Storkyrkan, ursprungligen helgad åt Sankt Nikolaus, nämns i skriftliga källor första gången år 1279 men uppfördes sannolikt under tidigt 1300-tal som en treskeppig tegelkyrka i gotisk stil. Byggnaden har genomgått omfattande omvandlingar genom århundradena, däribland en radikal exteriör omgestaltning i barockstil under 1700-talets första hälft efter ritningar av arkitekten Johan Eberhard Carlberg. Kyrkan har spelat en central roll i Sveriges historia och fungerade länge som kröningskyrka för de svenska monarkerna.

Inne i kyrkorummet finns flera omistliga konstskatter, varav den mest kända är den monumental skulpturgruppen Sankt Göran och draken, skapad av Bernt Notke och skänkt till kyrkan 1489 av riksföreståndaren Sten Sture den äldre till minne av slaget vid Brunkeberg. Skulpturen är ett mästerverk i trä och horn som inte bara symboliserar segern över Danmark utan också fungerar som ett relikvarium för helgonets benrester. Vidare rymmer kyrkan den berömda tavlekopian Vädersolstavlan från 1535, vilken är den äldsta kända avbildningen i färg av Stockholm.

Under reformationen på 1500-talet blev Storkyrkan församlingskyrka för den lutherska läran, och det var här som Olaus Petri verkade som en förgrundsgestalt för reformationen i Sverige. Kyrkorummets interiör domineras i dag av det mäktiga altarskåpet i ebenholts och silver, utfört av konstnären Casper Schröder på 1650-talet och skänkt av drottning Hedvig Eleonora. Storkyrkan har även bevittnat dramatiska skeenden som bröllop och kungliga kröningar, däribland Gustav III:s kröning år 1772.

Vid ett besök i denna historiska helgedom möts besökaren av höga gotiska valv som bär på spår av århundraden av kunglig prakt och kyrkligt liv. Storkyrkan är i dag domkyrka i Stockholms stift och inrymmer ett levande kulturarv där historiska inventarier, gravmonument över adliga ätter som Oxenstierna och De la Gardie samt modern kyrkokonst samspelar. Byggnaden står öppen mitt i den medeltida stadskärnan som ett av landets mest värdefulla nationella minnesmärken.