Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Förtrollningen häves, och personen återfår sin mänskliga gestalt.
Förr i världen kunde de trolla, och då hände sig ofta, att de blevo trollade till vargar, men om man kunde säga namnet på honom, som hade blivit trollad, blev han till folk åter. Så hände sig också en gång, att en käring såg en varg stå bredvid trappan sin och lura genom dörren. Käringen menade då: »Om jag sku veta, att du är Matte, så sku jag giva korven åt dig». Och när hon hade sagt det, blev vargen till folk, och så var det hennes egen son, som hade varit trollad till varg.
Stål mot troll i sätrarna
Dom ha vöre rädd för troll å slikt i sätervolla, det kunne vara osynliga där, och då bruke dom sätt opp stål oppför dörn i säterstuga. Då hade trolla inte makt på en. I fjöse (ladugården) gjorde dom å likens.
Troll
Mamma brukade tala om att trollen bodde i sko- gen. Det var farligt att de kunde vara under de stora stenarna och under stora träd, som hade trillat omkull. När solen gick upp på morgonen, så gömde de sig. De var rädda för solen. På ett ställe i Gräsmark hade de en bortbyting. Han ville inte växa och bli lik folk. Det var inte stort mer än huvudet som växte på honom. Han blev inte så gammal. Det var trollen som smög sig in och bytte ungar. De tyckte att vara ungar var finare, så de ville ha dem. Trollen var onda väsen. De gjorde sig osynliga.
Troll
Att det bodde troll i Ramneberget det fick två män från Kårehogen erfara som skulle gå en genväg der till Tegneby socken. När dessa skulle genom Granklefven öfver berget möttes de af två troll som förbjöd dem gå der och dessa måste vända om och gå den långa vägen rundt om berget till Tegneby. Hurdana trollen såg ut ville de intet säga men troll va de sade de som varet ute för missödet. Granklefven ligger cirka 50 meter från Ramneberget.
Troll
Det gick en förbi ett berg i Mårda-Klev, och då ropade det i berget, att det var bröllop på ett ställe, så nu skulle de ta på sig fina hattar och dit och äta. Men så var det en, som sa, att han ingen hatt hade, och då kastade de till honom fars allra gamlaste hatt, för han orkade inte gå med. Men då tog denne här karlen hatten i stället, och så blev han osynlig och gick till bröllopet han med. Där fick han se, hur trollen satt och åt och det blev ingen mat över åt gästerna, för det satt ett troll mellan var gäst. Då satte han hatten på brudgummen och sprang sin väg, och då försvann alla trollen med.
Troll
I Ödsmåla var ett berg. Och där var troll. Torrås hette det. De lånade bort till jul. Bönderna fick låna kopparkittlar av trollen, och så fick trollen korv och pölsa igen. Så bönderna där bytte med trollen. En julafton kom där en trollkäring och satte sej i gruvan (spisen) i Torrås. "Hur ä dä fatt att du kommer hit?", sa gubben. "Jo", sa trollet, "ja råkade till å släppa en fis, å då körde de ut mig."
Troll
Trollen hade makt att ta’ förbannat och syndigt.
Trollen ute på torsdagskvällarna
Torsdagsnätterna då var trolla ute, sa dom, så då var det inte bra att vara ute. Dom har gått tillsammans till granngårdar förr och sitt oppe – dom hade väl nå handarbete med sej, nån stickning eller så – men på torsdagskvällar då ville dom inte gå för att trolla skulle vara ute.
Dyrbarheter visa sig.
Kalas-Maj var en gång i skogen och letade korna. Så började det regna, och hon kom till ett berg uppe i marken, och där såg hon alla möjliga kläder, som trollen hade uthängda. När det började regna, kommo trollen, små och stora, ur berget och bärgade sina kläder.
Troll eller 'kram'
Det var en, som kunde se föremål för sig. Han kunde se troll i vägen. Han var från Dragsmark. Han kunde se, när de höll sin måltid på vägarna. Ja, de höll inte bara till på vägen utan de var i vägen för honom, om han också gick i skogen. Det var något spökaktigt, troll kan de nog räknas som. Det är ju många, som gått och blitt kramade. De kan man allt få, kram kalla de det för. Bror min och jag blev sjuka av det en gång. Vi fick som en frysning. De är allt 30 eller 40 år sedan. Anten det nu var det eller nåt annat. Men det var nog nån slags kram eller troll.
Bortbytingar
Om en band en kniv eller sax i vaggan, så rådde inte trollen med att ta ungen. Men eljest fick en inte vara säker. Di smög sig om natten. Om trollen var karti att ta ett barn, så läm- nade de ett i stället. Di stal sig till att byta. Det fanns ett släkte som kallades Lucifârs släkte. Dit hörde trollen, men di hade vait män- niskor en gång di också. Trollungen blev inte lik folk. Han gjorde som han ville. Det stod inte till att styra honom. Om det var något stort fel med ungen, så fick han heta bortbyting.
Kloke
Jongs Jongsane kunde "göre ätter", å "te ôpp" den per- son som var orsaken till sjukdom. Han kunde trolla så att den bestulne fick tillbaka det stulna. Skräddare-Lasse i Fredriksberg kunde trolla. Dotter hans skulle gå under logen å se om det fanns ägg, då fick hon se en dödskalle där. Han lånade ben, mull och sådant från kyrkogården, som han skulle ha när han trollade. Han bar dem tillbaka ibland, för han fick bara ha dem viss tid. När han gick till skrift så tog han oblaten med sig hem - Den hade han att trolla med. Det var en stygg gubbe det där.
Troll
Trollen bodde i bergen. De var farliga, för de kom å bytte till sig småbarn. Barn som fick stort huvud hade kommit från trollen. Det gick inte att få barnet tillbaka på annat vis, än att pis- ka "bytbarnet" tills trollet kom å tog sitt å läm- nade tillbaka det andra. Trollen var från forn- tiden. De skulle vara gamla. Om torsdagsnat- ten kom de å ville låna dricka. När de kom till- baka med lånet, så gav de många gånger mer i stället.