Johan III var Sveriges kung från 1568 till sin död 1592. Han föddes på Stegeborgs slott som son till Gustav Vasa och Margareta Leijonhufvud.

Under sin uppväxt fick han en humanistisk och konstnärligt inriktad utbildning, vilket präglade hans senare intresse för arkitektur och kultur. Hans tidiga bana påverkades starkt av att han blev hertig av Finland och grundlade staden Helsingfors.

Johan kom tidigt i konflikt med sin bror Erik XIV, vars regeringstid präglades av psykisk instabilitet och misstänksamhet. Efter en tids konspiration och ett uppror avsattes Erik XIV, och Johan kunde bestiga den svenska tronen med hjälp av frälset och sin bror hertig Karl IX|Karl.

Som regent strävade Johan III efter att närma den svenska kyrkan till katolicismen genom det så kallade liturgiska verket, populärt kallat Röda boken. Detta väckte hårt motstånd bland tidens lutherska teologer, ledda av hans bror hertig Karl IX|Karl, och ledde till en djuppolitisk och religiös slitning under hans regeringstid.

Johan var också en hängiven byggmästare som lät uppföra och bygga om flera slott, däribland Kalmar slott, Vadstena slott och Stockholms slott. Hans intresse för renässansarkitektur satte ett varaktigt avtryck på det svenska kulturarvet.

I utrikespolitiken försökte han hävda Sveriges intressen i Östersjöområdet och förde ett långvarigt krig mot Ryssland, vilket avslutades med freden i Teusina strax före hans död.

Johan III avled i Stockholm 1592 och efterträddes av sin son Sigismund, som då redan var kung av Polen. Med sin död inleddes en ny period av religionspolitiska strider i Sverige.