De satt e kärng ve en enebuske ve vägen o a spann, an, ana. Hopp, sunta dura, hopp, suntadura, darjum!
När sommarn börjs å liljan höjs å jorden grönskar sig, va glädje ska ja kunna ha, som ej får äga dig? Liksom en lilja du upprann bredvid din moders bröst. Kanhända nu snart innan kort du vissnar och dör bort. Du gläder dig åt lyckans dag, den dag du skall stå brud. I himmelen där hoppas jag att få din brudaskrud. Du tycker, du är alltför fin till att få äga mig. Men kom då ihåg för varje steg, jag trampat har för dig. Om någen lyster veta, vem visan diktat har, det var en ung, en rasker dräng, som ej sitt namn satt kvar; det var en ung, en rasker dräng, och Grönvalls namn står kvar.
Det gick en jungfru uti en hage; till henne kommer de en ung sjöman. »Och varför går hon så här allena? Giv mig sitt hjärta, som jag begär.» »På eder talan kan jag ej svara. Jag är av alltför ringa stånd. Er tjänarinna kan jag fäll bliva, men allrakärestan kan jag ej bli. Jag har en vän, ja, om han lever, som för sju år sen reste bort från mej.» »Ja, är det sanning som du säger, då är väl jag densamme sjöman, som för sju år sen reste bort från dej.» »Ja, är det sanning som du säger, så visa ringen; som du fick av mej.» »Se, här ä handen, se, här ä fingern, se, här ä ringen som jag fick av dej.» Och jungfrun bleknar, hon bleknar, rodnar, och faller svimmande till jorden ner. Sen tar han henne på sina armar och klappar henne så hjärtelig.
Vid vägen låg ett hus, vid vägen låg ett timmermanshus, timmeran, timmeran, för en timmermadam, vid vägen låg ett hus. I huset där bor en madam, timmeran, timmeran, för en timmermadam. I huset där bor en madam. Var är er dotter i dag? Timmeran, timmeran, för en timmermadam. Var är er dotter i dag? Jo, hon är oppe på vinn. Timmeran, timmeran, för en timmermadam. Jo, hon är oppe på vinn. Vad skall hon göra där? Timmeran, timmeran, för en timmermadam. Vad skall hon göra där? Hon bäddar där en säng. Timmeran, timmeran, en timmermanssäng. Hon bäddar där en säng. Ä vem skall ligga där? Det skall min timmermansdotter å du, timmeran, timmeran, för en timmermadam. Det skall min dotter å du!