Transkriberad uppteckning

Gastakramm. Det var ett par gamle syskon på Aparfors i Mulseryd. Rät som de gick i markerna, så fick de kramm. "Nu har ja råkat på elände", sa' gubben. Då ritade hon eld på en tändsticka och gick tre gånger anschurs kring gubben. Älvablåst Min gamla farmor rökade bort det med en sorts blad. Onne biten kan man sätta bort i ett träd. Först sa de skivest, sedan skerva, och sen är det engelska sjukan – de skulle bota det på ny och nä i solnedgången. De skulle ta på dom påsen på ny och ta av den på nä och kasta den i spisen. Bältrosa – de la groblad på. För sår fanns ingenting, som var bättre än groblad. Det växte sådana på dreftabacken. Matlea – de skulle baka tre små plätter och lägga en hysk och en hake i och ge dem – Jo, det gick allt att svälja ner. Gulsjuka var samma sak. Benbrott – fila på en mässingskam och ge dem in filspånet. Stolsteget. Min gubbe botade många för det. Förr la de liken på soffelock, som vilade på två runda stolar. Johan tog en flis ur ett av stolens ben, tände eld på flisen och förde den tre gånger anschurs kring blenan. (Gumman framvisar stolen, som har rund sits och fyra ben) Fallandesjuka. Ida, som tjänte hos fru (kyrkoherde) Johansson fick fallandesjuka, när hon var 36 år. Det berodde på att hennes mor hade varit med om grisslakt, när hon inte hade mer än fyra veckor igen till hon skulle få barnet. Men bägge föräldrarna är skuld till det. När Ida får sina anfall, så kräks hon, och det beror på, att hennes far var aldrig annat än fuller jämt. Jag har sagt det, att bara Ida kunde få mull från sina föräldrars gravar och koka den och dricka spadet, så skulle hon bli bra igen.