Transkriberad uppteckning
I närheten av torpet Skogelund under Hjässa i Brunneby bodde förr en enstöring. Han hette Cederström men kallades lika ofta Moffe. Han skötte hushållet själv, bakade och lagade mat, och det hände aldrig att någon gick ofägnad från honom, om inte gästen tackade nej förstås. Det gjorde de flesta, för de litade inte riktigt på diskningen. Men fiignsammer var gubben i alla fall. När gästen tackade nej, tog han det lugnt: -- Ja, säj hare te! Si, nå' tvång ä dä inte. Moffe hade en stuga som ingen hade sett maken till. Han hade lagt upp tre väggar av gråsten, men den fjärde, en långvägg, var fasta berget. Ingången hade han på en gavel. Golvet hade inte kostat honom mycket, för det var bara jord. Många hantverkare bodde i enkla backstugor i skogen, men "Moffes slott" var något enastående. Om något finns kvar av hans backstuga, det vågar jag inte yttra mig om. Moffe bodde i sitt slott till framemot 1880. Han var den siste här i trakten som slog eld på det gamla sättet med stål och flinta. Han hade ett ovalt elddon av sten med en urgröpning runt om kanten. Gnistorna fångade han upp i skrapat linne, och niir gnistan hade tänt, la han på fnöske och blåste, tills elden tog sig.
