Transkriberad uppteckning

Va haven I på edra fartyg i år, för en herrans narr å en rödagens(?) snok. Vi hava inget annat än rover å kål, för de ville knape, knope, kära herran min, å förgyllda voro löven, där de framforo. Sköna jungfrun hon somnar uti skepparens famn, för en herrans narr å en rödagens snok, å vakna inte förrn hon var uti ett främmande land, för de ville knape, knope, kära herran min, å förgyllda voro löven, där de framforo. Aldri skall du skåda din faders hus, för en herrans narr å en rödagens snok, förrn du haver så stor dotter, som kan trä silke på nål, för de ville knape, knope, kära herran min, å förgyllda voro löven, där de framforo. Aldri skall du skåda din faders hus, för en herrans narr å en rödagens snok, förrn du haver så stor son, som kan segla dig fram, för de ville knape, knope, kära herran min, å förgyllda voro löven, där de framforo. Men sköna jungfrun lyssnade på dessa ord, för en herrans narr å en rödagens snok, hon hoppade i sjön, så att vita forsen stod, för de ville knape, knope, kära herran min, å förgyllda voro löven, där de framforo. Å skepparn han seglade å jungfrun hon sam, för en herrans narr å en rödagens snok, men snart var sköna jungfrun uti lann, för de ville knape, knope, kära herran min, å förgyllda voro löven, där de framforo. Sköna jungfrun hon satt uti sin faders hus, för en herrans narr å en rödagens snok; hon skrattade, hon log, och skepparen han stod uppå gården, han svor, för de ville knape, knope, kära herran min, å förgyllda voro löven, där de framforo.