Transkriberad uppteckning

Kvinnodräkten bestod av: Skor med spännen av mässing (i bruddräkten av silver). Strumporna röda eller blå (s. k. »byttblå», en färg till vars beredning bl. a. också användes urin) eller någon gång gröna. Kjolen kort, randig i alla möjliga färger, ibland även rutig. I bruddräkten var dock kjolen, liksom livstycket, av scharlakan. I »anndagsdräkten» var kjolen grön. Förklädet kunde till vardags vara hur som helst, mest randigt eller rutigt, men brudens förkläde var av svart eller grönt siden. Bältet var ett litet smalt skärp med mässingspänne. Tröjan var till vardags av vilken färg som helst, randig eller rutig, av linne, urringad med en blommig nätteldukshalsduk under. I bruddräkten: vita ärmar av nättelduk (s. k. yvaxlan 1. yvaxlasärkar), snipp-livstycke. Mössa: till helgdags en halsduk av vilken färg som helst. »Knytklädet» (ett vitt huckle) användes blott i kyrkan och avtogs, då man kommit ut efter gudstjänsten. Kvinnorna brukade därför ha en kista stående i någon stuga i närheten av kyrkan, däri de förvarade sina »knytkläden». »Stycke och mössa» begagnades blott vid nattvardsgången, »stycket» av tyll, mössan av grant, mångfärgat tyg. Mössan var f. ö. lika för både gifta och ogifta.