Varnhems kloster grundades omkring år 1150 efter att munken Henri och hans följeslagare anlände till Västergötland, sannolikt på inbjudan av stormän ur Eriksätten. Klostret tillhörde Cisterciensorden, vars medlemmar lade stor vikt vid ett isolerat och enkelt liv präglat av bön och handarbete. Byggnaden växte snabbt till att bli en ståtlig anläggning i tegel och kalksten, och den kom att fungera som en central andlig och politisk maktfaktor i det tidiga svenska riket.

Under medeltiden utvecklades Varnhem till en av rikets främsta gravplatser för kungligheter och högadliga ätter. Här vilar flera av Sveriges tidiga kungar, däribland Birger jarl, som lade grunden till Stockholm, samt medlemmar av Bjälboätten. Klostret drabbades hårt av bränder och härjningar, särskilt under Albrekt av Mecklenburgs tid och senare i samband med Gustav Vasas reduktion under reformationen på 1500-talet, då klostret drogs in till kronan och byggnaderna förföll svårt.

Räddningen för Varnhem kom på 1600-talet då fältherren Magnus Gabriel De la Gardie tog sig an den övergivna klosterkyrkan. Han lät bekosta en omfattande renovering, inredde det De la Gardieska gravkoret och räddade därmed kyrkan från total förstörelse. Den omgivande miljön präglas än idag av hans tidstypiska barockinslag och pietetsfulla bevarande av det medeltida arvet.

Idag möts besökaren av en storslagen klosterruin och den mäktiga klosterkyrkan som fortfarande används som församlingskyrka. Arkeologiska utgrävningar under 2000-talet har blottlagt stora delar av det ursprungliga klosterområdet, vilket har givit ovärderlig ny kunskap om det medeltida klosterlivet. Platsen är intimt förknippad med författaren Jan Guillou och hans romansvit om Arn Magnusson, vilket har ökat den folkliga kännedom om denna historiska pärla.