Transkriberad uppteckning

Man skulle gå till kyrkogården och ta en dödskalle och borra tre hål i pannbenet på den, medan prästen läste syndabekännelsen. Så skulle man ta ut oblaten, när man gick till nattvarden och skjuta ett skott på den. Se'n skulle man ha benet med de tre hålen i västfickan, och när det kom ett djur, som man ville skjuta, skulle man ta upp benet och se på djuret genom hålen och säga: "Bida, bida på näste kvist!" Då satte sej fågeln, och när man sköt, föll den. Det var en, som skulle till att skjuta på oblaten, men han sa': "Jag skjuter inte, för det är Jesu huvud jag skjuter på." Det kom en dalkulla hit till trakten och gick omkring och sålde kläder en vinter. En gång fick min morfar se henne sitta vid vägen uttröttad och stelfrusen, och han tog henne med sej på lasset hem till Alabo, och där fick hon stanna, tills hon var frisk igen. Då tog hon upp en liten dyna och gav morfar och sa, att om han ville skjuta ett djur av visst slag, skulle han lägga dynan i ett sådant djurs fotspår, så skulle det komma. Han ville se, om det förhöll sej så, och han lade dynan i ett spår efter en orre, och det kom en orrhöna och började gå så sakta kring dynan. Då tog morfar putan och grävde ner den, för han ville inte vid den.