Transkriberad uppteckning
Bland de färger, som allmogen mest beredde till husbehov, voro de viktigaste: stenmossa (brunt), »konchinellen» (rött) och »byttfärgen» (blått). Den sistnämnda färgen hade sitt namn därav, att den bereddes i en bytta, i vilken man skulle pinka. Därefter lades färgämnet i urinen. När t. ex. ett par strumpor legat i denna blandning omkring tio dagar, blevo de gröna till att börja med; men sedan de fått hänga ute i luften en tid, blevo de blå. Och den färgen kunde aldrig gå ur, sades det.