Transkriberad uppteckning

I Klockrike socken var det förr i tiden en sed, att när ett nygift par började ett jord- bruk och sådde linet så skulle de i det västra hörnet av linåkern rita ut en sjuuddig stjärna med en yta av några kvadratfot. Linet på den sjuuddiga stjärnan skulle sås på en torsdag, och det skulle också skördas på en torsdag. Det linet som växt där, fick ej blandas med det andra linet utan skulle tagas vara på särskilt och skulle användas till bröllops- skjorta eller linne åt det förstfödda barnet. År efter år skulle sås på en sådan sjuudd och linet skulle användas som utstyrsel för det älsta barnet. / Man tog även tydor av linet som växte där. Blev linet långt, skulle skulle det förstfödda barnet bli en god husbonde eller husmor på fädernegården. Blev det medel- måttigt blev det ej någon framstående husbonde eller husmor. Om linet blev mycket dåligt på den uppritade stjärnan, kom fädernegården att gå ifrån den som ärvt den. En gång var det en rik bonde i socknen som hade en enda son, denne övertog gården efter föräldrarna och gifte sig med en flicka från en annan socken. När de nygifta första året sådde lin på sjuuddsstjärnan växte inget lin där. Deras förstfödda barn blev en son och varje år sådde de lin i vesta hörnet av tegen de odlade lin men på det stället vissnade det alltid ned. Sonen växte upp och när han blev gammal / nog att gifta sig och fick övertaga hemmet hade de inget lin som växt på den sjuuddiga stjärnan till hans utstyrsel, utan det hade växt på den stora linåkern. Sonen blev en rucklare som förstörde sitt fädernearv och till slut måste gården säljas. En klok kvinna i socknen hade sagt att om någon gifter sig med någon från en annan socken skulle linet slut att växa på de uppritade sjuuddarna på ett sådant ställe. Sjuudden skulle skydda det växande linet mot onda makters skadegörelse.