Transkriberad uppteckning

Tidersrumsborna vill inte medge, att det ligger ett uns av sanning i sägnen om träkläppen. Visst har kyrkan haft en träkläpp, men det berodde på något annat än fattigdom. När kyrkklockan skulle gjutas nere vid Sandbäck strax söder om kyrkan, kom en finngumma gående vägen fram. Gumman frågade vad gjutarna sysslade med, och när hon fick veta, att de höll på med att gjuta en kyrkklocka, tog hon en guldring av sitt finger och kastade den i den smälta massan med orden: "klocka, må din klang hör's vida över Sveriges land, ja ända upp till Finlands bygder". När klockan var färdig, hade den så stark klang, att trumhinnorna sprack på ringkarlarna, och sedan vågade ingen åta sig att ringa den. För att dämpa klangen något gjorde socken-borna då en kläpp av trä, och med träkläppen fick klockan ett ljud som ringkarlarna kunde tåla. Denna utomordentliga klocka sprack vid en "kongsringning" dvs. ringning efter en död kung. Eftersom den nya storklockan i stapeln gjöts 1739 av metallen från den gamla kan klockan ha spruckit vid ringningen efter Karl XII, om traditionen är riktig. Men då måste Tidersrum ha varit utan storklocka över 20 år.