Transkriberad uppteckning

Det är nogsamt kändt att det var från Ekebergs gård i Lillkyrka som konung Gustaf hemtade sin andra gemål, och att hon ej så alldeles godvilligt emottog hans hand. Att några minnesmärken erinrande om denna vigtiga händelse der böra finnas är naturligt men att så är förhållandet derföre har man att tacka Kronofogden i Öster Nerike Mosberg, som för omkring 100 år sedan dit återförde dem. Egande i handom nämnde fogdes egenhändiga skrifvelse i ämnet, anser jag den här böra i sin helhet intagas. Den lyder sålunda: Kort Berättelse angående några ålderdomslemningar märkvärdige af wissa händelser, som synas för framtiden icke böra komma i glömska; bestående af en Kista 1536, då hans högst Sahl. Kongl. Maijt Konung Gustaf den iste friade till sin andra Gemål Drottning Margareta Leijonhufvud, som då wistades hos sine föräldrar på sätesgården Ekeberg, har fröken, efter förut fattad kjärlek för någon Swensk riddersman vägrat emottaga Konungens anbud; hvilket misshagat hennes föräldrar, och derföre emot fröken brukat den hårdhet at hon blifwit innesluten i denna kista såsom et civilt arrestrum, till dess hon på 3e dygnet låtit beqväma sig efter Konungens wilja. Kistan har sedermera genom arf tillfallit Brita Leijonhufvud, som blef gift med Gustaf Olofsson till Torpa en Stenbåck, hvarigenom samma kista successive kommit med Grefvinnan Magdalena Stenbåck, som ägde Seved Bååt, till Myrö Sätesgård. Denna berättelse har jag af Friherrinnan fru Sigrid Beata Fleming dotterdotter af Seved Bååt; äfvensom ock den at då Konung Gustafs bröllopsfest skulle firas wid Ekeberg har i Trägården et Lusthus af Trä på et Berg blifwit upbygt, hvaruti till ett högsäte insatts en Sten liknande en karmstol, hvarpå Konungen sig satt, och bland annat förtäljt Bröllopsgästerna om sin gemåls fängelse. Denna sten, som varit af naturen, utan konst, formerad, och den tiden efter berättelse ganska jämn och slät är då han nyligen återkommit i dags ljuset befunnen wara af fucht och wäta nog ojämn och vanskaplig blefven. Af Kistan blef jag ägare år 1740 den 19 September, då hon räknades bland de öfrige lösören, som jag betalte till framledne Hof-marskalken Herr Grefve Spens wid arrendets tillträdande af Myrö och Ulriksberg. Under kistan är en skåttlåda, den var då så inråstad at hon icke utan mycken möda kunde öpnas. Deruti låg et sammanwicklat skin intet olikt pergament i hvilket när jag utredde fants Et Betsell och förgylda stänger, hvarmed Konungen ridit till Ekeberg när Bröllopet skulle firas, men, efter fru Friherrinnans berättelse blif vit der qvarlemnat, emedan Konungen följt sin gemål derifrån i en Karm, et den tiden brukeligt åkedon. Betslet har blifvit wäll förwarat i omslaget, dock ej kunnat undgå någon tiden åtföljande förändring, som jag afskrapade och det med olja upfäjade med all möjelighet. Sadelen, hvartill detta betsel hört skall hafwa förkommit wid en olycklig wådeld wid Myröö år 1707, och stängerne förlorade jag under flytningen till Slytebotorp 1754 i Junii månad. I berörda Skåttlåda under Kistan war och En Timsten jämwäl af tiden med mögel öfverdragen, i ett träfodral insatter ; men till Zifror och dess ornamenter nog mörk och otydelig. Om denne Timsten berättade Fru Friherrinnan Fleming at då Högstbemälte Konung under warelse på Ekeberg welat efterse tiden på dagen, och der ej funnits någon timsten, har han låfwat förse gården dermed, samt sedermera sändt en dess egen, hvarpå finnes åratalet 1534, sedan han förut derpå låtit sticka Leijonhufvud och Wasa wapnen. Denna Timsten har jag likadeles upputsatt, att han tjena dertill han af början warit ämnad; och nu tillika med Kistan och Betzlet, sådane som de på förbeskrefne sätt mig i händer kommit och såsom ålderdoms minnesmärken, öfverlemnas nu välment till Wälborna Frun Fru Hedvig Charlotta Danckvardt Lillieström om så behagas at få något rum på sin gamla och rätta bostad af Välborna fruns ödmjukaste tjenare P. Mosberg. Slytebotorp den 19 Decemb. 1763