Transkriberad uppteckning

En Princessa ville ej gifta sig om ej med en med guldhufvud och grönt skägg. Friaren kom, det var den Onde. Hon gaf honom ja; bröllop stod och så följde hon Den onde i vagnen; och det gick som mellan himmel och jord. »Kör ej så fort!» »Det blir väl fortare än!» Då de ändtligen stadnade och brudgummen gick in på ett ställe, kom en gammal Gubbe, som sade: »Du har varit högmodig och derför har du råkat i den ondes händer!» Han ritade en ring, ej går der ut förr än de togo de [!] i hand —; men ej om de det icke kunde; ej förr än han (Gubben komme sjelf). — Nu kom hennes gemål tillbaka, ville ha' henne med sig, men kunde ej ta' henne i hand. — fick resa sin väg ensam. Stod i ringen: åska och regn. Kom Gubben, bad henne följa sig; men kunde ej räcka han. — Sen kom en vagn med hennes föräldrar — men de kunde ej ta' henne i hand. Sent om morgonen kom gubben (sjelf), tog henne i hand och sade: »Nu är du fri, men du får ej säga ditt namn och alldrig gifta, ty då får den onde makt med dig igen. Nu skall du byta kläder med någon tiggar-flicka; en dylik mötte hon, men hon ville i början ej byta, ty hon kunde ej få allmosor i så granna kläder — »dem kan du sälja!» bytte kläder. Princessan kom till ett slott och blef kolare-flicka. Prinsen badade 2 gånger i veckan. Skaffade sig tillgång att alltid få bada efter prinsen. Badmästaren tittade genom nyckel-hålet, och såg att hon var hvit och skön, men kröp sedan i skorstenen. Detta sade Badmästaren för Prinsen, som nu såg hennes skönhet i badet. Prinsen ville veta hennes namn, men hon sade det ej (såsom Gubben sagt), men Prinsen gifte sig ändå med henne. Året derpå krig, då var Princessan hafvande — födde 3 prinsar på engång. Princessans mor skref till Prinsen om detta. Kuriren visade bref — — ändrade brefvet (den onde) 3 hundhvalpar. Prinsen skref med bedröfvelse — ändrades = skulle halshuggas, hugga ett finger med ringen på och hjertat ur det ena barnet. — Höggo verkligen fingret af, tog hjertat af ett lam, satte henne på en vagn och läto hästarne gå som de ville. Kom till en tomt slott — der de lefde ett år. Prinsen kom hem, var nu Konung — frågade efter hvalparna det förstod ingen, men de sade att de lydt Konungens bref. Konungen blef hjertängslig — — reste och letade och kom till ett slott, skickade in efter vatten att dricka. Princessans namn stod på bägaren, gick in möttes af 3 små gossar — — glädje och sällhet. A. Romdahl.