Transkriberad uppteckning

En dräng hade tjänat i en by några år hos en bonde, nu var det avläsningsveckan och drängen hade lämnat sin förra plats, och sökte nu efter ett nytt ställe, en kväll mötte han en fin herre som frågade om han ville ta tjänst hos honom, det ville drängen för han hade ingenting emot att tjäna en så fin man, han fick tio kronor best och herrn lovade att komma och hämta honom klockan tolv på natten efter tre dagar, Nästa dag på morgonen skulle drängen ta fram sin tia, men inte hittade han någon tia, utan i stället hittade han bara en spån bit., han gick till prästen / och talade om händelsen, prästen lovade hjälpa honom På tredje dagen förde han drängen till altaret i kyrkan, och tillsade honom att inte lämna altaret förrän han sjelv nästa dag skulle hemta honom. Drängen satt där inför altaret till klockan slog tolv, nu öppnades dörren och den främmande mannen inträdde han kom fram men stannade på tre stegs avstånd från altaret, nu sade han att han kommit för att hemta honom, men drängen svarade, kom hit fram och hemta mig, för jag lemnar ej min plats förrän du hemtar mig härifrån, mannen försökte men han slapp inte ett steg närmare, då skiftade han hamn, och än var han en vacker flicka som försökte locka honom, än en bedjande kvinna som bad honom om hjelp, men drängen gick inte från sin plats. då försvann han, men om en stund inträdde prästen fram och sade, "Nu får du följa mig, för nu har skogsrået inte mera någon makt med dig, drängen tänkte följa honom men först bad han, Herran välsigne och bevara mig, mer hann han inte säga förrän han hörde ett ihåligt skratt – och såg prästen förvandlas till ett fruntimmer, men ack, hon hade inte någon rygg utan den var ihålig – och hennes fötter liknade mera tassar än människofötter. hon försvann genom dörren / men drängen hörde länge hennes ihåliga och skorrande skratt genljuda i sina öron. På morgonen nästa dag kom den verkliga prästen och hemtade drängen, men av rået hörde man inte aldrig något mera. Den här berättelsen har den fördelen att inte vara så värst gammal den händ i slutet av 1800 talet, jag har hört den av min mor som är 49 år gammal och hon har hört den i sin barndom. Den hände i Norr- bottens län i Karl Gustavs socken. Arthur Emanuel Björkén Hedenäset Norrbottens län Heetaniemi socken.