Transkriberad uppteckning

Trollet Hing King hade valt sitt sommarboställe i ett stort berg här i Tornedalen ett berg som kallades Skoberget. Härifrån ofredade han männis- korna med allehanda konster han satte myror i öronen på kreaturen som vett- skrämda sprungo åt alla håll, han kastade stenar på människorna, och sände troll- skott på dem, så att många blevo sjuka. War sommar fordrade han två långhornade oxar som offer för att han inte åt upp människorna. Man valde då åt honom de största djuren, trollet brukade sedan han ätit, sätta hornen på sitt huvud, och med dem göra märken / i de största träd på berget. Men nu bodde i byn en flicka som var något klokare än andra, hon bad männen såga hornen runt om så att när trollet stötte dem mot träden skulle de gå av, och trollet stöta huvudet mot trädet. Nu när trollet fick oxarna åt han genast upp dem, sedan spände han hornen i sitt huvud och begav sig till skogen, här valde han åt sig det största träd han såg och började göra förberedelser till sitt nappatag med träden. När han fått allt färdigt tog han sats och hoppade allt vad han kunde som en ilsken tjur mot trädet / huj vad det gick! men bums gingo hornen av när han stötte dem mot träden och han stötte huvudet så hårt att huvudskallen sprack men tror ni att han dog på fläcken, nej, det gjorde han inte han steg upp med ett jämrande och tog huvudet mellan händerna och linkade hem till berget. Nu lät han förkunna i byn att den som kom upp till berget för att vårda honom skulle få tio tunnor guld och en önskan uppfylld. Ingen annan än den lilla flickan tordes gå dit, men hon gick modigt fram till trollet och förband honom hon stannade där några dagar och skötte honom tills han blev frisk. / När flickan skulle gå hem kom trollet med de tio tunnor guld och tog henne också och bar dem till hennes hem, nu ville han höra vad flickan önskade. ”Ja,” sade flickan, ”nu önskar jag att du lämnar landet och aldrig mer visar dig här.” Trollet blev så arg att han var gul och blå, men som trollen inte kunna ta tillbaka vad dem lovat måste han lämna landet och visade sig ej heller aldrig mer ty han grämde sig till döds i främmande land, över att han låtit göra sig till vanärad in för sin slägt genom att så ha låtit lura sig. Norrbottens län Hietaniemi socken Arthur Bjarken Hedenäset