Transkriberad uppteckning

Så vet ja en annan gammal gubbe, en skomakare, han såg mycke spöken. Di kalla honom för Kaxen, för han bodde i ett torp, som hette Kaxetorpet. Å han hadde vari borta å gjort skor å skulle gå hem på natta. Å strax nedanför körka så mötte han en likförsel. De va en vagn mä kusk å kista på, å så va de ett bårtäcke över kista. Men när han kom ner te Kalvfallet, så mötte han sju stycken fågla, som gick på vägen, å di spela så vackert, så han sa: »Om I ville följa mej hem, så vore de inte svårt för mej te gå, när I spelar så där grant». Å tänk, di vände om å gick framför'en hela vägen å spela. Men när di kom dit, där han bodde, då stanna di å ställde sej mitt över vägen, så han kunne inte komma fram utan å trampa på dom. Då vart han rädder förståss å sa åt dom: »I Jesu namn, låt mej komma fram!» Å då la di å, å flög sin kos. De va enna unnerlia fågla. Di va stora som snöskater, sa han.