Transkriberad uppteckning

Jag har kört många gånger nattetid genom Gualöfs fure, men icke varit rädd mera än en gång. Det var mitti natten .som jag skulle köra till Blekinge efter sill. Strax innan jag kom till Gedenryds gästgivaregård, körde jag förbi en karl, som hade ett litet knyte att bära. Han såg ganska ruskig ut och bad få åka till Sölvesborg. Jag lovade honom också detta. Vid ankomsten till gästgivaregården stannade jag en stund för att beta hästen. Ju mer jag betraktade främlingen, desto hemskare syntes han mig. Och jag längtade att bli honom kvitt. Vid ett tillfälle då han gått bakom eri av längorna satte jag mig därför upp i vagnen, gav pisk på hästen och som det var en rask kula jag för tillfället körde med, dröjde det icke länge förrän jag var undan. Men helt säkert var det hans mening att plundra mig då vi kommit ett stycke ut i den närbelägna skogen.