Osebergskeppet grävdes ut ur Osebergshögen i Vestfold Norge år 1904 av arkeologen Gabriel Gustafson och hovintendenten Haakon Shetelig. Skeppet är byggt i ek och dateras till omkring 820 e.Kr., medan själva gravläggningen ägde rum kring år 834 e.Kr. Med en längd på över tjugo meter och en bredd på fem meter representerar det skeppsbyggeriets yppersta elit under Vikingatid (ca 834 e.Kr.), avsett för kustomsegling och hövdingars resor. Pannan är smyckad med avancerad djurornamentik i den så kallade Osebergsstilen, präglad av gripande djur och slingrande bandverk skurna av skickliga träsnidare.

I gravkammern ombord vilade stoftet efter två kvinnor av hög börd, varav den ena troligen var en mäktig drottning eller völva. Arkeologerna fann en enastående samling gravgåvor som ger en unik inblick i vikingatidens vardag och ritualer. Bland fynden märks fyra praktfullt skurna vagnar, däribland Osebergsvagnen, fem utsmyckade sängar, snidade djurhuvudstolpar samt textilier och praktfulla bildvävar som hör till de mest betydelsefulla textila fynden från tidig medeltid i norra Europa. Även vardagliga föremål som köksredskap och jordbruksredskap fanns med för att säkra kvinnornas försörjning i dödsriket.

Fyndet har väckt stor internationell uppmärksamhet och förvaras idag tillsammans med de övriga praktfynden på Vikingskipshuset på Bygdøy i Oslo. Skeppet och dess inventarier har varit centrala för att omforma vår syn på vikingatiden från att enbart ha handlat om krigståg till att även omfatta högreståndskultur, avancerad hantverksskicklighet och kvinnornas centrala ställning i samhällsstrukturen. Museet har under lång tid varit ett av Nordens mest välbesökta kulturarvscentrum.

Källmaterialet kring Osebergsfyndet är omfattande tack vare de noggranna samtida utgrävningsrapporterna och senare naturvetenskapliga analyser av virket. Arkeologiska undersökningar har kunnat fastställa att eken till skeppet fälldes i sydvästra Norge, vilket styrker den lokala förankringen av skeppsbyggnadstraditionen. Vid ett besök idag kan man studera de intrikata träsniderierna på nära håll och förundras över den konstnärliga höjd som de nordiska hantverkarna nådde redan under tidig medeltid.