötland gick å tuta i sitt horn. Till slut kom han så långt att denna tösen fick höra tutinga. Då tog han sitt horn å tuta, å så leta han sig rätt till henne. De stannade hos varan- dra. Men över allt där han hade gått var det öde å tomt.
Tomtar.
De som hade samlat på kistebotten sade de gamle, att det hade de fått med tillhjälp av tomtar. Skötte de dem och inte störde dem eller gycklade med dem så drog de till gården, men förargade de dem drog de från gården. Flyttade någon från en gård till en annan skulle Tomten ropas med, annars blev han hjälpsam åt den nye ägaren. Tomtarna voro små gråa figurer, de voro mindre än nyfödda barn och hade röa luver. De behövde bara bjudas på mat en gång om året, men då var det noga med att de ej blev uteglömda och det var julafton.
Tomtar.
Tomtabesar har jag inte hört att någon haft här i Gällinge, men pappa tjänade på ett ställe i Vallda, och där fanns en bese. Det fattades dem inget. Men så en gång hade bonden fått se besen komma dragande med ett par strån, och då hade han sagt: "Nu har du inte möet." "Dä ska bli mindre näste gång !" svarade tomten. Och när de kom ut i lagårn nästa morgon, hade tomten slagit ihjäl den bästa kon, och han hade la flyttat däri- från, för de fick aldrig se honom mer.