Transkriberad uppteckning

Det var en gumma i Finshult, som kunde visa och straffa tjuvar. En bonde i Assarebo blev av med flera fällskin. Han trodde skräddare-Anders om att ha tagit dem. Han gick till käringen; hon bodde vid Dunkehallar. "Vad ska jag göra vid honom?" frågade gumman. "Gör honom enögd!" sa' bonden. "Är det inte för hårt straff", sa' gumman, "skinna var ludna; vi tar av honom hans ludna." Och när skräddarn vaknade på morron, blev hans hår och skägg och ögonbryn kvar i bädden. Han skaffade peruk, men det hjälpte inte; den föll sönder. Så var det ett par pojkar, som skrattade åt honom och var elaka vid honom, men de tappade sitt hår, de också.