Berättar några anekdoter från trakten. Forts. och avslutning på anekdoter från trakten.
Invid stora landsvägen emellan Wredstorps och Bodarne gästgifvaregårdar har på hemmanet Sansstubbetorps egor sedan uråldriga tider funnits ett trädbeläte uppstäldt. När det kullfallit och förruttnadt, har genast ett nytt blifvit uppsatt, och allmogen har ansett det för egaren af det omnämnda hemmanet vara en oeftergiflig pligt att hålla detta minnesmärke vid magt. När Westra stambanan byggdes kom denna olyckligtvis att dragas rakt på Sansstubben, som derföre undanröjdes; och sedan dess har ingen ny blifvit uppsatt. Det sista belätet föreställde en menniska med utsträckta armar så att det hela liknade ett kors, och hade följande med svart färg målade påskrift: "Sansstubbes minnesmärke är: Att Drottning Sanna födde barn här." Hvems denna Drottning varit är ej bekant. Tuneld uppgifver henne såsom hustru till Fylkeskonungen Grim hvilken gifvit Grimstens härad sitt namn; men detta torde vara mer än ovisst. Emedlertid bör och skall en ny Sanstubbe upprättas.
Denna sten af Herr Hofberg afbildad och beskrifven i hans sockneförteckning för Wiby uppgifves hafva gifvit namn åt Grimstens härad. Härom berättar Sundelius år 1667 "at somblige mena den vara af naturen igenomborat, somblige medh wilja dijt satter der konungarne", (hvilka i förra tider enligt hans uppgift hållit möten och landsting på Söderby hammar) "hafva bundit sina hästar". Sundelius tilllägger att den ähr nu intet mera at finna; men den outtröttlige Herr Hofberg har återfunnit och aftecknat honom i sin ofvannämnda beskrifning, der han tillika anför följande sägn. Då konungarne på deras Eriksgata lemnat Ramundeboda, gjordes första rasten här vid Grimstenen. Då hände det sig en gång att konungens häst, som var bunden vid en i stenen inslagen jernögla, blef skrämd och slet sig lös så att jernöglan lösrycktes från stenen. Hästen tog till flygten, men upphanns och återfördes, och skall konungen såsom ett minne häraf gifvit häradet dess nuvarande namn Grimstens härad.
Wijdbij säges deraf hafva bekommit sit nampn at en munck hafver begynt en kiörkia på en lijten holme haart wijdh kiörkian wijdh nampn Borholmen, der och rudera ännu finnas af f muuren och wijken derhoos kallas klockewijken der en klocka säges wara nedersunken, män omsijder der hans upsåt in thet kunde winna sin framgångh, lade han penningar i en stock och kastade uthi Siön, den der säges hafva stadnat i en wijdebuske. Unde et nomen et templi ædificatio.