Transkriberad uppteckning

Jag hade en farbror som sköt en varg. Han bodde på Erstorp. En gång, när han var på hemväg från dagsverket på herrgården, fick han höra vargar tjuta. När han kom hem, hade de lagt ut en gammal häst som lockbete åt vargarna. Så snart som farbror hade kommit in, la han ifrån sig sina grejor och tog bössan med sig ut. Det dröjde inte länge förrän vargen kom och började ta mat av hästen. Inne i stugan hade ingen hunnit gå till sängs, förrän det small. Zakris Nilsson, som min farbror hette, vart ledsen, för han fick inte vargen. Men på morgonen fick en annan farbror se vargen bara hundra meter från stugan. Där stod han död mellan en rönn och en gärdsgård. På måndagen flådde de honom. Kapten Westling på Åby köpte skinnet, för tio kronor, om jag inte minns galet. Det här hände på 1850-talet.