Transkriberad uppteckning

Gualövs fure var en mycket farlig plats för vägfarande i äldre tider. Då jag tjänade i Vanneberga var jag alltid rädd att färdas därigenom, emedan rän och överfall ingalunda voro sällsynta. Men en gång blev jag lurad, om än det även den, gången var allvar på färde. Sent på aftonen kom jag ifrån Kjese mölla, och då jag kommit mitt in i skogen, fick jag på avstånd se tvenne karlar, som lyste sig med en blindlykta. Sedan försvunno de i skogen men togo vägen åt det håll, som jag själv skulle färdas fram. Jag körde på så gott jag förmådde, men då jag kommit ett stycke framåt vägen tvärstannade plötsligt hästarna. "Nu ha vi banditerna här", tänkte jag. Mörkt var det, och det var omöjligt få hästarna förbi. "Helt säkert har man spänt rep över vägen", tänkte jag, och fattade en stor stör, som jag hade bak i vagnen och 'steg av. Men då fann jag två kor, som lågo mitt på vägen. Och glad fortsatte jag vidare.