I den fornnordiska gudaläran är Valhall (fornvästnordiska Valhöll, 'de slainas hall') den mest storslagna och beryktade av gudarnas salar. Belägen i Asgård rymmer den femhundra dörrar, så vida att åttahundra man kan gå i bredd genom var och en av dem. Väggarna utgörs av glänsande spjut, taket är belagt med gyllene sköldar och på dess bänkar ligger brynjor utspridda som fällar.

Hit leds de kämpar som faller i strid, de så kallade enherjar, av gudinnan Frejas och Odens budbärare, valkyriorna. I Valhall råder evig kamp och glädje. Dagligen drar kämparna ut på slätten och strider mot varandra, för att sedan vid daggryningen återvända till livet och delta i ett gigantiskt gästabud kring långborden.

Spisen värms upp av galten Särimner, som slaktas och kokas varje dag men ständigt blir levande igen. Som dryck serveras mjöd som strömmar från juvren på geten Heidrun, vilken står på taket och betar blad från världsträdet Yggdrasil. Även Oden själv vistas här, ständigt uppvaktad av sina korpar Hugin och Munin samt vargarna Geri och Freki.

Föreställningen om Valhall har skildrats i mängder av medeltida handskrifter, främst i Snorre Sturlassons Edda samt i eddadikter som Grímnismál. Dessa källor har under århundradena inspirerat otaliga skalder, konstnärer och romantiska författare som velat fånga vikingatidens storslagna och dödsföraktande krigarkultur.