KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Sundre, Gotland

»Väiklingar» (Vikingar?)

Transkriberad uppteckning

»Väiklingar» (vikingar) kallades de som utlottades »þriðia hvàrt þiaud». De blefvo utdrifna och seglade till Tyskland, togo der hjelp och kommo tillbaka, och »ländä upp undar Sundrä». Nils Didriksson Wännes, f. 1777 i Sundre.

Socken Sundre
Landskap Gotland
Härad Gotlands län s. hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: »Väiklingar» (Vikingar?)

Fler sägner från Gotland

Se alla i Gotland »
Sundre, Gotland

"Jungfrubord"

"Jungfrubord" I Sundre socken ligger invid landsvägen ungefär vid Ljuves gård och ett stycke, innan man hinnern fram till själva Hoburgen, ett gan- ska stort klippblock. Om detta klippblock vet sägnen att berätta följande : En vacker mån- ljus försommarnatt satt en jungfru där på berget, och försjunken i drömmerier såg hon ut över det blånande havet. Medan hon satt där, trädde en jätte fram ur berget, och då han såg ljung- frun, upptändes han av kärlek till henne ; han grep därför ett klippblock och störtade det ned över ljungfrun, som således blev hans. Sedan dess fick klippblocket namnet "Jungfrubord" ett namn med vilket stenblocket alltjämt be- nämnes av folket i trakten, och det påstås att man ännu under månljusa nätter kan få se ljungfrun sitta där på berget. / Till Redaktionssekreteraren i Folkminnen och Folktankar Herr Waldemar Liungman! Undertecknad sänder härmed till den pristävlan, som utlysts om svenska folk- sagor, en liten gotländsk folksägen, som jag hört berättas i Sundre socken å Gotland. Visby den 14/1 1925 Högaktningsfullt Bengt Bolin. Studerande Adelsgat. 7. Visby.

1925 Läs sägen →
Sundre, Gotland

Carls-grund

Då Gutar' fordom ej fingo fisk, märkte de att foglarne på refvet (vid Hoburgen) något före solens nedgång gåfvo sig till hafs och kommo åter något efter solens uppgång. Bönderna följde dem efter, och upptäckte så »Carls-grund» på 8 famnars djup uteför Hoburgen. Der fingo de mycket med fisk flere år; sammaledes ock öländningarne. — Men engång hörde man en röst (af Rået derstädes): »Kumm inti häit nesta nat!» — Tvenne oförvägna fiskare från Storsödret gåfvo sig dock allena af dit ut från refvet: de förgingos i den fasliga stormen, som uppväxte under natten. Detta hemska missöde ingaf ock alla fiskarena skräck; så att fisket der efter hand aftog. Nils Didr:n Wännes. Koncept till I: 1175 finnes i R 625: i, s. 66 (1850).

Uppteckning Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //