Transkriberad uppteckning
Dialekt/Folkminnes inspelning.
Fler sägner från Norrbotten
Se alla i Norrbotten »
Hietaniemi, Norrbotten
Trollet Hing King hade valt
Trollet Hing King hade valt sitt sommarboställe i ett stort berg här i Tornedalen ett berg som kallades Skoberget. Härifrån ofredade han männis- korna med allehanda konster han satte myror i öronen på kreaturen som vett- skrämda sprungo åt alla håll, han kastade stenar på människorna, och sände troll- skott på dem, så att många blevo sjuka. War sommar fordrade han två långhornade oxar som offer för att han inte åt upp människorna. Man valde då åt honom de största djuren, trollet brukade sedan han ätit, sätta hornen på sitt huvud, och med dem göra märken / i de största träd på berget. Men nu bodde i byn en flicka som var något klokare än andra, hon bad männen såga hornen runt om så att när trollet stötte dem mot träden skulle de gå av, och trollet stöta huvudet mot trädet. Nu när trollet fick oxarna åt han genast upp dem, sedan spände han hornen i sitt huvud och begav sig till skogen, här valde han åt sig det största träd han såg och började göra förberedelser till sitt nappatag med träden. När han fått allt färdigt tog han sats och hoppade allt vad han kunde som en ilsken tjur mot trädet / huj vad det gick! men bums gingo hornen av när han stötte dem mot träden och han stötte huvudet så hårt att huvudskallen sprack men tror ni att han dog på fläcken, nej, det gjorde han inte han steg upp med ett jämrande och tog huvudet mellan händerna och linkade hem till berget. Nu lät han förkunna i byn att den som kom upp till berget för att vårda honom skulle få tio tunnor guld och en önskan uppfylld. Ingen annan än den lilla flickan tordes gå dit, men hon gick modigt fram till trollet och förband honom hon stannade där några dagar och skötte honom tills han blev frisk. / När flickan skulle gå hem kom trollet med de tio tunnor guld och tog henne också och bar dem till hennes hem, nu ville han höra vad flickan önskade. ”Ja,” sade flickan, ”nu önskar jag att du lämnar landet och aldrig mer visar dig här.” Trollet blev så arg att han var gul och blå, men som trollen inte kunna ta tillbaka vad dem lovat måste han lämna landet och visade sig ej heller aldrig mer ty han grämde sig till döds i främmande land, över att han låtit göra sig till vanärad in för sin slägt genom att så ha låtit lura sig. Norrbottens län Hietaniemi socken Arthur Bjarken Hedenäset
1926
Läs sägen →
Hietaniemi, Norrbotten
Präster, djävulen. Aarne 810
En dräng hade tjänat i en by några år hos en bonde, nu var det avläsningsveckan och drängen hade lämnat sin förra plats, och sökte nu efter ett nytt ställe, en kväll mötte han en fin herre som frågade om han ville ta tjänst hos honom, det ville drängen för han hade ingenting emot att tjäna en så fin man, han fick tio kronor best och herrn lovade att komma och hämta honom klockan tolv på natten efter tre dagar, Nästa dag på morgonen skulle drängen ta fram sin tia, men inte hittade han någon tia, utan i stället hittade han bara en spån bit., han gick till prästen / och talade om händelsen, prästen lovade hjälpa honom På tredje dagen förde han drängen till altaret i kyrkan, och tillsade honom att inte lämna altaret förrän han sjelv nästa dag skulle hemta honom. Drängen satt där inför altaret till klockan slog tolv, nu öppnades dörren och den främmande mannen inträdde han kom fram men stannade på tre stegs avstånd från altaret, nu sade han att han kommit för att hemta honom, men drängen svarade, kom hit fram och hemta mig, för jag lemnar ej min plats förrän du hemtar mig härifrån, mannen försökte men han slapp inte ett steg närmare, då skiftade han hamn, och än var han en vacker flicka som försökte locka honom, än en bedjande kvinna som bad honom om hjelp, men drängen gick inte från sin plats. då försvann han, men om en stund inträdde prästen fram och sade, "Nu får du följa mig, för nu har skogsrået inte mera någon makt med dig, drängen tänkte följa honom men först bad han, Herran välsigne och bevara mig, mer hann han inte säga förrän han hörde ett ihåligt skratt – och såg prästen förvandlas till ett fruntimmer, men ack, hon hade inte någon rygg utan den var ihålig – och hennes fötter liknade mera tassar än människofötter. hon försvann genom dörren / men drängen hörde länge hennes ihåliga och skorrande skratt genljuda i sina öron. På morgonen nästa dag kom den verkliga prästen och hemtade drängen, men av rået hörde man inte aldrig något mera. Den här berättelsen har den fördelen att inte vara så värst gammal den händ i slutet av 1800 talet, jag har hört den av min mor som är 49 år gammal och hon har hört den i sin barndom. Den hände i Norr- bottens län i Karl Gustavs socken. Arthur Emanuel Björkén Hedenäset Norrbottens län Heetaniemi socken.
1926
Läs sägen →